Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mat

Mindful middag

Egen tid
P1010843
P1010836

 En middag i ensamhet. Sorgligt för vissa, meditation för mig.

 

Under mitt första tysta Vipassana retreatet, var en av de största insikterna – min relation till mat och framförallt ätande. Jag insåg att jag liksom sällan satt ner och verkligen var närvarande med varje tugga och kände smaken av maten. När jag åt med vänner var mitt fokus mer på våra diskussioner än på själva smakupplevelsen. Och åt jag själv satt jag antingen med datorn, mobilen eller en tidning bredvid mig (Under min Handelstid, passade jag ofta på att vara effektiv och läsa en finansartikel mellan tuggorna). Var det då konstigt att jag så ofta hade ont i magen? Jag varken tuggade maten ordentligt eller kände mättnadskänslor.

 

Under det där mindfulness retreatet fick jag uppleva hur det var att sitta där i tystnad med min risportionen som jag skivat lite banan över. Jag insåg att jag njöt mer av dessa enkla måltider än vad jag någonsin gjort på en lyxkrog. Jag kände smaken av maten på riktigt och hur den processades i kroppen. Hunger och mättnadskänslorna började tala mer klarspråk.

 

Som med allt annat så kan ätandet bli en meditation – det finns till och med någon som heter ”Mindful eating”.

 

Läs gärna mer om min upplevelse av Vipassana här.

Vad är din relation till mat?

frukost
frukost
Häromdagen åt jag frukost med min mormor. Vi har en fin relation, jag alltid tyckt om att prata med henne om allt mellan himmel och jord. Mycket killar, min mormor har alltid varit killtokig men under frukosten denna gång var det något annat som jag tog med mig.

 

När vi satte oss till bords tog jag en skiva bröd och bredde på en klick smör för att sen ge smörkniven till mormor. Varpå hon säger, ”jag har blivit tjock så äter inte smör längre”. Ok, säger jag och tittar på denna 85-åriga kvinna som ser ut att väga ca 40 kg. Mormor har alltid varit otroligt vacker men för smal.

 

Det gör ont i mig att inse att hon haft en släng av ätstörningar hela sitt liv. Att hon kanske aldrig riktigt njutit av mat eller älskat sin kropp – och förmodligen inte heller kommer att göra det i detta liv. Ännu ondare gör det av tanken att hon är långt ifrån ensam, det är nog snarare en regel än undantag att många idag har en komplex relation till mat och sin kropp.

 

När jag äter den där ”onyttiga” efterrätten kan ”jag-kommer-bli-tjock” tankar ploppa upp i mitt huvud också MEN (tillskillnad från när jag var yngre) tror jag inte på dem. Det är ju bara en galen tanke som är långt ifrån sann. Rationellt vet vi ju alla att det krävs mer än en efterrätt eller en smörad macka för att gå upp i vikt. Och i längden vad händer om vi går upp några kilon hit eller dit? Givetvis ska vi eftersträva en hälsosam och icke överviktig kropp men hälsosam är inte modellsmal eller fitness-tränad.  Jag tittar på mormor och undrar – är det värt att kämpa för att vara smal och vara livrädd för att bli tjock i så många år? Vem är det egentligen vi kämpar för?

 

Kanske ska vi inte döma oss själva för att sådana tankar kommer ibland, det är nog svårt att inte alls bli påverkad av alla bantningstips och reklamer med perfekta kroppar. Men som sagt, har vi inte överviktsproblem så bör vi inte tro på dem. När de där tankarna kommer till mitt medvetande nuförtiden så skattar jag åt dem, för det är ju idioti. Jag tackar meditationen för denna lärdom. JAG ÄR INTE MINA TANKAR!

 

Läs gärna mer om min matfilosofi här.

Min matfilosofi

matfilosofi

matfilosofi

Foto – Adam Falk & Johanna Ljunggren

Min matfilosofi andas BALANS. Jag är trött på alla dieter, detoxmetoder och kontrollerade matbeteenden. Är det någon som lyckats med en diet? Kanske på kortsikt men inte längden? Är det inte så att en Detox alltid slutar med en Retox-öl på fredagens AW?

När jag pluggade på Handels, var det till och med några av mina kursare som vägde sin mat för att kunna lägga in det exakta antalet kalorier i ett excelark…helt galet! Möjligtvis leder det till en ”perfekt” kropp i stunden men så kontrollerat vill inte jag leva hela mitt liv i alla fall. Jag vill njuta av det jag äter, inte följa massa regler.

Sattvic är ett tillstånd inom yogan (och den besläktade Ayurvedan) som uppkommer när både kropp och sinne är i harmoni. Det genomsyrar min filosofi kring mat. När vi är i harmoni, lyssnar vi på kroppen och kommer då helt naturligt att ge den vad den behöver. Lite som djur – jag har aldrig sett varken anorektiska eller överviktiga djur i naturen.

Våra kroppar vet vad de behöver men när vi skapar för mycket regler, slutar de där naturliga signalerna att fungera. Vi blir ”lost” och kanske tar till det där excelarket. Jag tror tyvärr även att mycket av den maten som är populär idag (typ sötningsmedel) kan förstöra våra naturliga signaler. Jag försöker exempelvis avstå från processad mat i största möjliga mån till förmån för rena smaker, gärna mogna och färska råvaror i säsong. Det innebär att maten blir balanserad och näringsrik, vällagad men inte för stekt, smakrik men inte mättad med för mycket salt och socker.

På våra retreat med Yogiakademin är det också denna matfilosofi som står i fokus, vi arbetar med proffsiga kockar, Emma Kolback och Johanna Ljunggren som diggar det här med balans.

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Home
Jannike Ebbing
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Mathilda Weihager
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Hälsa
Sassa Asli
Home
34 kvadrat
Hälsa
Fannie Redman
Hälsa
Jenny Sunding
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
By Momo
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind