Hoppas du firat Sverige på ett härligt sätt. Jag har haft som ett eget litet meditationsretreat här i Halmstad – njutit av en helg utan mobil & dator. En helg i flightmode med massa meditation, yoga, promenader & bad. Helt magiskt!

Jag blir förvånad varje gång över hur fantastiskt befriande det är att faktiskt lägga bort alla apparater som hela tiden tigger om min uppmärksamhet. Det gör att jag landar in i en slags närvaro och lättare kan ta klivet utanför jobb, måsten, bekräftelse och prestation. Istället får jag bara vara där jag är och ta dagen som den kommer helt utan att bli störd.

I helgen har jag också sovit galet gott och mina meditationer har varit härligt djupa vilket i sin tur har gjort att jag landat tillbaka i en slags styrka och kontakt med mig själv igen. Tacksam att jag kunde ta en helg ledigt i Halmstads vackra natur.

Jag tror att de flesta av oss skulle må bra av lite flightmode och meditation varje dag så därför har jag bestämt mig för att skapa en meditationsutmaning här på bloggen. Håll utkik, berättar mer inom kort

Igår bestämde jag mig för att ta en helg i flightmode, det vill säga utan mobil & dator så detta inlägg är tidsinställt ;-).

Jag börjar ofta dagen (gärna de första 2-3 timmarna efter att jag vaknat) utan mobil. Under dessa morgontimmar känner jag mig ofta så fri, så närvarande. Jag kan göra min yoga, meditation, avslappning och äta min frukost utan en miljon intryck från andras liv, utan något annat som stör. Det är vackert. Det är jag tacksam för varje dag.

Men ibland krävs det lite längre tid. Innan  jag startade Yogiakademin eller började blogga så hade jag minst en dag i veckan utan mobil & dator etc. de perioder när jag bodde i Indien kunde det gå flera dagar, veckor. Jag fullkomligt älskar närvaron jag får då. Annars hänger ju mobilen med där lite i bakgrunden hela tiden…och liksom snor min uppmärksamhet. Trots att jag gång på gång märker vilken magi det är att slå på flightmode är det fortfarande galet svårt – jag tror att jag måste vara nåbar, blogga, svara på mail etc. Jag kommer på tusen olika ursäkter för att koppla på igen..

Men nu i helgen blir det natur och digitaldetox. Skriver igen på måndag :-).

Trevlig helg!

Svensksommar! Helt underbart att vara i Halmstad. Igår åkte vi på en båtutflykt till Tylön (Halmstads enda lilla ö) – under denna lilla utflykt hann det både åska, regna & vara strålande sol.

Let’s face it – sån är ju den svensksommar. Ena sekunden åskar det och blåser för att i nästa ögonblick vara vindstilla och solklart. Väljer man att vara i Sverige gäller det nog att lära sig digga alla typer av väder! För jag vill i alla fall inte leva med motstånd hela tiden och exempelvis hata på vädret när det är regn och bara vara glad när det är sol (eller för den delen få ångest när det är sol för att den snart försvinner) .

Jag skrev för ett tag sen att om jag skulle tatuera mig skulle jag skriva ANICCA på insidan av min fot. Ett ord som jag förstod betydelsen av på mitt första Vipassana Retreat (läs mer om det HÄR). Ett ord som i stora drag betyder att allting förändras hela tiden, att ingenting är permanent (precis som vädret här i Sverige!)

Lycka kommer och lycka går. Smärta kommer och Smärta går. Solen kommer och solen går. Regnet kommer och regnet går. Vipassana tränar mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga (regnet) och suget efter mer behagliga känslor (solen). Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar, regn med sol. Vi alla vet ju att det går ju inte att alltid vara på toppen eller att solen inte kommer skina varje dag. Men frågan är kan vi acceptera det?

Jag är långt ifrån en expert…när det regnar och jag vill att det ska bli sol – blir jag irriterad. När jag är i dalen och mår dåligt gör jag ofta allt för att försöka fixa och förändra det känsloläget.  Jag yogar, shakar, andas, badar… för att komma till toppen. Må bra igen. Det kan funka en stund men ibland märker jag att dessa strategier bara var ytliga. De gånger jag istället lyckas acceptera dalen, acceptera regnet, observera smärtan, låtit tårarna rinna utan att sträva emot så har jag läkts på riktigt. Ofta är det just genom sittande Vipassana meditation som jag hittar acceptansen. Jag tar liksom ett kliv utanför alla draman i livet och ser allt från ett större perspektiv. Det är OKEY att vara nere ibland för allt förändras hela tiden. Ibland skulle jag nog behöva den där lilla påminnelsen med ANICCA på insidan av foten…men jag har inte vågat än med risken för att pappa säger upp kontakten.

Nu ska jag ut och bada i regnet….wihoooo!!!!!!