UNDERBARA NI!
Jag är sååå lycklig varje dag av att läsa era otroliga delningar. Från hela mitt hjärta TACK – ni ger mig så mycket inspiration och kraft. Nu är det dags för dag 17 i vår 21-dagars utmaning.
Jag är tillbaka i Sverige nu och min intensivaste stund av närvaro idag var definitivt under morgonens yogapraktik. Jag gillar alltid mina tidiga morgonstunder på mattan men ju längre jag varit i Indien desto djupare brukar yogan och meditationen bli. Detta håller ofta i sig även de första dagarna hemma.
Motsatsen skulle ju kunna tros vara sann eftersom mitt liv på ett sätt är som mest krävande och intensivt under retreaten – jag håller ju klasser flera timmar om dagen, är tillgänglig för deltagarna mellan klasserna och ser till så att allt praktiskt flyter på som det ska. Trots detta ansvar känner mig alltså snarare ovanligt lugn i själen under retreaten. Anledningen till det måste vara att alla Yogiakademins retreat ligger mitt i NATUREN.
Att jag på retreaten lever med vågbrus istället för det från bilar, att jag går långsamma barfota promenader i öppna landskap istället för power-walks i trånga skor nerblickande i mobilen, att jag är i kontakt med med solens upp- och nergång istället för att knappt veta om det är regn eller sol utanför mina tjocka stadsväggar.
När jag kommer hem till Stockholm får jag, som nämnt, ofta behålla denna harmoni och närvaro i några dagar. Under denna första tid i staden ser jag mina vänner (och de bakom kassan på Ica) i ögonen samtidigt som jag förvånat observerar hur snabbt alla runt omkring mig går och pratar samt att de tycks hänga med mobilen heeeeela tiden.
Men det tar inte lång tid innan jag också blivit smittad av dessa beteenden. Efter bara några dagar i stadens puls och bilarnas brus omgiven av stressade människor så hamnar jag ALLTID där… tidspressad cyklandes mellan möten med headset i ögonen pratandes med någon samtidigt som jag passar på att kika mailen. Allt sker på en gång. Effektivt?
Tidigare var detta vardag för mig men numera kommer jag ofta på mig själv lite snabbare och ser hur ”sjukt” mitt beteende är. Hur svårt kan det vara att planera in pauser mellan olika möten och kunna cykla i lugn takt (eller ta tid till att gå) och vara närvarande med det som händer runt omkring mig?
Trots att jag lever största delen av året i naturen och har tid att ge mig själv timmar av meditation varje vecka så är det som att jag inte kan känna samma harmoni, mellan höghus och bilar, som jag känner i naturen. Jag kan ju bara tala för mig själv såklart men kanske är vi helt enkelt inte gjorda för att leva i stadsmiljö med så mycket människor runt omkring oss och tid framför skärmar. Rätta mig om jag har fel och om du har något magisk teknik, men jag vill tro att hur mycket vi än mediterar så kommer vi nog inte kunna finna samma närvaro i stan.
Det kanske är OK. Jag försöker tillbringa så mycket tid som möjligt bland hav och skog men jag tycker fortfarande att det är härligt att vara i stan ibland för att undervisa och umgås med mina vänner. Så det är ett val jag gör i livet just nu. Istället för att bli arg på mig själv för att jag tappar närvaron när jag lämnar naturen försöker jag numera bli bättre på att se att jag gjort valet själv samt att det är naturligt att blir mer stressad och disträ i en sådan miljö. Vi är ju bara människor! Det fina är att närvaron verkar ligga där och lura så fort vi ger oss tid med träden och ju fler gånger jag har fått uppleva det – att stunderna av magisk närvaro kommer tillbaka – desto mer accepterande blir jag också till att jag tappar lugnet i stan. Allt förändras hela tiden och idag fick jag äran att njuta av naturens harmoni. Tacksam!
Känner du igen dig? Någon som har tips på hur vi kan hitta närvaro och naturliga stunder av meditation även i stan?
STOR KRAM
I as of late ran over your blog and have been perusing along.
