Jag älskar picknick!!!!! Det är något magiskt med att sitta ute och äta i sanden så jag är mega glad att våren är här.

Häromdagen gav jag mig ut på en egen liten picknick – så mysigt. Oftast föredrar jag att laga mat och äta tillsammans med någon jag tycker om men ibland diggar jag (som ni säkert vet!) att vara lite för mig själv.

Jag är dock ofta lat när jag äter ensam och styr upp något som går snabbt och ärr enkelt att laga. MEN när jag väl lägger lite mer tid & energi även på mina ensam måltider så blir det ofta väldigt väldigt fint – en dejt med mig själv helt enkelt. Denna lilla picknick stund var MAGI!

Läs gärna mer om min introverta sida HÄR 😉

Foto – Sofia Sjöström

LÄSARFRÅGA: Hej fina du, jag har en fråga gällande hur du ser på yoga, meditation och ätstörningar? Jag har i flera år kämpat mot min ätstörning, går just nu på dagvårdsbehandling, men utan något vidare resultat. Jag har föreslagit att det här på plats borde erbjudas någon form av meditation eller mycket lätt yoga som ett komplement i tillfrisknadsprocessen. Men ingen av de som arbetar här tycks vara vidare insatt i det och ger mig dom där blickarna som om det bara vore rent flum. Känner sån hopplöshet över deras resonemang och önskar att det i framtiden kommer att finnas betydligt mer kunskap kring just ätstörningar och yoga.

SVAR: Hej! Tusentack för att du delar. Givetvis väldigt tråkigt att höra att du är sjuk men jag blir samtidigt hoppfull över att du vet om det och att du kämpar för att bli frisk. Du verkar vis och insiktsfull.

Jag har framförallt två elever som är sjuka i anorexi och yogat med mig i cirka två år. De hävdar att yogan hjälper dem mycket men för mig är det svårt att se då de båda två fortfarande är väldigt väldigt smala. Det gör ofta ont i mig att se dem röra sig på yogamattan, jag blir rörd och ledsen. Jag vill så gärna att de ska vara friska och ha ett härligt liv där de lever i harmoni med sina kroppar men jag känner mig ofta hjälplös här. På de yogastudios där jag jobbar har vi under flera år diskuterat huruvida yogan kan hjälpa tillfrisknandet under just ätstörningar – det är ett dilemma.

Personligen känns jag tydligt att meditation kan vara en av de bästa medicinerna för just ätstörningar – meditation ger mig insikter på ett djupare plan och liksom ”omformaterar” hjärnan. Coacher, läkare & psykologer kan ju vara fantastiska men jag tror det finns någonting i att sitta själv och verkligen observera sina tankar – och därefter kunna slänga iväg de där tankarna som gör att du är sjuk. Få en förståelse för tankemönstret och hitta den där viljan inom dig att bli helt frisk.

När det kommer till den fysiska yogan är det klurigare – görs yogan på ”rätt” sätt ser jag att det kan vara hur bra som helst – ett sätt att lära känna sin kropp från insidan och börja lyssna på dess signaler. Vad behöver min kropp nu? Hur känns den? Kan jag börja spela i samma lag som den istället för att svälta den eller tvinga den att träna hårt? Dilemmat uppstår dock om enbart det fysiska tar över – att man yogar för att bränna kalorier istället för att känna in kroppen. Långsam yoga där man rör sig med andetaget och slappnar av efteråt vet jag skulle göra magi för att bota denna sjukdom.

Att de som arbetar på din klinik tycker att yoga och meditation är flum gör mig verkligen ledsen. Förmodligen krävs mer forskning för att få in det i sjukvården på riktigt, vilket jag känner är störigt då jag så tydligt vet att meditation & lugn yoga skulle hjälpa er så mycket.

Bli frisk nu fina fina du!!!! <3

Läs gärna också…

”Har jag disciplin eller ätstörning?”

”Vill du bli smal som en supermodell?”

”Vad är din relation till mat?”

Foto – Adam Klingeteg

Efter att ha ätit grymma Johannas rena mat i en vecka kände jag ett motstånd att stoppa i mig (inte för att vara snobbig) men den ganska sunkiga flygplansmaten bestående av ett bröd lika vitt som snö, en vegetarisk gryta smaksatt med diverse E-ämnen, en översockrad chokladkaka och en juice med ca 2 procent apelsin.

Tankar dök upp…

”jag kommer få ont i magen”, ”det här förstör min yogapractice imorn…”, ”jag får utslag…”, ”min kropp smutsas ner”, ”jag blir svullen och tjock”…

Vad gör jag med dessa tankar?

En strategi är ju helt enkelt att inte äta denna typ av mat, sätta upp strikta regler för vad jag får äta och inte äta. En annan är att äta upp allt onyttigt och få ångest.  En tredje är att äta upp allt och strunta i ångest tankarna.

När jag var yngre valde jag strategi 1. Jag använde min ambitiösa sida och självdisciplin till att läsa allt jag kom över som hade med hälsa att göra för att sen strikt följa varenda råd och rön. Jag hade stenhårda regler för vad jag stoppade i mig och inte, regler som jag aldrig gjorde undantag för. Efter att ha läst och läst, kunde jag dock tillslut inte ens dricka vattnet från kranen på grund av föroreningar så jag bar runt på en sån där filterflaska… hmmm… jag insåg efter några år att det inte riktigt var så jag ville leva…

Jag antog strategi 2. Jag släppte det där extrema och började till och med dricka Stockholms kranvatten ;-). Nä men skämtåsido, jag började utmana reglerna för att äta lite gluten, socker, glass, kaffe å vin…men jag fick massa ångest. Jag åt chokladkakan, drack vinet men mådde så dåligt efter – kände mig smutsig. Sådär ville jag inte leva heller…

Nu jobbar jag med strategi 3. Jag försöker helt enkelt hitta balans. De där ångest tankarna kan fortfarande dyka upp (som nu på flyget) men nu slänger jag iväg dem och skrattar jag oftast åt dem. Jag vet att en bit chokladkaka inte kommer förstöra min kropp. Givetvis, måste vi ta hänsyn till att våra kroppar och psyken ju egentligen inte är skapta för att kunna hantera de smarta reklamfrestelserna och de lättillgängliga sockersöta godsakerna i skyltfönstret MEN att leva med regler och ångest känns inte som den bästa strategin för ett härligt liv. Kanske är det bättre att försöka bli vän med godsakerna istället för att vara rädd för dem – njuta av dem ibland istället för att leva ett liv där reglerna tar över.

Jag vill i alla fall kunna gå ut och äta på en vanlig restaurang, bli bjuden på middag till en kompis eller på fika hos mormor utan att få ångest efteråt.

Läs gärna mer om mina tankar om mat HÄR.