En tredje behandling jag fick äran att uppleva på det ayurvediska retreatet var Nasya, en slags otroligt otäck näsbehandling. Inom Ayuvedan sägs näsan vara dörren till vår hjärna och det är också dörren till medvetandet. Med hjälp av Nasya kan man avlägsna ”skräp” som samlats i bihålorna, halsen och näsan. Denna behandling sägs också stärka sinnet och intellektet (yeah, därför jag känt mig så smart på sistone..haha). Detta ska också vara en mycket effektiv behandling för migrän och alla typer av huvudvärk.

Behandlingen började med att jag fick sitta upp och få het ånga på området från nyckelbenen upp till pannan samt från skulderbladen och på baksidan av huvudet. Det var mysigt och jag kände hur saker släppte.

Därefter la jag mig ner på rygg på en kudde så att kroppen låg i en form av bakåtböjning där toppen av huvudet låg på mattan (typ fishpose, Matyasana). En av kvinnorna täppte sen för min högra näsborre för att en annan skulle kunna hälla ett pulver i min vänsta. Därefter bad de mig andas in flera gångar djupt genom den näsborren. Sen gjorde de samma sak i andra näsborren. Fruktansvärt obehagligt, jag hostade och kunde varken andas eller tänka klart under processen. AHHHHH! I detta töcken bad de mig sen sätta mig upp och då höll de åter för min högra näsborre samtidigt som de kom med något som såg ut som en stor rökande pipa. Jag skulle sen dra in denna luften djupt in i näsan ett fler talgånger. Ahhhhh tårarna sprutade och det svet som bara den.

Efter en stund bildades det som en klump i halsen och jag hostade upp mängder av slem och grejer. Bläää!

Sen lindade de in mitt huvud i en sjal och satte bomull i öronen. Detta skulle jag gå runt med i några timmar för att skydda mig mot vind, kyla och vatten. Annars var det tydligen lätt att bli sjuk eller få tinnitus av den behandlingen. Jag blev inte sjuk men under dessa tre dagar av behandling hade jag en osho-meditationslåt på repeat långt inuti vänster öra. Timme ut och timme in. Dag som natt. Ganska störigt kan jag meddela. Nu är denna lilla melodi dock borta tack och lov.

Anledningen att göra denna näsrening var ju att bli av med grejer där inne och jag kunde verkligen känna hur något lättade.

En annan intressant aspekt av denna behandling var att läkaren sa att gamla minnen från barndomen ofta kommer upp när man jobbar så intensivt med näsan. Och WOW – hon hade verkligen rätt.  Jag fick så mycket flashbacks under dessa dagar av Nasya. Även mina meditationer blev otroligt djupa under dessa dagar.

Bävade för behandlingen varje dag men effekten var cool och känns fortfarande!

Läs gärna mer om ayurveda retreatet här.

Häromdagen skrev jag att jag håller på att skriva en bok. Jag berättade i det inlägget (se HÄR) att jag blev förfrågat av ett förlag i våras om att skriva en yogabok och att jag genast svarade JA.

En sanning med modifikation…jag blev tillfrågade och jag svarade JA men INTE genast. En del av mig skrek JAJAJA men en annan fick prestationsångest och började tvivla på mig själv. Va ska jag skriva en bok redan nu? Det är något jag har drömt om för framtiden men inte än… jag måste ju först få mer erfarenhet. Om jag jämför mig med alla de som varit yogalärare i 20-30 år har jag ju NADA att komma med.

Hursomhelst, efter några veckor av velande så signade jag tillslut det där kontraktet med löftet till mig själv att inte göra detta till ytterligare en jobbig prestationsgrej. Jag lovade mig själv att denna gång skapa från hjärtat istället för att pressa fram något med andan i halsen.

När jag gjorde liknande projekt för några år sen – typ när jag skrev min masteruppsats på Handels – jobbade jag ständigt med andan i halsen och kände prestationsångest i varenda cell. Jag sov inte på nätterna och hade magont tills projektet var överstökat. Jag gick helt enkelt ALL-IN och eliminerade allting annat från mitt liv för att bara kunna fokusera på projektet (som på den tiden kunde vara en uppsats, en tenta eller en konsultrapport).

