Goood morgon! Sommaren är här vilket jag älskar men en negativ aspekt med denna årstid är att media fylls av skeva kroppsideal & ytliga preferenser. Jag kan bara kontrollera min egna lilla mediekanal och vill försöka göra mitt bästa för att vända lite på det här på bloggen – blicka inåt och hitta själsfrid istället. Därför kommer jag ha en meditationsutmaning!

Jag vill inspirera dig till att du ger dig själv en stund varje dag där du lägger undan den yttre bekräftelseskålen med Likes på Instagram och snarare loggar ut och zoomar in. Kanske den finaste semester- och sommarlovspresenten vi kan ge oss själva. Närvaron. När vi har hittat den kan vi verkligen uppleva världen i HD – så nu bästa uppladdningen inför sommarens äventyr.

Vinnaren av utmaningen kommer inte bara få närvaron utan även en resa med Yogiakademin till Bretagne i sommar. En vecka fylld av meditation, yoga, slottslikt boende & hälsosam mat – wihooo. Inte illa va 🙂

Jag berättar mer imorgon – så håll utkik 🙂

Svensksommar! Helt underbart att vara i Halmstad. Igår åkte vi på en båtutflykt till Tylön (Halmstads enda lilla ö) – under denna lilla utflykt hann det både åska, regna & vara strålande sol.

Let’s face it – sån är ju den svensksommar. Ena sekunden åskar det och blåser för att i nästa ögonblick vara vindstilla och solklart. Väljer man att vara i Sverige gäller det nog att lära sig digga alla typer av väder! För jag vill i alla fall inte leva med motstånd hela tiden och exempelvis hata på vädret när det är regn och bara vara glad när det är sol (eller för den delen få ångest när det är sol för att den snart försvinner) .

Jag skrev för ett tag sen att om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent (precis som vädret här i Sverige!)

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Solen kommer och solen går. Regnet kommer och regnet går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga (regnet) och suget efter mer behagliga känslor (solen). Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar, regn med sol. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen eller att solen inte kommer skina varje dag. Men frågan är kan vi acceptera det?

Jag är långt ifrån en expert…när det regnar och jag vill att det ska bli sol – blir jag irriterad. När jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar, shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, acceptera regnet, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen med ANICCA på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

Nu ska jag ut och bada i regnet….wihoooo!!!!!!

Foto – Peter Sahlberg 

Meditationen har liksom smugit sig på mig under flera år. Redan i nian, smet jag iväg till Biblioteket och lånade böcker om meditation. Jag kände ingen annan som höll på med det då så jag skämdes lite – höll det hemligt för min familj och vänner för att inte verka konstig eller deprimerad (i 15 års ålders är det ju livsviktigt att smälta in).

Bakom stängda dörrar eller ensam i skogen, ifrågasatte jag livet och världen i stort – jag ville förstå allt på ett djupare plan. Det var nog därför jag kände den där dragningen till just meditationen men eftersom böckerna var min enda inspiration så förblev också meditationen mycket av ett koncept. Det var först flera år senare när jag hittade yogan (en slags meditation i rörelse) som jag började förstå grejen på ett djupare plan, det blev självupplevt istället för bokkunskap.

Men när meditationen verkligen blev en viktig nyckel i mitt liv var först under min första Vipassana meditationskurs i Indien – en slags Mindfulness meditation på ett tystnads retreat som pågår i 10 dagar, där man sitter still och mediterar 10 timmar om dagen. Det första retreatet kommer jag aldrig glömma, det var det värsta men också det absolut bästa som hänt mig. En positiv vändning i livet helt enkelt.

Läs gärna mer om Vipassana i mitt inlägg – Vad är Vipassana meditation?