När min själ är på villovägar, är livet en smärtsam skräckfilm. Oavsett yttre omständigheter känner jag mig vilsen, galen, förvirrad och fruktansvärt rädd. Vad jag än gör, var jag än är, vem jag än tillbringar tid med så är jag i SMÄRTA. En smärta som lever i varenda cell i min kropp och ger känslan av att den likt en tickande bomb snart kommer att explodera. En smärta som, oavsett hur mycket jag letar, inte uppkommit på grund av en annan person eller yttre omständighet. En smärta som inte har med någon relation, misslyckande, skada eller sjukdom att göra. En smärta där hela existensen ifrågasätts.

I dessa stunder av smärta gör jag allt i min makt för att fly. Jag ser till att to-do listan hela tiden fylls på och betas av i ett enormt tempo – jag bokar upp mig, drar igång projekt, omger mig med intensiva människor och hjälper dem mer än gärna med deras problem. Jag ser till att aldrig få en lugn stund. Jag vet nämligen att stillhet gör jävligt ont. Stillhet betyder smärta.

Men tids nog kommer det där skräckinjagande lugnet  – SMÄRTAN blir ett faktum. Det plågsammaste av allt är vetskapen om att ingen annan kan hjälpa mig ur den, jag måste möta detta obeskrivliga obehag.

Kärleksfulla och ömsinta ord från mina nära är absolut inte betydelselösa, snarare tvärt om. Det ger mig hopp och gör att det känns viktigt att gå igenom smärtan för att kunna mötas i kärlek på andra sidan. Men oavsett peppande ord måste jag gå igenom det själv. Ingen annan kan göra det åt mig. Tyvärr. Det är jag som flytt ifrån mina obehagliga känslor, från mitt mörker. Det är jag som nu måste möta och deala med min skit alldeles själv.

Jag sätter mig ner, blundar. Tar ett djupt andetag och känner efter. Och YES. Det gör f**king jävla ont överallt. I smärtan ifrågasätter jag ALLT. Jag är fullkomligt förvirrad. Men jag sitter kvar.

Jag observerar floder av tårar som rinner längst min kind.

Jag låter dessa vara.

Jag observerar mitt andetag som är så ytligt att det känns som om jag håller på att kvävas.

Jag låter mig kvävas.

Jag observerar tyngden i bröstet som känns som om jag håller på att få en hjärtattack.

Jag låter mig dö.

Jag ger mig hän för det gör så ont att jag inte längre orkar hålla emot eller kontrollera. Jag tvingas tillåta det som är att vara. Jag seglar med i full närvaro men låter någon större kraft ta över rodret.

Sitter med smärtan och observerar. Hur känns den i min kropp? Var sitter den? Kan jag acceptera och låta den vara?

(Foto – Adam Klingeteg)

Steg för steg, timme för timme, dag för dag infaller sig ett lugn. Det är som om min själ sakta börjar hitta tillbaka hem. Vad jag än gör, var jag än är, vem jag än tillbringar tid så känner jag mig plötsligt trygg och i harmoni. Det blir tydligt hur allt förändras hela tiden.

ANICCA.

God morgon vackra själar!

Nå, låt oss fortsätta…haha! Blir det någon yogastund idag?! Som sagt så lottar även bästa Yogobe ut två årsmedlemskap (värde 1899 SEK/st) bland er som är aktiva i utmaningen. Så precis som för vinsten av resan så drog vi två lappar till av er som varit aktiva i utmaningen och peppar varandra.

På lapparna stor det:

Hanna L

Coachingmedanna.

STORT GRATTIS till er. Yogobe skickar ett mail inom kort. Tack, tack, tack för ert otroliga engageman och äkthet här på bloggen. Helt otroligt. Hoppas på att få träffa er på riktigt snart.

MASSA KÄRLEK

YEEEEEAH!!!!!!! WE DID IT, YOU DID IT!!!! Dag 31 av vår 31-dagars yogautmaning. CELEBRATION!!!!!!!! YEY, YEY, YEY.

Hela mitt hjärta är fyllt av kärlek av att så många av er varit med i denna utmaning. Att ni gett er själva en kvart om dagen. Att ni delat era upplevelser. Att ni peppat varandra. Communityn som byggts här är MAGI.

