Igår bestämde jag mig för att ta en helg i flightmode, det vill säga utan mobil & dator så detta inlägg är tidsinställt ;-).

Jag börjar ofta dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil. Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

Men ibland krävs det lite längre tid. Innan  jag startade Yogiakademin eller började blogga så hade jag minst en dag i veckan utan mobil & dator etc. de perioder när jag bodde i Indien kunde det gå flera dagar, veckor. Jag fullkomligt älskar närvaron jag får då. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor min uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt – jag tror att jag måste vara nåbar, blogga, svara på mail etc. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

Men nu i helgen blir det natur och digitaldetox. Skriver igen på måndag :-).

Trevlig helg!

Foto – Adam Klingeteg

Asså, utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst. Det finns säkerligen tusentals tekniker och tillvägagångssätt för att landa in i stunden… skriva, surfa, sjunga, spela… vad vi gör spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar! Här kommer mina bästa tips…

1. Yoga (såklart!)

Tiden på yogamattan gör automatiskt att jag saktar ner och landar i nuet genom att iaktta mina andetag och det som händer i min kropp. Det ger mig i sin tur ofta glimtar av något mer – den där känslan av kärlek och harmoni som alltid finns där inombords oberoende yttre omständigheter.

2. Flightmode

Sätta mobilen på flightmode är kanske viktigast av allt. Shit va den tar min uppmärksamhet från nuet HELA TIDEN (tror inte jag är ensam om att känna så). Så fort jag kolla på den flyger min närvaro iväg till någon annan person, någon framtid eller dåtid. Bara genom att stänga av denna lilla apparat en stunt så blir jag automatiskt mer närvarande. Skriver mer om flightmode HÄR.

3. Meditera

Yes, yes, yes….ibland behöver jag bara sätta mig ner helt stilla och observera mina andetag och sensationerna i min kropp. Det finns ju tusentals olika meditationstekniker – min favvo är vipassana, en slags mindfullness meditation. Läs mer HÄR.

4. Krama ett träd

När jag kommer på mig själv med att göra 10 grejer samtidigt och inte riktigt vet vad jag ska prioritera så brukar jag bege mig till skogs och bara hänga med ett träd en stund. Efter det känns allt genast mycket klarare. Jag älskar skogen!

5. Sakta ner 

Ibland räcker det med att bara sakta ner det jag gör… Istället för att halvspringa mellan möten så går jag långsamt och känner varje steg, istället för att hetsa med tandborstungen så borstar jag noggrant varje tand, istället för att slänga upp grejerna ur diskmaskinen så tar jag sakta upp en och en… Jag påstår inte att det är lätt men när det går så brukar blir jag närvarande i denna stund.

Spana liknande inlägg ”Uppkopplad till datorn, frånkopplad mig själv”

Foto – Jacob Westerberg (en bild på mig som liten tonåring)

Heeeeeej! Idag vill jag skriva om yoga för tonåringar för häromdagen hade jag en klass för ett gäng sprudlande 15 åringar. En av de knepigaste klasserna jag haft – alltså deras koncentration spann var typ 3 sekunder. De tog Selfies på introsnacket, fixade med sina kläder, snackade högt och några av dem kollade tillochmed mobilen under passet.

Givetvis inser jag att jag misslyckades med att nå fram till dem – att jag borde känt in dem bättre för att förstå deras behov och därifrån anpassat övningarna och talat deras språk. Jag drar absolut inte alla tonåringar över en kam, jag har haft yngre personer på mina klasser många gånger tidigare men då har de liksom smält in bland de vuxna (kanske har de varit uttråkade i hemlighet men det är inget som synts på utsidan). Denna gång var det dock annorlunda, kanske eftersom de alla var tonåringar och för att många av dem även kände varandra. Grupptrycket låg i luften och jag kunde från första stund se vem som var ”cool” å vem som var ”tönt” (usch mår dåligt bara av att skriva så men ni fattar…).

Denna klass fick mig att tänka tillbaka på mig själv som tonåring…Vad drömde jag om? Vad behövde jag? Hur mådde jag? Vart gick min hjärnkapacitet till egentligen?

Jag hade på många sätt en enkel och trygg uppväxt men trots det blir jag helt gråtfärdig av den lilla-tonårs-Josefine som strosade runt där i de senaste gulochblå jeansen, i en snobben bh i storlek AA och perfekt målat ansikte – så rätt på utsidan men egentligen helt fel ute.

Det är svårt att minnas exakt vad jag funderade på i livet men mycket gick åt till att tänka på hur andra såg på mig – vad jag hade på mig, vad jag presterade, hur min kropp såg ut var det som spelade roll, hur kroppen kändes på insidan var rätt ointressant och hur jag verkligen mådde likaså.

Jag kan ju inte låta bli att tänka – hur hade det varit om jag hittade yogan redan då, redan som typ 13 åring? Jag började i för sig nosa på meditationen tidigt, lånade böcker på biblioteken men jag hade ingen guide, ingen förebild, ingen att fråga så det var svårt att verkligen ta det till mig.

Förmodligen är det en anledning till varför jag känner så starkt att jag skulle vilja dela yogan & meditationen med just tonåringar. Och också därför som jag vill förstå hur jan kan göra det på bästa vis. Det går ju inte att tvinga någon in i det och kanske är det inte för alla (även om jag vill tro det!) men många av er som mailar mig är ju tonåringar (som i för sig är nyfikna på yoga) men ni kanske vet bättre… Vad tror ni generellt om yoga för tonåringar? Vad behöver jag göra för att fånga era kompisars uppmärksamhet på en klass? Skriv jättegärna till mig med tips!

TUSENTACK – Love love love!

Läs gärna också om hur jag började nosa på meditationen redan som 15 åring – se HÄR.