Vackra själar!

Tusentack för era otroliga delningar. Jag blir verkligen varm i hjärtat av att läsa att ni ger er själva tid att leva varje dag. Redo för dag 13 i vår 21-dagars utmaning i att hitta stunder av meditation i vardagen?

En av mina favvo aktiviteter här (och även hemma) är att gå promenader. Promenader som är väldigt långt ifrån typ en ”power walk”. Promenader som snarare är ett planlöst och långsamt strosande där jag är närvarande med det som händer i min kropp och i naturen omkring mig. Det är verkligen som en aktiv form av meditation och ofta stunder av FULLKOMLIG MAGI.

Här i Indien vandrar jag dessutom runt barfota och njuter av att verkligen känna marken under mig. Den bästa tiden för detta flanerande är solnedgången. Så på eftermiddagen när jag märker att solen börjar dala brukar jag ta mig bort mot klipporna som avgränsar Khola Beach (vår strand) och Agonda Beach. Avgränsningen består av ett högt klipp-parti som kräver lite klättring för att ta sig upp till. Väl där uppe är utsikten heeeelt otrolig. Oändlig horisont åt ena hållet, palmträd och djungel åt andra. Ofta är jag helt ensam.

Här uppe på klippan låter jag fötterna leda mig långsamt framåt. Jag är där. Jag känner omgivningens vibrationer i varenda liten cell. Ibland börjar jag sjunga eller AUMa J. Ibland omfamnar jag ett träd en stund. Ibland börjar tårar rinna utan att jag riktigt vet varför men typ över en slags förundran att existensen är så vacker men samtidigt så stor och obegriplig. Ofta är dessa stunder en nästintill religiös upplevelse.

Detta magiska scenario händer dock givetvis inte alltid när jag är ute och går. Ibland är kroppen snarare full av rastlöshet och huvudet fullt av tankar. Jag ser inte alls det vackra runt omkring mig och skulle lika gärna kunna gå runt i typ tunnelbanans mörka gångar, jag är liksom inte mottaglig för min omgivning. Dessa dagar är såklart svåra att acceptera, jag vill ju leva i magi ALLTID…. Men inser samtidigt att det är omöjligt och får istället glädja mig åt det otroliga jag får känna ibland.

Idag hade jag tänkt att skippa promenaden för att istället sätta mig ner och komma ikapp med datorjobb lite grann….men internet hade lagt ner…hehe TUR i oturen för dagens strosande vandring blev en sån där magisk upplevelse. WOW. Så så TACKSAM! Internet fick vänta tills nu.

Någon som känner igen sig? Hur var er dag?

STOR STOR KRAM