TACK, TACK, TACK för er tillit att prova nya övningar och tekniker. TACK, TACK, TACK att ni delat så äkta. TACK, TACK, TACK för att ni spridit yoga till fler. Det känns så underbart vackert att vi skapat detta ihop. Om jag ska vara helt ärlig så kunde jag aldrig förutse att så många skulle vilja vara med och även lyckas genomföra alla 31 dagar. Detta trots att det var många som deltog i meditationsutmaningen i våras också men en hel månad. WOW. Men jag är nästan mest imponerad över all den peppen ni givit varandra. WONDERFUL.

Jag har skrivit det tidigare men ibland hatar jag på bloggar, sociala medier och internet i stort (för att de tar mig bort från nuet) men utan dessa medium hade ju inte denna utmaning varit möjlig. Jag är därför oerhört tacksam att vi alla som varit med i utmaningen haft möjlighet att mötas här på bloggen.

Idag ska vi givetvis fira med en CELEBRATION i DANS. En kvart där vi helt och fullt släpper det där med utsidan och istället zoomar in på hur kroppen känns på insidan och låter rörelsen komma efter det. Där vi firar att vi investerat tid och kärlek i oss själva, att vi givit oss själva en kvart om dagen och förhoppningvis vill fortsätta med det.

Om det är första gången du gör en meditativ ”yoga” dans kan det kännas ovant och konstigt men det går snabbt över. Första gången jag provade dansmeditation var jag i chock. Jag kom in i salen och möttes av en guru-liknande dj som spelade dramatiska låtar på högsta volym på ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder. Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser klockan tre på natten på nattklubbar, fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sina kroppar, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Gör så här

1. Hitta en plats där du är ensam och där varken grannarna eller dina familjemedlemmar blir störda (jag kör ofta i badrummet).
2. Gör en spellista med några av dina favoritlåtar eller känn in min HÄR.
3. Sätt på dig bekväma icke åtsittande kläder, slut ögonen eller använd ögonbindel.
4. Ta några djupa andetag och känn in kroppen.
5. Sätt på musiken och kör. Låt kroppen röra sig exakt som den vill. Ge dig hän. När tankarna far iväg till något annat, för uppmärksamheten tillbaka till det som händer i kroppen, till rörelsen i stunden.

Min högsta önskan vore att ni allihop följde med mig och Yogiakademin till Indien i vinter för massa mera meditation och yoga. En av er kommer som ni vet få göra det i alla fall. Under de kommande dagarna kommer jag tillsammans med Sofie och mina fina kollegor på Yogiakademin utse en vinnare av resan med oss. I dagens kommentar ber jag er därför skriva följande…

1. En liten sammanfattning av din upplevelse under utmaningen. Var det svårt? Vilka tekniker diggade du? Hittade du en favorit? Körde du alla dagar? Kommer du fortsätta att yoga?
2. Din email samt länka till de kanaler (Instagram, blogg, Facebook..) som du använt för att dela dina yogaupplevelser med fler. Så att jag inte missat något!
3. Om du blir vinnaren – vilka perioder skulle du i så fall kunna hänga med Yogiakademin? Indien 19-26 dec, 26 dec -2 jan, 2-9 jan, 9-16 jan, 16-23 jan, 23-30 jan. Eller kika in på vår hemsida om någon annan resa passar bättre. Vi bjuder på allt på plats – magiskt boende, otroligt mat & såklart massa yoga och meditation! Kanske funkar det inte att resa för dig just nu, i så fall är det något annat pris som lockar: årsabonnemang på Yogobe, yogamatta från Yogic Collevtive eller Pukka te.

Jag tror vi alla ser hur mycket vi behöver yoga men samtidigt hur vi gång på gång på gång prioriterar bort det för allt annat som ”måste” göras. Jag hoppas att denna utmaningen blir en grym start på en rutin i ditt liv. Att yoga kan bli som att borsta tänderna – något vi bara gör av farten liksom. Kanske går det inte att få till 15 minuter varje dag men jag vill tror att det alltid är möjligt att få några minuter över till oss själva.

Och nu har du ju nästan 30 olika övningar att välja på – fortsätt jättegärna att dela dina upplevelser här på bloggen och skriv frågor när de kommer upp. Jag kommer även att varje söndag året ut göra ett specialinlägg för er där vi kan fortsätta dela och peppa varandra och få in det där med yogan. Jag har även en spännande grej som en fortsättning på G för nästa år – håll utkik ;-). Så fint att vi kan inspirera varandra!!!!

Njut av dansen nu!

MASSA MASSA KÄRLEK!!!