Yeah. Igår släppte vi kontrollen å skapade spännande yogaklipp! Jag och härliga Malin Nylen spelade in yogavideos på Odd Mollys showroom. Sååå kul!

Det bästa av allt. Vi gick enbart på flow. Det var mycket planering för att det skulle bli av men nada planering av själva innehållet på klippen.

Kontrollfreaket i mig freakar givetvis ur av det, hatar att inte veta vad som kommer hända och blir irriterad att jag inte lagt tid på planering.

Hursomhelst, jag vet samtidigt att det är exakt den övningen jag behöver. En övning i att ge tillit till att det blir bra (ofta till och med bättre) om jag släpper taget och går på flow i nuet istället för att planera minsta lilla detalj.

Under min handelstid och även innan det, gjorde jag nämligen just det sistnämnda – planerade, förberedde, förutspådde.

La tid på att ta reda på varenda grej som skulle kunna gå fel eller komma upp. Jag läste noggrant alla bildtexter och parenteser i böckerna för att med säkerhet kunna svara på tentans alla frågor. Det var en utmärkt strategi på Handels men när det kommer till mer kreativa och intuitiva saker som att spela in videos eller hålla yogaklasser funkar det bättre att hänge sig till stunden. Annars blir det svårt att lyssna in deltagarna på yogaklasserna och personerna jag teamar upp med (i detta fall Malin).

 
Det är såklart nödvändigt att planera lite grann men sen är det viktigt att släppa taget och känna in stunden också.

Tack för en härlig dag igår!!!

Tack för maten underbara Ida. Blir sååååå bortskämt på dessa retreat. Galet gott och min mage fullkomligt älskar denna fresha mat. MUMS! På Yogiakademiretreaten kör vi en blandning av rawfood och lagat mat, sallader och tårtor. Det mesta är helt vegansk men vi följer inga regler mer än att allt ska smaka bra både under tiden som, och efter, att vi ätit den!

Min matfilosofi andas BALANS å det är nog därför jag diggar Idas förhållningssätt till mat så mycket. Jag är trött på alla dieter, detoxmetoder och kontrollerade matbeteenden. När det kommer till mat känner jag att vi ibland hamnar i ett väldigt kortsiktigt tänk och går all-in in i den där dieten som varar i tre veckor och utlovar att vi ska gå ner X kg. Vet att jag nämt det någon gång tidigare här i bloggen men när jag pluggade på Handels var det till och med några av mina kursare som vägde sin mat för att kunna lägga in det exakta antalet kalorier i ett Excelark. Möjligtvis leder det till en ”perfekt” utsida i stunden, men så kontrollerat vill inte jag leva mitt liv. Jag vill njuta av det jag äter, inte följa en massa regler.

Spana gärna in lite tankar om mat och framförallt ätande här:

Vill du bli smal som en supermodell?

Vad är din relation till mat?

Foto – Adam Klingeteg, Outfit – Lululemon

Igår åt jag middag och diskuterade meningen med livet med två av mina bästa vänner från Handelstiden – heeeeelt magisk kväll. Så tacksam för att jag har så otroliga människor i mitt liv. Det var ungefär 8 år sen vi började Handels och ganska snabbt blev vi ett tjejgäng som hängt ihop sen dess. Efter skolavslutning försvann alla in i coola konsultbyråer och storföretag som Coca Cola och Tv 4 – drömjobben liksom slukade all vår tid. Vi hade galet mycket på Handels också men då kunde vi i alla fall plugga ihop och leka lite på helgerna. Efter att vi gick ut hann vi på vår höjd med en sporadisk (men otroligt betydelsefull) frukost ihop och vi har även lyckats hålla en härlig WhatsApp tråd vid liv.

Jag pallade bara det där konsultracet i ett år (och då var jag på en ganska chillat ställe) – sen gick jag ju ALL IN med min passion, med att följa mitt hjärta som dunkade för yoga och meditation.

De andra körde på några år till men för typ ett halvår sen hände något – till företagens stora förtret valde en efter en att lämna det där drömjobbet för att hitta något annat, något mer. En drog till Bara Vara, en annan åkte på Ayurveda retreat, en tredje flyttade ut till landet, en fjärde åkte å surfade, en femte satte sig på Vipassana…

Vad är det som händer? Är det bara i vårt lilla tjejgäng eller är det en ny trend i hela samhället?

Kan det handla om att när vi känner att vi nått det där målet, när vi lyckats få och även behärska det där drömjobbet så känns det lite..hmmm… TOMT? Ska det vara såhär tills jag dör nu? Är detta meningen med livet? Var den karriärs drömmen en illusion som inte alls kommit från en plats inom mig? Om jag lyssnar riktigt noga, vad är det egentligen mitt hjärta skriker efter?

Kanske är det så att vi alla hittar tillbaka till skrivbordet någon gång i framtiden (även om det känns faraway för mig nu). Oavsett tror jag att det kan vara bra med en andningspaus efter alla sena nätter framför Excel med andan i halsen. Efter år där tid för reflektion varit lika med NOLL. Efter år där hela våra väsen varit fokuserade på att göra MÅL.

En andningspaus att fundera – var det självmål? Vad är det verkligen detta jag vill göra med mitt liv?

Läs gärna mer om mina TANKAR OM LIVET.