Foto – Adam Klingeteg

Alltså – läste just det sjukaste, International Yoga Competition. Haaalllå, det e ju heeeeelt knäppt att tävla i yoga?

Yoga är ju motsats till tävlan –  och då jag har den där prestationsnerven i mig så triggar detta mig extra mycket. Kan inte ens yogamattan få vara en plats där vi släpper strävan om att bli bättre (bäst!) och bara får vara exakt som vi är?

Innan jag läste mer om det hoppades jag lite på att tävlingen i alla fall skulle handla om… Vem som har mest närvaro? Vem som ser sitt ego mest? Vem som kan lyssna mest på sin kropp? Vem som kan leva i tillit?

Men givetvis handlade tävlingen endast om det yttre… Hur kroppen såg ut i de olika positionerna? Vem som hade perfektast linjering vilket ju bara det är fullkomligt idiotisk – vem bestämmer vad som är bäst linjering? Vi har ju alla helt olika kroppar och behöver givetvis modifiera positionerna efter hur det känns i vår kropp – å det är ju ingenting som domaren kan veta…

Jag visste att det fanns tävling i bikram yoga vilket fått mig att dissa den yogaformen (också på grund av speglarna i för sig) men att det görs i vanlig yoga också gör mig lite ledsen. Är det inte bättre att döpa det till gymnastiktävling bara?

Läs gärna mina tankar om den populära yogaformen Bikram HÄR.

Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Lululemon

Heeeeej bästa ni! Fina nyheter, den 12 juni håller jag yogaevent på yogayama i Stockholm. Den härliga studion där jag hänger typ varje morgon när jag är i Stockholm och innan jag flängde runt världen så mycket så undervisade jag där flera gånger i veckan. Det ska bli så kul att köra där igen.

Min plan är att det ska bli en underbart härlig eftermiddag där vi provar på olika tekniken för att helt enkelt känna in kroppen – döpte till och med eventet till ”Hur känns din kropp just nu?”. Vi kommer mixa och matcha traditionell yoga med andra spännande grejer – och givetvis göra det på ett lekfullt sätt. Du är supervälkommen både om du kört mycket yoga eller aldrig stått på mattan tidigare.

För mer info och anmälan spana HÄR.

Å hojta till om du får frågor, hoppas hoppas vi ses!

En helg på landet och Västkusten – strålande sol, sommarvärme & omringad av människor jag älskar – perfekta yttre förhållanden helt enkelt men igår grät jag mest hela dagen. På ett sätt skönt då jag behövde det, det gick liksom inte att hålla emot.

Blev sårad för drygt en vecka sen och just när det hände orkade jag inte ”deala” med det – så jag tryckte ner det i kroppen och levde på i en vecka. Hade massa yogaevents, träffade kompisar, jobbade etc. Det gick bra, hade en jättehärlig vecka men nu sa kroppen ifrån den var redo att rensa ut det där jobbiga. Så igår när jag vaknade, kände jag ett tryck kring hela brösten som liksom stoppade andningen, en klump i magen och allmänt ont i kroppen.

Först hade jag ett motstånd att släppa – jag som tänkt leka med familjen och njuta av den just ankomna sommaren men men… jag bytte spår och lyssnade på kroppen. Vandrade iväg för mig själv istället – och tillåt tårarna att rinna. Gick & gick i fyra timmar längst Västkusten vackra stränder & klippor. I takt med tårarna och acceptansen kände jag hur trycket runt brösten började släppa och den där värken i magen likaså. När jag kom hem trodde jag att tårarna var slut för denna gång satte jag mig och mediterade men efter någon timme i sittande position började tårarna spruta igen… det var bara att låta dem rinna. Vackert på något vis att sitta där i stillhet & närvaro och observera hur de rann längst kinderna, vilka tankar som var där och vad som egentligen hände i kroppen under tiden.

Efter meditationen kände jag mig klar på riktigt (för denna gång) – jag hade hittat in i en form av acceptans och förlåtelse för det där som hände förra veckan. Jag hade dealt med det. Imorse på yogamattan kände jag hur andetaget fyllde upp bröstkorgen igen, hur kroppen var öppen och den där klumpen i magen var borta.

TACKSAM över tryggheten jag känner härnere – hur det alltid har varit en plats där jag landar, reflekterar, sover ut, gråter ut, känner, får ny energi & inspiration!

Idag är jag redo för båt picknick med familjen.  Wihoooo!!!!!!

Läs gärna mer om gråtande i detta inlägg ”Hylla tårarna”