Höstlov i Khola Beach

Heeeeello fina ni! Hoppas veckan börjat bra. Jag startade med yoga på Yogayama och nu sitter jag här på deras restaurang. Mysigt men shit vad det är grått ute idag. Kan inte hjälpa att redan längta till sol och värme igen. Hehe…vart hemma i tre dagar. Hursomhelst, om bara tre veckor så drar jag med Yogiakademin till mitt älskade paradis – Khola Beach. Oavsett var jag är i världen så tänker jag på den platsen och livet där varje dag. Det är en dröm. Kolla bara bilden ovan, skulle vilja transportera mig dit NU.

 

Kikade just in på vårt bokningsystem och vi är nästan fulla på höstlovet men det finns fortfarande två platser kvar. Någon som är sugen på att haka till solen?! :-). Sne är vi ju där hela vintern också såklart.

 

Massa kärlek <3

 

Barfotalivet

josefine bengtssonHeeeeej käraste ni! Nu är jag i Stockholm igen. Väldigt mysigt att bo i min egna säng (för ovanlighetens skull) MEN saknar redan barfotalivet i naturen. Det känns instängt att vakna upp med en husvägg framför fönstret istället för ängar, träd och berg. Det känns konstigt att ha skor på fötterna istället för att låta dem leka barfota i gräset. Det känns tomt att vakna upp ensam istället för med mitt härliga team i rummen bredvid.

 

Detta samtidigt som jag vet att jag behöver landa lite hemma. Att det är bra för mig att ha en liten paus från retreaten och ha egentid. Jag har upplevt kontrasten efter retreats och tomheten som ofta uppstår så många gånger nu så jag är inställt på det MEN det är fortfarande en svår omställning.

 

För att hantera förändringen så bra som möjligt så ser jag till att hänga massor med träden även på hemmaplan. Älskar Liljanskogen så nu är det dags att cykla dit och njuta av dagens dos.

 

Ha en härlig söndag.

 

KRAAAAMAR

josefine bengtsson

Foto – Felicia Massalla

 

 

Yogiakademinbubblan

Farväl Biarritz! Igår avslutade vi vårt sista retreat i Biarritz för i år så det har blivit dags för mig att åter en gång lämna den trygga ”Yogiakademinbubblan”. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet.

 

Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har bubblan bildats i en fantastisk villa utan för Biarritz. En villa lååååångt ifrån allt annat. En villa där vi varken sett något annat hus eller hört bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 60 spännande personer de senaste veckorna.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

 

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 3 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 50 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

 

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

josefine bengtsson

Foto – Adam Klingeteg

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!