I figured I would leave my most memorable remark.
I don’t have any idea what to say aside from that I have delighted in perusing.
Pleasant blog. I will continue to visit this blog regularly.
스포츠 토토 사이트
승인 전화 없는 토토 사이트
토토 결과
토토 꽁 머니
먹튀 검증 업체
https://www.j9korea.com
I det enkla bor det vackra, som Ernst brukar säga. Det är så jag försöker hitta mig själv, inga överdåd ska behövas för att hitta det jag söker. En tur ut på promenad, en kort 10 min meditation, kramas med barnen, få läsa quotes som inspirerar mig, yoga 15 min på mattan, etc. Listan kan göras lång, men lättheten dit är nyckeln för mig där jag behöver jobba med förväntningar och föreställningar om resultat. Mår jag bra, då är det tillräckligt ❤️
Håller verkligen med om detta Yvonne. Det är de där små korta stunderna av närvaro varje dag som gör livet. <3
Välkommen tillbaka Josefine! ? Åh, att det ska vara så svårt nu för tiden att kunna trycka på paus och ge sig själv tid. Idag är vi ju upptagna med så himla mycket, jobb,m telefoner, sociala medier och just det där med att alltid vara anträffbar och uppkopplad får jag lite ångestkänslor av ibland. Jag önskar att jag bara kunde stänga av och känna mig lugn med det, men då knackar stressen på över att jag kanske missar något ”viktigt” på instagram eller att det kanske är någon som behöver få tag på mig. Det är verkligen en utmaning att koppla bort omvärlden ibland, men jag tror också att det är extra viktigt i det samhälle som vi idag lever i. Och som du säger Josefine, så är ju naturen en kraft i sig som gör det enklare för oss att vara närvarande. Jag upplever det som att jag känner mig mer levande när jag befinner mig i naturen ❤
Tack Jonna, så fint att vara i Sverige lite. Speciellt nu när det är soligt!!! Håller verkligen med om det du skriver. Det svåraset vi kan göra i detta ”stressiga” samhälle är ju att våga stänga av våra apparater, våga missa grejer för att istället ge oss själva tid till det som är viktigt. Jajaja TACK för att NATUREN finns <3
Välkommen tillbaka till Sverige!
Dagens reflektioner:
Jag laddar just nu för ventileringen av examensarbetet imorgon. Nervös då det är en ”situation” jag inte stött på riktigt på det här viset. Men också för att det här är sista delen av näst sista kursen. Snart är jag färdig med utbildningen vilket är en otrolig känsla! Förutom detta så har jag andra bollar i luften som rör min roll som snart färdig yogalärare. Planering av pass och annat spännande. Så nu gäller det att kämpa på den sista biten för att alla bitar ska landa på plats. Att hitta tron på sig själv. Så jag börjar med en kort meditation för att hitta mitt fokus och lugna stress och nervositet.
I övrigt är en meditation för mig utanför hemmet en sak jag gör på bussen till och från stan. Där jag reflekterar över vad som hänt och hur det känns i kroppen. Oftast med musik i öronen för att hitta fokus som inte vilar på omgivningen just i den stunden. Annars är att sitta på en sten eller på en bänk vid dammen som finns en promenad bort något jag tycker om när jag behöver hitta en stund för mig själv.
Tackar fina du! Hoppas det går bra idag på examensarbetet, skickar LYCKA TILL. Så spännande att utbildningen snart är klar. Känner igen det där, var ju i din sits för några år sen :-). Låt allt ta sin tid och lite på att du är på rätt väg :-). Meditation är ju så viktigt när vi har många bollar i luften och saker som är i förändring. Skickar kärlek!
Härligt tips med meditation på bussen ???
BUSS-MEDITATION är ju sååå bra!
