HELLO BÄSTA!

Hur mår ni?  Dag 14 i vår 21-dagars utmaning i att hitta stunder av meditation i vardagen.

Idag gick jag till min lilla bro igen efter klassen, den vackra bron bakom vårt retreat. Jag har nämligen märkt hur viktigt det är för mig att gå iväg en liten stund varje gång jag undervisat för att landa tillbaka i min egen kropp.

När jag undervisar är jag visserligen extremt närvarande (ofta mer närvarande än under min egen yoga) men jag har min uppmärksamhet mer på deltagarna och deras kroppar än på mig själv. Jag kan ofta vara lite speedad efter klassen och känna mig social men jag har samtidigt märkt hur viktigt det är att jag går iväg och grundar mig först. Det sociala blir härligare sen.

Så med porlande vatten och djungelljud omkring mig satte jag mig ner för meditation en stund borta vid min bro. Kroppen ville dock inte sitta still, kanske för att jag just var lite speedad efter klassen. Jag försökte som vanligt (till en början) ignorera rastlösheten och sitta kvar i stillhet men efter en stund gav jag vika till kroppens impulser. Det blev långsamma och inkännande rörelser mestadels i sittande ställning. En väldigt vacker stund.

Hur är din dag? Hinns det med någon närvaro mellan allt fix och tricks?

Dela gärna här och #mymomentofmeditation.

KÄRLEK