Häromdagen skrev jag att jag håller på att skriva en bok. Jag berättade i det inlägget (se HÄR) att jag blev förfrågat av ett förlag i våras om att skriva en yogabok och att jag genast svarade JA.

En sanning med modifikation…jag blev tillfrågade och jag svarade JA men INTE genast. En del av mig skrek JAJAJA men en annan fick prestationsångest och började tvivla på mig själv. Va ska jag skriva en bok redan nu? Det är något jag har drömt om för framtiden men inte än… jag måste ju först få mer erfarenhet. Om jag jämför mig med alla de som varit yogalärare i 20-30 år har jag ju NADA att komma med.

Hursomhelst, efter några veckor av velande så signade jag tillslut det där kontraktet med löftet till mig själv att inte göra detta till ytterligare en jobbig prestationsgrej. Jag lovade mig själv att denna gång skapa från hjärtat istället för att pressa fram något med andan i halsen.

När jag gjorde liknande projekt för några år sen – typ när jag skrev min masteruppsats på Handels – jobbade jag ständigt med andan i halsen och kände prestationsångest i varenda cell. Jag sov inte på nätterna och hade magont tills projektet var överstökat. Jag gick helt enkelt ALL-IN och eliminerade allting annat från mitt liv för att bara kunna fokusera på projektet (som på den tiden kunde vara en uppsats, en tenta eller en konsultrapport).

Jag satte väckarklockan på 05.00 gick upp körde lite yoga ofta utan Savasana. Slängde därefter ihop lite frukost samtidigt som jag öppnade datorn… och fullkomligt sögs in i skärmen utan att ens märkta att frukosten lämnat tallriken och landat i min mage. Jag läste och läste, skrev och skrev. Utan rast och ro, med huvudvärk och spända käkar. På eftermiddagen kunde jag ibland unna mig en ”paus” i form av en joggingrunda eller ett besök till sats. Under joggingrundan var tankarna dock fortfarande på uppsatsen och på spinning-cykeln passade jag på att läsa minst en forskningsrapport. Sinnet fick med andra ord ingen paus men kroppen fick i alla fall träna bort lite stress så att jag sen kunde sätta mig med datorn igen. Jag körde på fram till läggdags och hann med att fixa lite middag däremellan som givetvis också den intogs framför datorn.

Även om detta nu är flera år sen och jag har jobbat med mig själv och denna…ehhh… överdrivna livsstil (eller kan man ens kalla det ett liv?)… så väcktes någon oro i mig när bokförfrågan kom. Tänk om jag skulle falla tillbaka till gamla mönster…

Hursomhelst, nu mitt i skrivandets stund inser jag att det är nya tider. En förändring har skett på riktigt. Jag kan inte pressa mig sådär hårt längre för jag lyssnar på tok för mycket på min kropp. Att ta mig igenom Handels idag skulle aldrig gå (så tur att det är överstökat).

Nu är jag alltså här i Halmstad med mitt nya projekt och framförallt en helt ny inställning – jag sitter endast framför datorn när jag är inspirerad och motiverad att skriva annars gör jag något annat.

På morgonen låter jag kroppen vakna när den vill vakna (ofta blir det ganska tidigt men ibland sover jag länge vilket är så härligt!) därefter känner jag in kroppen i typ en halvtimme och kollar vad den är sugen på att göra… oftast vill den shaka och yoga men ibland vill den bara sitta i meditation eller ta ett bad. Efter det lagar jag en härlig frukost som jag sen njuter av fullt ut – mobilen och datorn får absolut inte vara med och leka än. När Spirulina smoothies kickar in så brukar inspirationen komma så då öppnar jag datorn och svarar på ett gäng mail. Därefter är jag redo att ge allt mitt fokus till mitt aktuella projekt som ju just nu är yogaboken. För att kunna göra det stänger jag av internet och istället sätter på min meditationstimer som plingar vackert varje kvart (detta gör att jag i alla fall varje kvart kan notera om jag fortfarande är inspirerad och fokuserad eller om uppmärksamheten glidit iväg någon annanstans).

Efter ungefär 4-6 sådana där pling (dvs 60-90 minuter) så brukar jag inte vara så koncentrerad längre så då stänger jag igen datorn och gör något helt annat. Idag blev det en två timmars promenad följt av ett bad. Ibland leker jag med en kompis, shakar eller mediterar. Det spelar inte så stor roll vad jag gör bara jag fullt kan släppa taget om projektet för det finns så mycket mer i livet än alla dessa ”viktiga” projekt som ständigt avlöser varandra. Hur spännande det än är så vägrar jag att låta projekten ta över mitt liv.

Ibland kommer inspirationen och motivationen till att skriva och skapa igen framåt eftermiddagen så då gör jag samma sak – öppnar datorn men stänger av internet och sätter på min timer för att ge skrivandet min kärlek igen.

Nu är jag inspirerad, det känns kul att skapa en bok och som en bonus bara trillar orden ur mig när jag väl sitter framför datorn. Det blir inte många timmar framför skärmen men galet effektiva! Oh visst…små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. Jag skapar när jag är motiverad och skriver från hjärtat om det jag upplever i yogan och meditationen. Det blir inte perfekt men det blir äkta och framförallt görs det med kärlek.

(Foton – Adam Klingeteg)

Om du är sugen på mer läsning, spana in Är det viktigt att ha en examen?

