God morgon!

Landat i vackra Encinitas i Kalifornien. En dröm. En lek. Bor på en klippa med utsikt över Pacific Ocean vars konstanta vågljud liksom lugnar hela mitt väsen.

Började dagen med att bara sitta och överblicka en horisont som aldrig tycks ta slut. Så närvarande i kroppen med vartenda andetag. Jag lever. Jag känner. Ena sekunden en oändlig glädje, andra stunden tårar som jag tillåter rinna. Det är vackert.

Insikten som alltid träffar mig som ett slag in i själen när jag är på retreat och kan ta ett steg bort från detaljerna i min ”verklighet” är att ALLT ÄR EN LEK. Jag lever en gång i denna kropp så det är FAN läge att ta till vara på varenda stund. Skratta. Dansa. Leka. Andas. Njuta.

Det är så lätt att bli slav under den där To-Do listan. Glömma att leva. Fastna i stress, prestation och seriositet istället för att vara i stunden. Jag blir besviken på mig själv att det händer så lätt. Det spelar ingen roll hur många timmar jag mediterat, hur länge flightmode har varit påslaget – när datorn öppnas och mejlkorgen är full av olästa mail är det en konst att stanna kvar i hjärtat och kroppen. Vet inte om det ens är möjligt. Kanske är det ok att vara i huvudet ibland men för mig är det nog för idag. Dags att swisha om till Fightmode, slå igen datorn och istället hoppas ner för LEK i de läskande vågorna. Wieeeeeehooo!

Jag är väldigt nyfiken så kan inte låta bli att slänga mig in i knäppa situationer – ju galnare desto mer spännande.

Men den där knäppheten varar tyvärr ofta inte sålänge, situationen blir ganska snart naturlig. Jag minns exempelvis första gången jag provade Dans Meditation på Urban Om (härliga studion där jag undervisat i flera år) i Stockholm. När jag kom in i salen möttes jag av en guru-liknande DJ som spelade dramatiska beats på högsta volym och ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder (många utan så mycket kläder alls). Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser kl 03 på Stureplan fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sin kropp, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Den där första gången var jag i chock men nu flera år senare är det här lite av min favvo aktivitet på lördagskvällar och även en viktig ingrediens på våra retreats med Yogiakademin. Häng med!

Om du är danssugen redan ikväll, spana in Bara Dansa på Urban Om.

Foto – Peter Sahlberg

WIHOOOOOOO….imorgon får jag en vecka av Flightmode, en vecka utan mobil och dator för att landa in i stillhet och närvaro. Jag är sååååå tacksam och glad för att flyga till  Colorado idag och vara med på ett retreat som heter Path of Love. Ett retreat jag velat gå i flera år och nu kom chansen. Mina vänner som gått det säger att man har ett liv före och ett liv efter detta retreat…hahaha…så spänningen är total – vems liv får jag?

Tackvare Yogiakademin lever jag ju på retreats stora delar av året som dessutom innehåller alla de ingredienser jag älskar mest (eftersom jag ju tagit fram stora delar av konceptet). Det är fantastiskt att få leva så men det är skillnad på att ”leda” och att ”bli ledd”. Jag älskar att få dela med mig av det jag tror på genom att exempelvis leda yogaklasser men vi alla behöver båda delarna. Nu ser jag verkligen fram emot att bara hänge mig i någon annans händer – att bli ledd. Så förutom att inte ha mobilen och datorn på en vecka ska det bli underbart att inte bestämma eller vara i kontroll, utan bara följa en process som någon annan skapar och liksom låta det som sker, ske. Låta hjärtat visa vägen, tårar rinna, trötthet bli sömn,  steg bli närvaro, möten bli meditation, tystnad bli timmar…

Men NO WORRIES,  Hippie yoginin har inte helt tagit över mitt väsen så bloggen kommer vara levande.  Den strukturerade Handelstjejen inom mig finns fortfarande kvar och har förberett härliga inlägg för varje dag denna veckan. Men kommentarer, sms och melj får ni svar på i nästa!

HA EN UNDERBAR VECKA!