Foto – Adam Klingeteg

Efter att ha ätit grymma Johannas rena mat i en vecka kände jag ett motstånd att stoppa i mig (inte för att vara snobbig) men den ganska sunkiga flygplansmaten bestående av ett bröd lika vitt som snö, en vegetarisk gryta smaksatt med diverse E-ämnen, en översockrad chokladkaka och en juice med ca 2 procent apelsin.

Tankar dök upp…

”jag kommer få ont i magen”, ”det här förstör min yogapractice imorn…”, ”jag får utslag…”, ”min kropp smutsas ner”, ”jag blir svullen och tjock”…

Vad gör jag med dessa tankar?

En strategi är ju helt enkelt att inte äta denna typ av mat, sätta upp strikta regler för vad jag får äta och inte äta. En annan är att äta upp allt onyttigt och få ångest.  En tredje är att äta upp allt och strunta i ångest tankarna.

När jag var yngre valde jag strategi 1. Jag använde min ambitiösa sida och självdisciplin till att läsa allt jag kom över som hade med hälsa att göra för att sen strikt följa varenda råd och rön. Jag hade stenhårda regler för vad jag stoppade i mig och inte, regler som jag aldrig gjorde undantag för. Efter att ha läst och läst, kunde jag dock tillslut inte ens dricka vattnet från kranen på grund av föroreningar så jag bar runt på en sån där filterflaska… hmmm… jag insåg efter några år att det inte riktigt var så jag ville leva…

Jag antog strategi 2. Jag släppte det där extrema och började till och med dricka Stockholms kranvatten ;-). Nä men skämtåsido, jag började utmana reglerna för att äta lite gluten, socker, glass, kaffe å vin…men jag fick massa ångest. Jag åt chokladkakan, drack vinet men mådde så dåligt efter – kände mig smutsig. Sådär ville jag inte leva heller…

Nu jobbar jag med strategi 3. Jag försöker helt enkelt hitta balans. De där ångest tankarna kan fortfarande dyka upp (som nu på flyget) men nu slänger jag iväg dem och skrattar jag oftast åt dem. Jag vet att en bit chokladkaka inte kommer förstöra min kropp. Givetvis, måste vi ta hänsyn till att våra kroppar och psyken ju egentligen inte är skapta för att kunna hantera de smarta reklamfrestelserna och de lättillgängliga sockersöta godsakerna i skyltfönstret MEN att leva med regler och ångest känns inte som den bästa strategin för ett härligt liv. Kanske är det bättre att försöka bli vän med godsakerna istället för att vara rädd för dem – njuta av dem ibland istället för att leva ett liv där reglerna tar över.

Jag vill i alla fall kunna gå ut och äta på en vanlig restaurang, bli bjuden på middag till en kompis eller på fika hos mormor utan att få ångest efteråt.

Läs gärna mer om mina tankar om mat HÄR.

Outfit – Lululemon

Dagarna med Yogiakademin ser ganska lika ut… vi börjar med yoga på stranden vid 06-tiden å hänger på mattan till halv nio för att sen slänga oss i vågorna och bli fräscha till den goda brunchen. På eftermiddagarna flowar vi i typ två timmar för att sen avsluta med solnedgångsbad. Drömska dagar helt enkelt. Men varje dag har också något unikt….Ett nytt tema. En ny fråga. En ny sak att reflektera över.

Dagens fråga löd…

”Vad har du för relation till din kropp?”

En fråga jag tror vi alla kan relatera till. En fråga som ligger mig varmt varmt om hjärtat. En fråga som verkligen var mitt huvudtema på mitt första Vipassana retreat.

Hur många dömande tankar finns egentligen där i vårt bakhuvud?

”Du har tjocka lår…”, ”Du är för kort..”, ”Du är klen..”, ”Du har stripigt hår”, ”Du har dålig hy…” Bla bla bla…

Jag kan ju bara tala för mig själv men i mitt huvud finns det massor. Exempelvis  när jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”Du är tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre och innan jag började meditera) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Är det värt att kämpa för att vara smal och vara livrädd för att bli tjock livet ut? Vem är det egentligen vi kämpar för?

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar och vackra ansikten. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom. JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

Läs gärna ”Vill du blir smal som en supermodell”

Styrketräning, vad är grejen? För ett tag sen var i Thailand och undervisade yoga på en träningsresa tillsammans med underbara PTn och bloggerskan Ida Warg. Jag har egentligen aldrig tidigare varit på gymmet och lyft tynger men på resan var det liksom läge att prova. Jag insåg dock ganska snabbt att det inte är något för mig, varför ska jag ta ut en specifik muskel tills den värker när jag kan röra hela kroppen samtidigt på yogamattan och dessutom njuta av varje position?

Men min negativitet mot styrketräning är främst mot den där extrema formen, där överdimensionerade muskler är idealet. Jag ser liksom inte poängen med dem, de används ju inte mer än på just gymmet. På yogaklasserna ser jag ofta också en negativ korrelation mellan mycket muskler och kontakt med insidan av kroppen.

Styrketräning kan säkert vara grymt om man har en skada (en specifik muskel man vill bygga upp) men jag tror att man lätt tappar kroppen som helhet och blir för fokuserad på att bygga vissa muskelgrupper (kanske de som syns mest i den där gymspegeln). Vilken ofta verkar leda till obalanser i kroppen och utseendefixering i sinnet.

Läs gärna…

Yoga utan prestation

Var jogging min Yoga?