Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

lev

Nu är jag kär igen…

Nu är jag kär igen yogiakademin

God morgon! Nu är det dags för mig att ha några dagar för mig själv i tystnad men när jag sluter ögonen…ser jag ett par glasiga ögon som ser rätt igenom mig, ett vackert äkta leende tillsammans med ett smittande skratt samtidigt som jag energin från en fri själ mitt på dansgolvet…

 

JAG ÄR KÄR IGEN. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag är tokig i alla vackra människor jag tillbringat min senaste vecka i Bretagne med. Vår magiska påskvecka tillsammans är över. Från att leva ihop i ett slags slottsligt kollektiv med 15 andra är jag nu helt ensam. Vi alla kom dit förra lördagen utan att känna någon annan – i slutet av veckan kändes vi som en familj. En familj som delade tårar och skratt, tystnad och tillit, drömmar och pinsamma historier.

 

Jag tycker det vackraste som finns är att se människor öppna sig och visa känslor, att se människor sluta ögonen och röra sig helt obekymrat i sina kroppar eller att fullständigt släppa taget i Savasana. Efter några dagar på ett retreat brukar detta ske – folk släpper lager, slutar lyssna slaviskt på mig i yogasalen och istället följer sin egen kropp. När det händer blir jag blixtförälskad – jag kan stå i mitt i salen med gåshud och vara helt hänförd för alla dessa fria kroppar. När vi är oss själva, slappnar av och släpper in är ALLA vackra.

 

Jag saknar alla dessa 15 individer, känns galet tomt. Jag vet dock att det är bra för mig att landa och bara vara lite ensamhet en stund.

 

Läs gärna mer om alla härliga retreats HÄR.

 

 

The Paradox

 the paradox

Foto – Peter Sahlberg

 

The paradox of our time in history is that we have taller buildings but shorter tempers, wider freeways, but narrower viewpoints. We spend more, but have less. We buy more, but enjoy less. We have bigger houses and smaller families, more conveniences, but less time.

 

The paradox of our time in history is that we have more degrees but less sense, more knowledge, but less judgment, more experts, yet more problems, more medicine, but less wellness. We drink too much, smoke too much, spend too recklessly, laugh too little, drive too fast, get too angry, stay up too late, get up too tired, read too little, watch TV too much, and pray too seldom.

 

The paradox of our time in history is that we have multiplied our possessions, but reduced our values. We talk too much, love too seldom, and hate too often. We’ve learned how to make a living, but not a life.

 

The paradox of our time in history is that we’ve added years to life not life to years. We’ve been all the way to the moon and back, but have trouble crossing the street to meet a new neighbor. We conquered outer space but not inner space.

 

The paradox of our time in history is that we’ve done larger things, but not better things. We’ve cleaned up the air, but polluted the soul. We’ve learned to rush, but not to wait.

 

The paradox of our time in history is that we build more computers to hold more information, to produce more copies than ever, but we communicate less and less.

 

These are the times of fast foods and slow digestion, big men and small character, steep profits and shallow relationships. These are the days of two incomes but more divorce, fancier houses, but broken homes. These are days of quick trips, throwaway morality, one night stands, overweight bodies, and pills that do everything from cheer, to quiet, to kill. It is a time when there is much in the showroom window and nothing in the stockroom.

 

Yoga helps us find slower, fewer, but deeper breaths. Less overall muscle tension but more specific muscle engagement. Less diffuse mental energy but more laser-like concentration. Less wanting, more acceptance; less doing more being. If you, like me, live in the quick pulse of a busy city; if you enjoy its modern conveniences and hate its noisy chaos, then your yoga practice is largely about balance. Rather than making yoga your time out, use your practice to prepare yourself for the world out there. Yoga brings the body into stressful positions, challenges the muscles to hold longer, to stretch deeper. We create situations of tension. And then we learn to soften into that discomfort, to find stillness at the centre of a self-imposed turbulence. The ability to maintain equanimity in a yoga pose is directly related to the ability to maintain sanity in a high-speed, low-connection culture.

 

Jeff Dickson.

 

Här är fler av mina favvo texter och dikter här.

Vad är du tacksam för i ditt liv?

Tacksamhet

Foto – Jonathan Kjell

Under två års tid har jag börjat varje morgon med att skriva fem saker i mitt liv som jag är tacksam över just där och då. En sådan enkel grej men för mig gör det ofta stor skillnad för hela dagen, hela livet i längden.

 

Ibland vaknar jag upp på felsida – grinig, bitter och allmänt negativ. Utan att något yttre egentligen har förändrats från gårdagen (som kanske var ganska härlig) så känns allt helt plötsligt lite meningslöst. Du kanske känner igen dig?

 

Genom den här lilla morgonrutinen tillsammans med min tacksamhetsdagbok så lyckas jag ofta vända på den där negativa spiralen. Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt att komma på fem grejer när jag är mitt inne i det där ”tyck-synd-om-mig-modet” MEN det går alltid att hitta något litet, som leder till något mer och något mer…tillslut brukar det stå fem härliga grejer där på sidan. Samtidigt som jag helt naturligt kommit ut ur den där bitterheten.

 

Jag menar inte att man ska undvika att känna det där andra lite mer ”negativa” spektret av känslor som sorg, ilska och avundsjuka. Ibland är det ju dock lätt att hamna i ett vakuum där man bara fokuserar på det dåliga i livet. Det handlar alltså absolut inte om att skapa en falsk lycka – skuffa undan sina känslor. Det går inte, man trycker bara in dem längre och längre. Det är då jag tror bitterheten kommer.

 

Att enbart använda sig av positivt tänkandet och försöka kasta iväg allt det ”mörka” är jag motståndare till. Lev ut! Vaknar du upp med en extrem sorg eller ilska, tillåt dig själv att gråta en skvätt eller ta kudden och slå riktigt hårt 10 gånger mot väggen innan du tar upp tacksamhetsdagboken. Helt enkelt, tillåt känslorna och uttryck dem i stunden (istället för i trafiken) –  därefter brukar tacksamheten komma naturligt.

 

Det känns lite utelämnande (men jag vill visa hela mig så ärlighet som möjligt i denna bloggen)…Tadaaaa… fem sakerna jag precis skrev här på morgonkvisten i Kalifornien..

1. Allt det magiska jag fått uppleva den senaste veckan i Colorado – pausen, inspirationen och relationen men något större.

2. Att min kropp talar till mig och det otroliga jag får känna i den varje dag.

3. Vackra relationen med Peter, att vi får uppleva Kalifornien tillsammans. Att jag kan vara mig själv fullt ut med honom. Att han finns där vid min sida även när jag är knepig att förstå.

4. Jag får jobba med min passion, dela det jag verkligen tror på och brinner för. Ha möjligheten att inspirera andra med det som förändrat mitt liv.

5. Den starka och trygga relationen med mina vänner som är precis som den alltid varit trots att jag flänger runt världen och prioriterat meditationen så mycket.

 

Som ni ser, det är en härlig blandning av stort och smått, saker som händer nu blandat med grejer som handlar om livet i stort.

 

Så, vad är du tacksam för i ditt liv?!

 

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!