Foto – Adam Klingteg

LÄSARFRÅGA: Hej Josefine! Jag tror jag har skrivit tack i varje kommentar jag skrivit till dig, men din blogg är verkligen en plats för ro, reflektering och oändlig inspiration. Så än en gång – TACK <3

Till något helt annat. När du skriver att din mage krånglar blir jag nyfiken på din ”kunskap” om detta. Du kan mycket om ayurveda som jag förstått det, vilket är något även jag förlitar mig starkt på. Jag har haft problem med magen den senaste tiden, den blir uppblåst i princip så fort jag ätit och speciellt när maten jag ätit har innehållit gluten, mjölk eller socker. Jag har även testats för glutenintolerans men det visade sig vara negativt. I övrigt äter jag väldigt bra ”ren” ekologisk och hälsosam mat. Så jag undrar, vad gör du med din mage krånglar? Har du några tips som har funkat för dig?

Välkommen hem till Sverige och våren! Stor kram!

SVAR: Heeeej fina du. Åh va glad jag blir att höra att du läser. Tack till dig och tack för en bra fråga.

Yes – magen är väldigt intressant. Jag har nog ingen tjejkompis som inte haft problem med magen. Mitt magonda är faktiskt något som ledde mig in på denna banan från början. När jag var runt 9 år började jag få jätteproblem med magen och testades för det mesta. De traditionella läkarna hittade egentligen inte så mycket mer än att de hävdade att det var mjölkprotein och glutenallergi. Jag höll mig borta från dessa saker men magen fortsatte krångla.

När jag var 15 år så hittade jag min första ayurvediska läkare – hon såg allt på ett annan sätt än de traditionella läkarna. Hon såg kroppen (och själen) mer som en helhet och funderade inte bara på vad det var jag åt, utan även hur jag åt och framförallt hur jag mådde.

Med åren har jag mer och mer blivit vän med min mage och insett att det onda är ett sätt för kroppen att tala till mig – typ säga…

”Josefine, nu är det dags att chilla ner” ”släpp den där oron och ångesten” ”Gör en sak i taget” ”Ta en tugga i taget”

Det är såklart aldrig kul med magont men det kanske är bra att kroppen säger ifrån ibland. Numera har jag sällan ont i magen men när det kommer brukar jag sätta mig och meditera och försöka acceptera att det gör ont, att jag måste sitta still en stund. Har jag för ont för meditation så lägger jag mig och gör en avslappnande yinyoga istället.

Givetvis spelar det roll vad vi äter men jag har exempelvis märkt att under mina vipassana retreat har jag aldrig magont trots att det ofta serveras det typ komjölk, vitt bröd, ris och banan saker som jag annars kan få ont i magen av. Under dessa retreat har jag ju ingen stress i kroppen och jag äter väldigt långsamt.

Lyssna på magen nu, hoppas den mår bättre snart.

STOR KRAM KÄRA DU!

Läs gärna mer om Vipassana HÄR och Yin yoga HÄR.

Foto – Adam Klingeteg

Efter att ha ätit grymma Johannas rena mat i en vecka kände jag ett motstånd att stoppa i mig (inte för att vara snobbig) men den ganska sunkiga flygplansmaten bestående av ett bröd lika vitt som snö, en vegetarisk gryta smaksatt med diverse E-ämnen, en översockrad chokladkaka och en juice med ca 2 procent apelsin.

Tankar dök upp…

”jag kommer få ont i magen”, ”det här förstör min yogapractice imorn…”, ”jag får utslag…”, ”min kropp smutsas ner”, ”jag blir svullen och tjock”…

Vad gör jag med dessa tankar?

En strategi är ju helt enkelt att inte äta denna typ av mat, sätta upp strikta regler för vad jag får äta och inte äta. En annan är att äta upp allt onyttigt och få ångest.  En tredje är att äta upp allt och strunta i ångest tankarna.

När jag var yngre valde jag strategi 1. Jag använde min ambitiösa sida och självdisciplin till att läsa allt jag kom över som hade med hälsa att göra för att sen strikt följa varenda råd och rön. Jag hade stenhårda regler för vad jag stoppade i mig och inte, regler som jag aldrig gjorde undantag för. Efter att ha läst och läst, kunde jag dock tillslut inte ens dricka vattnet från kranen på grund av föroreningar så jag bar runt på en sån där filterflaska… hmmm… jag insåg efter några år att det inte riktigt var så jag ville leva…

Jag antog strategi 2. Jag släppte det där extrema och började till och med dricka Stockholms kranvatten ;-). Nä men skämtåsido, jag började utmana reglerna för att äta lite gluten, socker, glass, kaffe å vin…men jag fick massa ångest. Jag åt chokladkakan, drack vinet men mådde så dåligt efter – kände mig smutsig. Sådär ville jag inte leva heller…

Nu jobbar jag med strategi 3. Jag försöker helt enkelt hitta balans. De där ångest tankarna kan fortfarande dyka upp (som nu på flyget) men nu slänger jag iväg dem och skrattar jag oftast åt dem. Jag vet att en bit chokladkaka inte kommer förstöra min kropp. Givetvis, måste vi ta hänsyn till att våra kroppar och psyken ju egentligen inte är skapta för att kunna hantera de smarta reklamfrestelserna och de lättillgängliga sockersöta godsakerna i skyltfönstret MEN att leva med regler och ångest känns inte som den bästa strategin för ett härligt liv. Kanske är det bättre att försöka bli vän med godsakerna istället för att vara rädd för dem – njuta av dem ibland istället för att leva ett liv där reglerna tar över.

Jag vill i alla fall kunna gå ut och äta på en vanlig restaurang, bli bjuden på middag till en kompis eller på fika hos mormor utan att få ångest efteråt.

Läs gärna mer om mina tankar om mat HÄR.