Foto – Adam Klingteg

LÄSARFRÅGA: Hej Josefine! Jag tror jag har skrivit tack i varje kommentar jag skrivit till dig, men din blogg är verkligen en plats för ro, reflektering och oändlig inspiration. Så än en gång – TACK <3

Till något helt annat. När du skriver att din mage krånglar blir jag nyfiken på din ”kunskap” om detta. Du kan mycket om ayurveda som jag förstått det, vilket är något även jag förlitar mig starkt på. Jag har haft problem med magen den senaste tiden, den blir uppblåst i princip så fort jag ätit och speciellt när maten jag ätit har innehållit gluten, mjölk eller socker. Jag har även testats för glutenintolerans men det visade sig vara negativt. I övrigt äter jag väldigt bra ”ren” ekologisk och hälsosam mat. Så jag undrar, vad gör du med din mage krånglar? Har du några tips som har funkat för dig?

Välkommen hem till Sverige och våren! Stor kram!

SVAR: Heeeej fina du. Åh va glad jag blir att höra att du läser. Tack till dig och tack för en bra fråga.

Yes – magen är väldigt intressant. Jag har nog ingen tjejkompis som inte haft problem med magen. Mitt magonda är faktiskt något som ledde mig in på denna banan från början. När jag var runt 9 år började jag få jätteproblem med magen och testades för det mesta. De traditionella läkarna hittade egentligen inte så mycket mer än att de hävdade att det var mjölkprotein och glutenallergi. Jag höll mig borta från dessa saker men magen fortsatte krångla.

När jag var 15 år så hittade jag min första ayurvediska läkare – hon såg allt på ett annan sätt än de traditionella läkarna. Hon såg kroppen (och själen) mer som en helhet och funderade inte bara på vad det var jag åt, utan även hur jag åt och framförallt hur jag mådde.

Med åren har jag mer och mer blivit vän med min mage och insett att det onda är ett sätt för kroppen att tala till mig – typ säga…

”Josefine, nu är det dags att chilla ner” ”släpp den där oron och ångesten” ”Gör en sak i taget” ”Ta en tugga i taget”

Det är såklart aldrig kul med magont men det kanske är bra att kroppen säger ifrån ibland. Numera har jag sällan ont i magen men när det kommer brukar jag sätta mig och meditera och försöka acceptera att det gör ont, att jag måste sitta still en stund. Har jag för ont för meditation så lägger jag mig och gör en avslappnande yinyoga istället.

Givetvis spelar det roll vad vi äter men jag har exempelvis märkt att under mina vipassana retreat har jag aldrig magont trots att det ofta serveras det typ komjölk, vitt bröd, ris och banan saker som jag annars kan få ont i magen av. Under dessa retreat har jag ju ingen stress i kroppen och jag äter väldigt långsamt.

Lyssna på magen nu, hoppas den mår bättre snart.

STOR KRAM KÄRA DU!

Läs gärna mer om Vipassana HÄR och Yin yoga HÄR.

Kalla mig galen men efter 11 h flyg skrek min kropp efter att sträcka ut och röra sig – så mitt 3 timmars stopp i München blev en låååång härlig yogaklass på handikapptoaletten.

Jag brukar shaka på toaletten när jag reser så tanken var att gå in och bara shaka lite snabbt men efter en stund kände jag mig klar med det… Å blev sugen på lugnare rörelser… Å just denna handikapptoaletten var otroligt rymlig så tänkte…

Eh jag provar en solhälsning som blev 2 och 3… som slutade med 1 timme yoga med krigare, bryggor, huvudstående å savasana…hahaha… Älskar yoga och handikapptoaletter.

Trots ett dygn av resande mår jag väldigt bra. Så möter Stockholm med ett leende.

PS. Jag lyssnade noga efter knackningar så att jag inte blockade toaletten för någon handikappat som verkligen behövde den.

Läs gärna mer om shaking HÄR.

Hej då Indien. Hej min kropp. Hej min själ. Hej mitt liv. Shit, jag har bara varit här i 9 dagar men det har gjort underverk. På riktigt läkande underverk.

Efter att ha bott på retreat med massor av människor de senaste månaderna åkte jag till Indien med lite av en ”socialöverdos”.  Att bo i ”yogakollektiv” är min dröm och jag är galet tacksam över att jag får göra det så stora delar av året. Tacksam över alla nya härliga vänner det ger mig.

Men innan Indien skrek min kropp och själ efter ensamtid och hade nog gjort det ett tag. Men eftersom jag inte lyssnade på de subtila signalerna (dvs fortsatte umgås med folk 24/7) gav kroppen mig starkare och starkare varningar… mitt högra knä svullnade upp, min kind fick massa utslag, min mage började krångla och jag sov dåligt… Jobbigt men ibland krävs det visst!

Efter de här ensamdagarna i Indien känner jag mig HEL igen. Knät är i toppform, utslagen är borta, min mage på strålande och jag sover som en prinsessa.  Det finaste av allt – jag är så närvarande & klar för tillfället. Tar med mig det hem till Sverige nu. Wihoooo ser fram emot vår i Stockholm. Nu ska jag stanna hemma ett tag.

KÄRLEK!

Läs gärna mer om att resa ensam HÄR.