Hejsan käraste ni! Efter att ha bott på retreat nu med massor av människor de senaste 7 veckorna börjar jag få lite av en ”socialöverdos” :-). Att bo i ”yogakollektiv” är min dröm och jag är galet tacksam över att jag får göra det så stora delar av året. Tacksam över alla nya härliga vänner det ger mig och alla otroliga historier jag får möta dagligen.

Jag får absolut min egentid här varje morgon på yogamattan när jag gör min practice. Det är underbart men det är som om jag inte fullständigt kan koppla av då jag har klasser strax därefter och känner ansvar för alla deltagare som är här. Jag vill ju av hela mitt hjärta att alla ska få en MAGISK upplevelse här men ibland vill jag nog lite mycket och glömmer mig själv…

Min kropp och själ börjar nu längta lite efter ensamtid och att inte ansvara för andra människors resa och välmående. Så jag och kära Malin bokade just in oss på ett litet Ayurvediskt retreat i Södra Goa dit vi ska åka på måndag när vår sista retreat för denna perioden är slut. Det ska bli sååå mysigt och skönt att släppa taget en stund, bli omhändertagen och få ny kraft och pepp till nästa retreats trä i slutet av feb. Känns sååå kul att få komma tillbaka igen men nu kommer 3 veckors ledigt göra MAGI för oss. WIHOOO!

KRAMAR

LÄSARFRÅGA:

Hej Josefine! Först vill jag börja med att tacka för att du skrivit om vipassana meditation. Det var tack vare det som jag gjorde mitt första retreat för en vecka sen, och det är jag så glad för! Vilken upplevelse! Men det är inte den egentliga anledningen till att jag kommenterar – det är nämligen så att jag står inför vägskäl i livet där mitt hjärta säger åt mig att säga upp mig från mitt kontorsjobb och följa mina drömmar. Men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Jag är osäker på om jag har tillräckligt med mod och det vore därför spännande att höra hur du gick till väga. Sa du bara upp dig en dag, eller hade du en långsiktig plan? Jobbade du deltid till en början eller hoppade du bara rakt ut? Din resa är så inspirerande och det vore som sagt kul att höra lite mer Stor kram!

SVAR:

WOW! Så vackert att du vart på vipassana. Åh, njut av grundningen du har i dig nu.

Jag vet att det är en klurig situation att lämna den säkra ”tryggheten” för den osäkra drömmen. Men har dessa tankar och drömmar kommit till dig så vill jag tro att du förmodligen inte kommer bli nöjd förrän du lyssnat och följt dem. Jag vill tro att om du inte lyssnar nu så kommer ditt hjärta skrika högre och högre till du gör något åt din situation. Även om det inte känns så nu så finns kontorsjobben kvar om du skulle ångra dig – jag lovar! Så våga hoppa om det är vad som känns rätt inifrån (och efter Vipassana är jag säker på att du har koll på det!).

Jag hade ingen långsiktig plan när jag sa upp mig utan bara ett hjärta som skrek att det var rätt att fokusera på yogan och meditationen. När tanken först kom att jag ville byta bana så velade jag nog lite men med tiden så var det knappt något val. Hjärtat talade för högt för att jag skulle kunna fortsätta ignorera det. När jag väl lyssnade så var det som att allt gick i min väg – jag har inte sökt ett enda yogalärarjobb (men har sen dag 1 haft fullt upp med saker jag tycker är spännande), allt har bara kommit till mig. Precis så tror jag att det är för alla när vi börjar följa det som känns rätt. Då får vi FLOW och slipper att slåss för att ta oss fram. LYCKA TILL fina du!

En vecka på retreat på en grekisk paradis ö.

En vecka i kroppen.

En vecka utan mobil och dator.

En vecka i närvaro.

En vecka med andning, dans, skrik, skratt och framförallt KÄRLEK & LEK.

Sitter på flyget hem från Grekland nu och känner mig levande, lekfull och harmonisk – bästa combon. Detta trots att jag har den mest intensiva veckorna framför mig…

Imorn spelar jag in nya yogavideos med Yogobe hela dagen, på torsdag håller jag meditation på en konferens, på fredag plåtar jag för boken, på lördag har events på Yogayama och på en Everyday Schools festival, på söndag….. hahaha…. heeelt galet… verkar bara flöda på. Känns som att livet ger mig större och större prövningar för varje dag…

”Hur mycket roliga grejer kan hon hantera utan att falla tillbaka i stress och ångest?”

Jag inser att jag har två val här…

1. Stressad upp mig och falla in i prestation, sträva efter perfektion kanske tom med hamna i panik.
2. Andas, leka och njuta av en sak i taget. Ta det på flow.

Jag bestämmer mig för det senare valet!
Jag har önskat mig alla dessa roliga saker så nu när de är här vägrar jag att förlora kärleken till det jag gör. I stunder försöker prestationstankarna tränga sig på men då säger jag FUCK OFF.

Ett test helt klart men vägrar släppa min närvaro och lek – det är därifrån jag har något äkta att ge.

Namaste!