Välkommen tillbaka till Sverige Josefine, hoppas verkligen att jag kan komma upp till Stockholm och yoga med dig imorgon! Jag håller verkligen med dig, så fort man lämnar höghus, bilar och trafik och tar en avstickare till ett naturområde får man ett het annat lugn. Jag bor ju i Göteborg, en avsevärt mindre stad än Stockholm men jag upplever ofta en stress där och flyr allt som oftast ut till mina föräldrars hus som bor på ett högt berg precis vid havet. Min flykt till naturen innebär oftast att ta mig till havet, eftersom att jag är uppvuxen vid vågornas brus är det där jag finner mitt lugn och min trygghet. Jag bodde i USA ett tag, visserligen i Boston och New York som båda har nära till hav och jag såg havet varje dag, men det var ändock storstäder vilket gjorde att jag kände en stress av trafik, höghus, buller och mycket folk dagligen. Det första jag gjorde när jag flyttat hem , i princip tjugo minuter efter att jag anlänt till huset, var att springa ner till havet och klipporna och bara andas in lugnet och känna havets och naturens kraft. Idag blev det en lång cykeltur längs vattnet och avslutade med en stunds yoga, visserligen inomhus pga kylan ute. I helgen ska jag gå låååånga promenader, stanna upp och spontanyoga lite i skogen eller på en klippa och bara vara. Njuta av att vara här och nu! Kram på er alla!
FINASTE IDA! Känner igen mig så mycket i det du skriver hela tiden. Det första jag gör när jag kommit hem från resor är också att ge mig ut i skogen och krama träd och andas frisk svensk luft. SÅÅÅÅ härligt. MASSA KRAMAR till dig!
Åh så härligt med yoga ute! Var så längesen sist för mig, får ta mig en tur ut jag med. Tack för inspo ?
<3
Välkommen tillbaka Josefine <3 Efter några dagars lättnad och glädje över att jag kom in på min utbildning i höst har jag börjat fundera över CSN vs mitt bostadslån…. Mycket vill ha mer vill ha allt! Hur ska jag få ihop det!? My moment of meditation… Om alla bitarna till livspusslet föll på plats, skulle spänningen, äventyret vara slut då? Eller kommer jag hitta ett helgjobb till hösten med roligt folk och nya utmaningar som gör allt ännu bättre!? Eller kommer det dyka upp en prins, mitt livs kärlek som bjuder ut mig på restaurang och tar med mig på weekends varvat med skolan!? Äventyret fortsätter… @ciascastle2.0
Åhhhh älskar att läsa dina ärliga ord från hjärtat. TACK Cia. Grattis till at du kommit in såklart…men som du skriver är det så lätt att måla upp för oss själva ”när det där målet väl är uppfyllt så kommer jag bli lycklig”…men gång på gång märker vi att det dyker upp nya mål längre och längre in i framtiden heeeeela tiden. Det tar ju aldrig slut. Så välformulerat…livet är ett ÄVENTYR!
Nä Josefine, TACK TILL DIG!!! <3 <3 <3 <3 <3 <3
Låter så spännande, detta äventyr vill jag följa!!
Va kul Ida 😀 <3
Hej.
Blev nästan stressad bara av att läsa om multitaskingen 😛 Och ja det där om vad som anses som sjukt och inte i samhället är ju väldigt intressant…
Försöker få in det där just med pauser mer och mer! Mycket tack vare tiden här i vår som jag läst din blogg 🙂 (tacksam/namaste-emojin)
De senaste dagarna har det varit flest ”i” telefonen faktiskt, i kollektivtrafiken. Men galet nog så har det funkat helt okej! Lixom anpassa meditationen efter den situationen som jag befunnit mig i. Öva på det också. Kanske inte någon dunderkvalité men det ska en ju ändå försöka att släppa taget om HUR meditationen är. Bättre det än ingenting som förut tänker jag 🙂
Å för att försöka svara på frågan kom jag på att jag framförallt kommer på mig själv med att lyfta blicken en stund ibland. I himlen, längs skraporna pågår inte lika mycket intryck. Många måsar/duvor svävar fram där med 😉 Med god närvaro för att inte gå in i någon eller bli påkörd såklart, det kanske också bidrar. KRAM
Emma, blir så glad av att läsa att bloggen hjälper till att ge dig pauser. Åhhh älskar att du ger dig själv pauser att kolla på himlen. Sååå läkande. <3
Helt rätt tänk att allt är bättre än ingenting! Och varje litet framsteg är ju faktiskt ett steg framåt!
