Hoppas ni har en kärleksfull Alla hjärtans dag. Själv firar jag denna dag på baravara, genom att försöka ge mig själv kärlek och det jag behöver. Jag tror nämligen det är därifrån jag kan ge och ta emot kärlek från någon annan. För vad är egentligen kärlek?

För mig är riktig kärlek den där man bara ger av sig själv fullt ut utan att vilja ha någonting tillbaka. En kärlek som inte ställer kvar eller försöker förändra sin motpart. En kärlek som inte handlar om ägande. En kärlek som liksom grundar sig i hjärtat och går långt utanför yttre faktorer. En kärlek som har allt och inte saknar någonting.

För att hitta den äkta, rena, ärliga kärleken tror jag att vi först måste hitta en kärlek inom oss själva, för oss själva. Annars har vi ju ingenting att ge till någon annan person… då ger vi nog mest för att få energi, bekräftelse och uppmärksamhet från motparten.

Ibland (om man känner sig låg) kanske det är ok att göra någonting bara får att få bekräftelse av någon annan (det vill säga ge för att få). Men jag tycker själv att det är intressant att veta om mitt beteende i alla fall…

Skickar jag det där gulliga SMSet eller ger komplimangen för att jag verkligen vill ge kärlek till den personen eller gör jag det för att få ett gulligt svar? Kramas jag med intentionen att ge energi och kärlek eller går jag in i kramen för att ta? Givetvis kan en kram ge energi till båda parter men ibland kan i alla fall jag känna att personen som kramar mig nästan försöker sno kärlek och energi från mig. Den kramen gillar jag inte. Jag ger gärna men bara från ett rent ställe och när jag verkligen har något äkta att ge.

Så glöm inte att ge dig själv lite kärlek kanske med en dos meditation denna dag.

MÄNGDER MED KÄRLEK & GLAD ALLA HJÄRTNASDAG till er!!!

Schyyyyy….En tradition på våra retreat med Yogiakademin är TYSTNAD. Varje dag går vi upp i tystnad och är tysta tillsammans de första 3,5 timmarna på morgonen. Sen har vi också ett dygn av fullkomlig tystnad och flightmode.

När vi säger detta till deltagarna den första dagen brukar responsen vara…hmmm… blandad…vissa är supernyfikna och taggade på att gå in i tystnad men hos andra finns ett motstånd, det känns skrämmande och de förstår inte varför…

”Vad är poängen med att var tyst?”

För mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans. Efter att vi bryter tystnaden säger många att de gärna skulle varit tysta ännu längre, att det var galet skönt att få hänga med sig själv lite.

Vår nuvarande grupp här i Bretagne är väldigt lekfull så vi bröt tystandet tillsammans igår med ett POOL PARTY där vi shakade, grillade och åt Idas magiska raw food tårta. En härlig pappa som är här med sina två döttrar överraskade också alla med att ha inhandlat vin… haha…så blev en riktig fest.

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

Igår bestämde jag mig för att ta en helg i flightmode, det vill säga utan mobil & dator så detta inlägg är tidsinställt ;-).

Jag börjar ofta dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil. Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

Men ibland krävs det lite längre tid. Innan  jag startade Yogiakademin eller började blogga så hade jag minst en dag i veckan utan mobil & dator etc. de perioder när jag bodde i Indien kunde det gå flera dagar, veckor. Jag fullkomligt älskar närvaron jag får då. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor min uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt – jag tror att jag måste vara nåbar, blogga, svara på mail etc. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

Men nu i helgen blir det natur och digitaldetox. Skriver igen på måndag :-).

Trevlig helg!