Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

lev

Svensksommar – allt förändras hela tiden.

SvensksommarSvensksommarSvensksommar

Svensksommar! Helt underbart att vara i Halmstad. Igår åkte vi på en båtutflykt till Tylön (Halmstads enda lilla ö) – under denna lilla utflykt hann det både åska, regna & vara strålande sol.

 

Let’s face it – sån är ju den svensksommar. Ena sekunden åskar det och blåser för att i nästa ögonblick vara vindstilla och solklart. Väljer man att vara i Sverige gäller det nog att lära sig digga alla typer av väder! För jag vill i alla fall inte leva med motstånd hela tiden och exempelvis hata på vädret när det är regn och bara vara glad när det är sol (eller för den delen få ångest när det är sol för att den snart försvinner) .

 

Jag skrev för ett tag sen att om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent (precis som vädret här i Sverige!)

 

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Solen kommer och solen går. Regnet kommer och regnet går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga (regnet) och suget efter mer behagliga känslor (solen). Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar, regn med sol. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen eller att solen inte kommer skina varje dag. Men frågan är kan vi acceptera det?

 

Jag är långt ifrån en expert…när det regnar och jag vill att det ska bli sol – blir jag irriterad. När jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar, shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, acceptera regnet, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen med ANICCA på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

 

Nu ska jag ut och bada i regnet….wihoooo!!!!!!

Firar kärleken

firar kärlekenfirar kärlekenfirar kärlekenFirar kärlekenfirar kärleken

SKÅL FÖR KÄRLEKEN! Igår gifte sig min kära lillasyster Susanna med bästa Fredrik! Jag grät floder under ceremonin för att det var så vackert. De har varit tillsammans i 9 år (jag är imponerad!) och passar perfekt ihop. Inte nog med det så är mina föräldrar gamla vänner med hans föräldrar och jag har gått i samma klass som Fredriks lillebror Petter. Ibland är världen liten.

 

Egentligen måste jag erkänna att jag lite skeptisk till bröllop eller framförallt det där med att lova varandra att hänga ihop tills döden skiljer oss åt. Det kan man väl inte veta?! Jag tror absolut på monogami och att det finns något väldigt vackert i att bygga en relation och ett liv med en person MEN hur ska man kunna veta hur länge man kommer vara kär. Givetvis är det dalar i alla förhållande som man kan kämpa sig igenom och växa av men ibland kanske man helt enkelt istället växer ifrån varandra. Då känns det ju som en bättre idé att gå vidare… än att exempelvis leva i en relation som tar energi eller där otrohet blir verklighet.

 

Hursomhelst – trots min lilla skeptisim kring just det faktumet så tycker jag bröllop i sig är fantastiskt – en dag och fira kärleken! Men kanske kunde man byta ut det där med ”att hänga ihop tills döden skiljer oss åt” till ”att lova varandra fullständig ärlighet, kärlek & tillit sålänge som det känns genuint”. När jag tittar på Susanna och Fredriks relation så är det just dessa 3 vackra aspekter jag ser – så just nu vet jag att de är lyckliga ihop vilket gör mig väldigt lycklig också.

 

Läs gärna mer om relationer och framförallt tillit HÄR.

På landet kan jag gråta

på landet kan jag gråta

En helg på landet och Västkusten – strålande sol, sommarvärme & omringad av människor jag älskar – perfekta yttre förhållanden helt enkelt men igår grät jag mest hela dagen. På ett sätt skönt då jag behövde det, det gick liksom inte att hålla emot.

 

Blev sårad för drygt en vecka sen och just när det hände orkade jag inte ”deala” med det – så jag tryckte ner det i kroppen och levde på i en vecka. Hade massa yogaevents, träffade kompisar, jobbade etc. Det gick bra, hade en jättehärlig vecka men nu sa kroppen ifrån den var redo att rensa ut det där jobbiga. Så igår när jag vaknade, kände jag ett tryck kring hela brösten som liksom stoppade andningen, en klump i magen och allmänt ont i kroppen.

 

Först hade jag ett motstånd att släppa – jag som tänkt leka med familjen och njuta av den just ankomna sommaren men men… jag bytte spår och lyssnade på kroppen. Vandrade iväg för mig själv istället – och tillåt tårarna att rinna. Gick & gick i fyra timmar längst Västkusten vackra stränder & klippor. I takt med tårarna och acceptansen kände jag hur trycket runt brösten började släppa och den där värken i magen likaså. När jag kom hem trodde jag att tårarna var slut för denna gång satte jag mig och mediterade men efter någon timme i sittande position började tårarna spruta igen… det var bara att låta dem rinna. Vackert på något vis att sitta där i stillhet & närvaro och observera hur de rann längst kinderna, vilka tankar som var där och vad som egentligen hände i kroppen under tiden.

 

Efter meditationen kände jag mig klar på riktigt (för denna gång) – jag hade hittat in i en form av acceptans och förlåtelse för det där som hände förra veckan. Jag hade dealt med det. Imorse på yogamattan kände jag hur andetaget fyllde upp bröstkorgen igen, hur kroppen var öppen och den där klumpen i magen var borta.

 

TACKSAM över tryggheten jag känner härnere – hur det alltid har varit en plats där jag landar, reflekterar, sover ut, gråter ut, känner, får ny energi & inspiration!

 

Idag är jag redo för båt picknick med familjen.  Wihoooo!!!!!!

 

Läs gärna mer om gråtande i detta inlägg ”Hylla tårarna”

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!