Jag känner igen mig i det du säger.
Just detta med pauser är extremt svårt för mig och nånting jag aktivt jobbar med att få till för att få bättre balans i vardagen.
Jag har fått till en härlig morgonyoga rutin där jag får en stund av närvaro innan jobbet. Efter det blir det knepigare. Fullt ös och full rulle. Men jag försöker få till en medvetenhet som steg 1. Och som steg 2, bryta med paus när det går för fort. Men det är ju lättare sagt än gjort.
Började i vilket fall morgonen med morgon yoga, första gången på en vecka. Sååååååå skönt att vara pigg och pepp igen! Är nästan övertaggad med min nyfunna eregi. ?☀️ Nåt jag inte känt på länge och är oerhört tacksam för denna känsla. ??
Åhhh va UNDERBART att du hittat tillbaka till din energi Siiri. Jag känns lite samma, hade några dagar då jag kom hem där jag bara ville sova. Men idag har jag massa energi igen, kanske för att solen tittat fram. Massa kramar till dig!
❤️
Så skönt att du är pigg och pepp igen!!
Vad härligt med känslan Siiiri! Och jag är sååå med dig på det där med att öka medvetenheten etc. och svårigheten. Såå fint att vi blir bättre!! <3
#mymomentofmeditation Dag 17 av 21 med @josefinesyoga ❤??
Bra tanke, vad är det jag inte ger? #lärdiglyssnapådinkropp
Totta gärna bilden på instagram missleskinen_
❤️??
Hej
Det är ju så att vi inte kan flytta iväg från städerna allihop (även om vi på en individnivå skulle må bra av att få vara på landet, i naturen, vid havet) för då skulle inte samhällena fungera. Så jag tror som du säger att vi måste försöka bli mer medvetna och faktiskt se till att få in de där stunderna av närvaro i kroppen och själen, att se till att komma ut i naturen och att ta en paus från allt det där hektiska. Helst kanske flera gånger varje dag. Alltid är det inte heller möjligt, men man kan öva sig. Jag tror att det viktigaste är att försöka hålla sig borta från datorn och tv:n och istället investera mer tid i att vara ute i naturen, tillsammans med andra eller tillsammans med sig själv. Kanske blir det också mer tid över till att vara på mattan och att röra på sig och ta hand om sig i övrigt. Jag har till exempel nästan slutat se på tv. För några år sedan var tv:n på 2-3 timmar varje kväll. Sitter fortfarande allt för mycket vid datorn och det känns ju av i höfterna och axlar och nacke. Men jag tror att det är fråga om ett slags mindfulness även här. Att bli medveten och göra aktiva val och känna efter hur det påverkar hur man mår. Och att man kan bli bättre på att göra sunda val, men att det faktiskt kräver medveten närvaro hela tiden. Man kan aldrig sluta upp att vara alert på vad man behöver och tänka att det här är jag så bra på att det rullar på av sig själv. Även om man skulle flytta till en avlägsen paradisö, vilket många nog drömmer om ibland, så blir det ju vardag även där. Ha en bra dag och tack för fina reflektioner.
Så sunda tankar och värderingar!
PAUSER är ordet alltså. Som du säger, där vi befinner oss får vi utgå ifrån. Det är vad vi har att jobba med, att förändra i. Till en början, tills vidare eller för att kunna ha det bra precis där. Underbart att höra om TVn! Jag har länge sett över mina vanor där nu, ändrat dem och ändrat igen. Det blir mer och mer som jag vill ha det. Inte mycket alls mao. Och nästan alltid medvetna val i play eller nexflix. Vad och När jag vill se. Typ aldrig det där gamla slötittandet längre! KRAM
<3
Åh tack för kloka fina ord. Håller helt med dig Hanna. Kraaam