YEY! Fick massa fler härliga bilder från nationaldagsyogan där jag fick äran att hålla yoga för över 400 barn och tonåringar med vitt skilda bakgrunder, ungefär hälften av dem var svenskar och de andra nyanlända. Ett minne för livet, mera mera sånt. Läs mer om dagen här.

Foto – Filip Cederqvist

Heeeeej käraste ni!

Hoppas ni hade en härlig nationaldag igår. Jag fick äran att hålla lite yoga för över 400 barn och tonåringar med vitt skilda bakgrunder, ungefär hälften av dem var svenskar och de andra nyanlända. De var samlade för att delta i Tillsammans Cup, en fotbollsturnering för mångfald.

Så yogan var verkligen bara en bisats men väldigt fint att yoga fick vara med. Hey outs med härliga Linus Holmsäter i spetsen styrde upp hela eventet och hade bland annat sett till att fixa ett gigantiskt antal blåa mattor som vi la ut i runt ett gult kors. Sååå coolt!

Väldigt tacksam över att jag fick vara med på ett hörn! Det fick mig även att tänka till kring det faktum jag (och många andra ofta slänger ur sig) – YOGA ÄR FÖR ALLA. Givetvis, tycker jag det men det är ju långt ifrån alla som får chansen att prova på. När jag började planera för denna nationaldags-klass insåg jag också att yogaklasser generellt faktiskt inte alls är för alla. Med vetskapen om att jag skulle nå tonåringar, där merparten var killar, insåg jag att jag behövde ändra om radikalt i hur jag vanligtvis bygger upp en klass. En annan utmaningen var att ungefär hälften inte kunde svenska och den andra hälften knappt engelska. AHHHHH!

Det blev lite kaos men vi hade kul i alla fall och de lyssnade och följde faktiskt mer än vad jag trodde! Vi gjorde några enkla stående positioner så alla kunde se, samt lite balanser och avslutade med att de fick sitta två och två (rygg mot rygg) och göra lite stretcher.

Jag tror helt klart yoga och meditation skulle vara MAGI för tonåringar generellt men framförallt för de nyanlända som ju ofta varit med om fruktansvärda saker i sina hemländer. Saker som vi som inte upplevt det ju har väldigt svårt att ta in. Saker som ju definitivt skapat hemska trauman i både kropp och sjå hos dem. Givetvis är inte yoga och meditation enda lösningen här men jag är säker på att det skulle hjälpa dem att börja läka dessa gigantiska sår. Jag vet också att vi egentligen är många yogalärare som skulle vilja bidra med yoga till dem, for free. Det gäller ju faktiskt bara att vi tar tag i det tillsammans. Tack till eldsjälen Linus som såg till att detta hände igår!

MED KÄRLEK!

Foto – Jacob Westerberg (en bild på mig som liten tonåring)

Heeeeeej! Idag vill jag skriva om yoga för tonåringar för häromdagen hade jag en klass för ett gäng sprudlande 15 åringar. En av de knepigaste klasserna jag haft – alltså deras koncentration spann var typ 3 sekunder. De tog Selfies på introsnacket, fixade med sina kläder, snackade högt och några av dem kollade tillochmed mobilen under passet.

Givetvis inser jag att jag misslyckades med att nå fram till dem – att jag borde känt in dem bättre för att förstå deras behov och därifrån anpassat övningarna och talat deras språk. Jag drar absolut inte alla tonåringar över en kam, jag har haft yngre personer på mina klasser många gånger tidigare men då har de liksom smält in bland de vuxna (kanske har de varit uttråkade i hemlighet men det är inget som synts på utsidan). Denna gång var det dock annorlunda, kanske eftersom de alla var tonåringar och för att många av dem även kände varandra. Grupptrycket låg i luften och jag kunde från första stund se vem som var ”cool” å vem som var ”tönt” (usch mår dåligt bara av att skriva så men ni fattar…).

Denna klass fick mig att tänka tillbaka på mig själv som tonåring…Vad drömde jag om? Vad behövde jag? Hur mådde jag? Vart gick min hjärnkapacitet till egentligen?

Jag hade på många sätt en enkel och trygg uppväxt men trots det blir jag helt gråtfärdig av den lilla-tonårs-Josefine som strosade runt där i de senaste gulochblå jeansen, i en snobben bh i storlek AA och perfekt målat ansikte – så rätt på utsidan men egentligen helt fel ute.

Det är svårt att minnas exakt vad jag funderade på i livet men mycket gick åt till att tänka på hur andra såg på mig – vad jag hade på mig, vad jag presterade, hur min kropp såg ut var det som spelade roll, hur kroppen kändes på insidan var rätt ointressant och hur jag verkligen mådde likaså.

Jag kan ju inte låta bli att tänka – hur hade det varit om jag hittade yogan redan då, redan som typ 13 åring? Jag började i för sig nosa på meditationen tidigt, lånade böcker på biblioteken men jag hade ingen guide, ingen förebild, ingen att fråga så det var svårt att verkligen ta det till mig.

Förmodligen är det en anledning till varför jag känner så starkt att jag skulle vilja dela yogan & meditationen med just tonåringar. Och också därför som jag vill förstå hur jan kan göra det på bästa vis. Det går ju inte att tvinga någon in i det och kanske är det inte för alla (även om jag vill tro det!) men många av er som mailar mig är ju tonåringar (som i för sig är nyfikna på yoga) men ni kanske vet bättre… Vad tror ni generellt om yoga för tonåringar? Vad behöver jag göra för att fånga era kompisars uppmärksamhet på en klass? Skriv jättegärna till mig med tips!

TUSENTACK – Love love love!

Läs gärna också om hur jag började nosa på meditationen redan som 15 åring – se HÄR.