Jag satte väckarklockan på 05.00 gick upp körde lite yoga ofta utan Savasana. Slängde därefter ihop lite frukost samtidigt som jag öppnade datorn… och fullkomligt sögs in i skärmen utan att ens märkta att frukosten lämnat tallriken och landat i min mage. Jag läste och läste, skrev och skrev. Utan rast och ro, med huvudvärk och spända käkar. På eftermiddagen kunde jag ibland unna mig en ”paus” i form av en joggingrunda eller ett besök till sats. Under joggingrundan var tankarna dock fortfarande på uppsatsen och på spinning-cykeln passade jag på att läsa minst en forskningsrapport. Sinnet fick med andra ord ingen paus men kroppen fick i alla fall träna bort lite stress så att jag sen kunde sätta mig med datorn igen. Jag körde på fram till läggdags och hann med att fixa lite middag däremellan som givetvis också den intogs framför datorn.

Även om detta nu är flera år sen och jag har jobbat med mig själv och denna…ehhh… överdrivna livsstil (eller kan man ens kalla det ett liv?)… så väcktes någon oro i mig när bokförfrågan kom. Tänk om jag skulle falla tillbaka till gamla mönster…

Hursomhelst, nu mitt i skrivandets stund inser jag att det är nya tider. En förändring har skett på riktigt. Jag kan inte pressa mig sådär hårt längre för jag lyssnar på tok för mycket på min kropp. Att ta mig igenom Handels idag skulle aldrig gå (så tur att det är överstökat).

Nu är jag alltså här i Halmstad med mitt nya projekt och framförallt en helt ny inställning – jag sitter endast framför datorn när jag är inspirerad och motiverad att skriva annars gör jag något annat.

På morgonen låter jag kroppen vakna när den vill vakna (ofta blir det ganska tidigt men ibland sover jag länge vilket är så härligt!) därefter känner jag in kroppen i typ en halvtimme och kollar vad den är sugen på att göra… oftast vill den shaka och yoga men ibland vill den bara sitta i meditation eller ta ett bad. Efter det lagar jag en härlig frukost som jag sen njuter av fullt ut – mobilen och datorn får absolut inte vara med och leka än. När Spirulina smoothies kickar in så brukar inspirationen komma så då öppnar jag datorn och svarar på ett gäng mail. Därefter är jag redo att ge allt mitt fokus till mitt aktuella projekt som ju just nu är yogaboken. För att kunna göra det stänger jag av internet och istället sätter på min meditationstimer som plingar vackert varje kvart (detta gör att jag i alla fall varje kvart kan notera om jag fortfarande är inspirerad och fokuserad eller om uppmärksamheten glidit iväg någon annanstans).

Efter ungefär 4-6 sådana där pling (dvs 60-90 minuter) så brukar jag inte vara så koncentrerad längre så då stänger jag igen datorn och gör något helt annat. Idag blev det en två timmars promenad följt av ett bad. Ibland leker jag med en kompis, shakar eller mediterar. Det spelar inte så stor roll vad jag gör bara jag fullt kan släppa taget om projektet för det finns så mycket mer i livet än alla dessa ”viktiga” projekt som ständigt avlöser varandra. Hur spännande det än är så vägrar jag att låta projekten ta över mitt liv.

Ibland kommer inspirationen och motivationen till att skriva och skapa igen framåt eftermiddagen så då gör jag samma sak – öppnar datorn men stänger av internet och sätter på min timer för att ge skrivandet min kärlek igen.

Nu är jag inspirerad, det känns kul att skapa en bok och som en bonus bara trillar orden ur mig när jag väl sitter framför datorn. Det blir inte många timmar framför skärmen men galet effektiva! Oh visst…små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. Jag skapar när jag är motiverad och skriver från hjärtat om det jag upplever i yogan och meditationen. Det blir inte perfekt men det blir äkta och framförallt görs det med kärlek.

(Foton – Adam Klingeteg)

Om du är sugen på mer läsning, spana in Är det viktigt att ha en examen?