Josefines Yoga

Surfa, sjunga, skriva, yoga, dansa….vad vi gör för att hitta NÄRVARO spelar nog mindre roll, huvudsaken är ju att det funkar. För utan närvaro känner jag att livet känns tomt och meningslöst.

Häromdagen, lämnade jag yogahuset och åkte ner till havet för lite surf. Jag har en liten hatkärlek till surfing. När jag var 18 år bodde jag i Australien under ett år med beslutsamhet att lära mig surfa. Det gick sådär. Svårare än vad jag trodde så jag gav upp. Sen tog det många år innan jag tillslut gav mig in i det igen. Numera lever jag ju på många sätt nära surfen så smugit mig på det igen. Surfat på alla våra destinationer. Jag älskar havet, jag älskar att bada, jag älskar små vågor. Men när vågorna är stora, blir jag rädd. Närvarande men rädd. Hursomhelst – känslan när jag lyckas paddla ut och ta mig upp är MAGISK så jag går emot den där rädslan gång på gång. Det blir bättre. Snart ska jag dansa på vågorna med samma lätthet som underbara ligan på Surfakademin.

Alla härliga som var med på meditationsutmaningen i våras. Jag är nyfiken! Har ni lyckats fortsätta med meditationen även efter utmaningen? Det är galet svårt, I know. Kanske det svåraste som finns när vi har tusentals andra saker på To-do listan men den där lilla kvarten varje dag ger magi.  I alla fall för mig. Gång på gång inser jag att meditation är min magiska medicin. Den gör mig harmonisk, fokuserad, närvarande, gladare och snällare mot min omgivning. Men det är inte bara dessa känslor av välbefinnande jag vill åt – meditation ger mig framförallt TRANSFORMATION på ett djupare plan, vilket ju är det läskigaste som finns.

Meditationen utlovar ju ofta guld och gröna skogar (vilket ni som provat säkert börjat märka) MEN vägen dit är långt ifrån spikrak. Under resans gång tvingas vi möta allt vi tidigare flytt ifrån och vi börjar framförallt ifrågasätta oss själva och hela vår verklighet. Förvirring uppstår. Vi transformeras. Under transformeringensfasen är det lätt att vi ger upp men det är just då vi borde försätta och (även om jag tycker att vi ska vara snälla mot oss själva) så kan vi behöva pusha oss lite för att få till just det där med meditation…

Jag har dock aldrig hört någon som ångrar att de gav sig in i denna transformation för de glimtar av frihet, kärlek och samhörighet vi får uppleva i meditationen överträffar allting annat vi någonsin varit med om. Det går helt enkelt inte att återvända till ett liv utan detta djup, utan meditation. Jag är säker på att världen skulle bli en bättre plats om fler människor mediterade.

För meditationstekniker spana gärna in HÄR.