Efter timmar av dans, meditation, tystnad, skrik, gråt, skratt och annan galenskap är det med ett översvämmande hjärta men utan röst och svullna knän som jag lämnar Sunrise Ranch i Loveland (yes, det är namnet på staden!), Colorado.

En vecka i kroppen och framförallt i hjärtat. Ett ärligt möte med mig själv, med naturen, med andra människor och med något som är mycket större än oss, något som vi nog aldrig kan förstå.

Jag vill kunna överföra min upplevelse till dig men bättre än såhär har jag tyvärr svårt att formulera mig just nu. Det kommer säkerligen fler ord senare när jag smält denna vecka som snarare känns som en livstid.

Någon förvarande mig om att ett ”Life-changing experience” väntade… och utan att veta än så är min känsla att detta blir sant även för mig.

Path of Love, jag är förevigat tacksam.

Nu är jag på flygplatsen för att snart lyfta mot San Diego. Dax att leka med underbara Peter och härliga surfgänget…wieeeeee!

PS. Ligan i säkerhetskontrollen misstänkte mig just för att vara hög…men mitt sinnestillstånd har uppkommit utan minsta droppe vin eller andra substanser.

Jag är väldigt nyfiken så kan inte låta bli att slänga mig in i knäppa situationer – ju galnare desto mer spännande.

Men den där knäppheten varar tyvärr ofta inte sålänge, situationen blir ganska snart naturlig. Jag minns exempelvis första gången jag provade Dans Meditation på Urban Om (härliga studion där jag undervisat i flera år) i Stockholm. När jag kom in i salen möttes jag av en guru-liknande DJ som spelade dramatiska beats på högsta volym och ett dansgolv fyllt med varelser i ögonbindlar och konstiga kläder (många utan så mycket kläder alls). Alla körde sitt race – en dans som på många sätt kan liknas vid den man ser kl 03 på Stureplan fast den här var mer genuin. Deltagarna var ett med sin kropp, njöt av stunden och struntande fullständigt i hur de såg ut.

Den där första gången var jag i chock men nu flera år senare är det här lite av min favvo aktivitet på lördagskvällar och även en viktig ingrediens på våra retreats med Yogiakademin. Häng med!

Om du är danssugen redan ikväll, spana in Bara Dansa på Urban Om.

Foto – Peter Sahlberg

Jag har ofta massa spring-i-benen och då är det näst in till omöjligt att få ro i den sittande meditationen. Det fina är att jag hittat en räddning för oss rastlösa själar. Jag har fått uppleva att man inte behöver sitta still i lotus för att meditera! Jag pysslar nämligen mycket med något som heter aktiv meditation – en meditation i rörelse helt enkelt.

Under mina tystnadsretreats och vintermånader på en strand, brukar jag inte ha några problem med sitta still, jag älskar det tillochmed. Men, när jag lever härhemma mitt i Stockholm, ständigt uppkopplad och flängandes mellan klasser och möten, är det klurigare att hitta lugnet – kroppen är rastlös och tankarna går i ett. Det är då jag tar till en aktiv meditation i alla fall innan jag sätter mig ner i stillhet.

Den aktiva meditationen är en väg att hitta harmonin inom oss utan att trycka ner något. Jag upplever exempelvis att viss annan aktiv träning som jogging har varit ett sätt för mig att inte känns – att trycka bort det. Under den aktiva meditationen, iakttar, uttrycker och upplever vi istället medvetet eventuella undertryckta känslor, kroppssensationer och spänningar vi har som hindrar oss från att vara stilla. När vi frigjort oss från dem uppstår ofta en inre tystnad naturligt, det blir mycket lättare att sen sätta sig ner. Vill också rikta ett TACK till Osho (vars namn klingar fel i vissas öron) men som faktiskt tagit fram fantastiska meditationer för människor i dagens snabba samhälle.

Imorgon förklarar jag mer om hur man gör min favvo aktiva meditation, så kika gärna in igen då.

För mer tankar om, läs gärna inlägget Var jogging min yoga?