Foto – Peter Sahlberg

Idag är en sån där dag när jag kom på mig själv med att göra 100 saker samtidigt. Timmar har flutit förbi och jag har kört på i blindo – svarat på melj efter melj, fixat Yogiakademi sajten, flängt mellan platser, planerat klasser, styrt retreats och kvitton…blablabla…

Betat av punkt efter punkt på den där To-do listan. Inte känt kroppen. Inte varit närvarande. Ibland undrar jag om det är jag eller yogastudenterna som kommer att bli utbränd först…hahaha…

Jag gillar alla de där uppgifterna, men när det är för mycket på en gång blir liksom ingenting kul. Allt blir bara stressigt.

Bläääää…. Men för att se det positivt – idag kom på mig själv mitt i all hets! Yes. Jag tog ett djupt andetag och ett till som sen slutade med en underbar yogastund på stranden och en 30 min låååååång savasana. Tack – är en ny människa nu.

Heeeeeello amigos!

Nu är det dax att lämna vackra Encinitas för att röra oss upp mot Big Sur i Norra Kalifornien. Jag har aldrig varit där tidigare men bara genom att kolla på bilder så ser jag att det kommer bli en favorit. Naturen ser heeeelt magisk ut. Till min glädje finns det knappt internet däruppe så det kommer därför bli FLIGHT-MODE igen för mig i en vecka. Att vara i naturen utan mobil och dator är definitionen av LYX för mig! Väldigt tacksam för att jag får sådana här stunder av närvaro. Otroligt.

Men jag har förberett massa härliga övningar, dikter och texter om livet :-). Svarar på kommentarer, mail och sånt när jag är tillbaka i Sverige nästa vecka.

KÄRLEK FRÅN MIG.

Foto – Peter Sahlberg

Samtidigt som jag slår hårt i market med en kudde, hör jag mig själv skrika ut…

”I am not a fucking Barbie Doll…”, ”The whole sociatey is fucked up…”, ”..not a single person in this world is ALIVE, all are fucking DEAD”, ”Ahhhhhhhh….”

 

Framför mig sitter ett 20-tal personer helt tysta och tittar men dem bryr jag mig inte ett skit om – jag är helt inne i min ilska, fullständigt närvarande, fullkomligt galen. Det är långt ifrån ett inövat skådespel, allt bara kommer ur mig. Om detta skett ute på stan med en polis i närheten skulle de garanterat spärra in mig…men här är allt tillåtet. Här får jag leva ut. Utan att bli dömd. Inget är konstigt. Personerna framför mig är väl medvetna om magin och friheten som kommer av att få uttrycka sitt fulla känsloregister.

Du kanske blir rädd när du läser detta. Josefine som verkar så kärleksfull, harmonisk och snäll mot sin omvärld. Det är jag. Men jag (precis som du) har ilska också. För ca två år sen, hamnade jag på en workshop som heter Awakening of Love på Urban Om i Stockholm. En fantastiskt workshop (som jag skriver mer om en annan dag) för nu är det en specifik sak jag vill förmedla nämligen relationen till min ilska som under den tiden inte existerande. Känslan ARG fanns inte hos mig (trodde jag). När workshop ledarna försöka trigga fram den i mig förstod jag ingenting. Jag ville bara lämna rummet. Det var läskigt att höra alla andras skrik och slag som liksom trängde in i mitt öppna hjärta…

”Vadå ilska? Jag är harmonisk och om något negativt händer så gråter jag. Absolut kan jag kan bli besviken på människor men då sätter jag mig och mediterar och efter en stund hittar jag nästan alltid in i förståelse och empati för dem. Varför ska jag försöka bli arg och skrika?”

Ett år senare, befinner jag mig på en utbildning i Breathwork (en slags djupandning man använder för läkning av kroppsliga såväl som själsliga sår) på Bali. Jag ligger där och andas. Det blir otroligt starkt, jag är liksom lite i en annan värld, helt plötsligt kommer en enorm ilska över mig. Jag minns inte att jag någonsin upplevt något liknande tidigare… jag börjar experimentera med skrik, slag och kroppsrörelser – den ska ut! Mitt i mitt galna utlevande –  hittar jag in i min kraft, min kvinnliga styrka och även min sexualitet. Jag minns plötsligt hur det är att vara LEVANDE.

Nyfiken på mer om mitt senaste (galna men magiska) retreat, läs här.