Foto – Adam Klingeteg

Utan röst och med träningsverk över allt sitter jag nu på tåget från vackra Dalarna och Bara Vara… försöker sätta ord på den inre resan jag varit med om de senaste dagarna…men pappret förblir länge tomt. Jag inser att jag är fullständigt inkapabel till att beskriva dagarna på ett rättvist sätt – vissa grejer måste helt enkelt upplevas men jag ska försöka så läs vidare om du är nyfiken!

När jag ska på sådana här retreat brukar jag säga till mina vänner att jag ska iväg för att skrika, gråta, dansa och vara fullständigt galen i ett par dagar. Haha…och det är lite det jag gjort de senaste dagarna…

Jag har skrikit så mycket att min röst helt försvunnit, gråtit så att ögonlocken är röda och dansat så att det känns som om benen håller på att trilla av. Trots dessa fysiska ”problem” så är jag just nu i total tacksamhet, närvaro och bliss. Dessa galna ”övningar” leder mig nämligen till den riktiga Josefine. Den Josefine som finns bakom mina tankar, min kropp, mitt bloda hår… som finns bakom min roll som vän, dotter, yogini, svensk, yogalärare, bloggerska…

Galenskaperna för mig bakom alla ytliga lager och roller in till den Josefine som helt enkelt bara ÄR – alltid har varit och alltid kommer vara likadan. Som inte behöver ”göra” något för att känna sig värdefull. Som är i fullkomlig harmoni. Som delar från ett öppet hjärta. Som lever i naturlig tacksamhet. Som ser allt med klarhet. Som vet att allt är som det ska vara.

Om detta är nytt för dig så förstår jag att det kan låta som ”sektig” FLUM (och om det är något jag vill undvika i min blogg så är det just flum) men jag väljer att dela det här i alla fall för om det är någon av er fina läsare som vill ha en radikal förändring, någon som detta talar till så är det värt för mig att verka lite flummig idag :-).

Kanske har du redan börjat din resa men om inte kanske du känner det där pirret i magen att du är redo att kasta dig in på det enligt mig viktigaste (men svåraste) äventyret vi någonsin kan ta oss an – att förstå oss själva och livet på ett djupare plan. Om så är fallet – vänta inte boka Bara Vara eller något liknande retreat (exempelvis POL, AOL, Biodynamic breathwork som jag också varmt rekommenderar) NU. Några få dagar och det kommer förändra (vill skriva förbättra) ditt liv Forever. Men är inte det där pirret där – stanna hemma! Jag tror nämligen att vi måste känna en tydlig längtan för att få något ut av det, för att faktiskt orka ta oss igenom dessa blottande galenskaper.

Att få checka ut såhär i några dagar och bara få fokusera på mig själv är i alla fall den största lyxen jag kan komma på. Jag är evigt tacksam över alla retreat jag fått ta del av hittills. More to come :-). Resan tycks bara bli djupare, svårare, vackrare och härligare för varje dag.

Jag älskar människor. Att prata. Att leka. Att skatta.

Men jag behöver egen tid för det är i ensamheten jag hittar kraft. Det är i ensamheten jag möter mig själv. Får insikter.

Det är fredag och många av mina vänner ska på den där AWn för att snart dra vidare på en härlig vinmiddag. En del av mig vill vara med men idag behöver jag vara själv, mitt väsen skriker efter EGEN TID. Jag vill sätta mobilen på Flightmode och bara vara. Gå en lång promenad i naturen och sen laga den där maten som jag älskar men kanske inget jag skulle bjuda någon gäst på. Äta den i tystnad, njuta av den. Meditera, ligga på mattan och hänga runt i mitt eget sällskap. För mig är det LYX och en nödvändighet. Jag har väldigt svårt att förstå människor som aldrig behöver vara ensamma. En del av mig dömer dem – säger att de inte vågar möta sig själva i tystnaden. De flyr genom att alltid vara upptagna, uppkopplade och omringade av andra.

Men samtidigt vet jag att det finns något som heter Introvert och Extrovert och vilken ”kategori” man tillhör beror på var det är man får energi av – i ensamheten eller av andra människor. Jag diggar inte riktigt det där med att stoppa in folk i kategorier man kanske behövs det ibland för att bättre förstå andra, döma lite mindre liksom.

Jag kan känna en viss avund  (kanske just därför jag dömer dem) för den där extroverta-ligan – mina vänner som ständigt verkar ha energi att vara med på allt. Jag har dock accepterat att jag nog aldrig kommer bli sån, egen tid kommer alltid vara ovärderlig del av mitt liv.

Diggar du också att vara ensam, kanske Vipassana kan vara något för dig! Läs gärna mer om om det här.