Vårt första retreat någonsin med Yogiakademin ägde rum i somras. En vecka på ett slott i Bretagne. Vi hade smidigt planer i månader. Fixat och trixat så att allt skulle vara perfekt men trots det hade vi faktiskt ingen aning om hur det skulle bli (det har man nog aldrig). Jag var laddad till tårna men samtidigt galet nervös. Skulle kunna skriva sidor om detta första retreat…men idag är det en specifik grej jag vill fokusera på – vänskap.
På detta retreat var det runt 20 deltagare och majoriteten reste ensamma och kände ingen annan som var där. Så det var nog inte bara jag som var nervös – även deltagarna som varken kände någon eller hade någon aning om vad de gav sig in på. Hursomhelst, det uppstod MAGI på detta slott. Deltagarna mötte varandra i yogan, dansen, meditationen, sharingen, ögonkontakten, leken på ett sätt vi aldrig kunnat förutspå. Jag var HELT tagen. Och det vackraste av allt är att vänskaperna växt sig starkare även utanför slottets portar, efter retreats sista dans.
På vårt senaste retreat här i Santa Teresa så var ett gäng tjejer från det första retreatet i Bretagne med. Helt fantastiskt att få yoga med dem igen. Att höra om hur de efter Bretagneveckan har rest Sverige över för att ses, hur mycket de tycker om varandra, hur mycket roliga grejer de gjort ihop…gör mig heeeelt tårögd och varm i hjärtat.
Kanske är det… Tystnaden? Vackra naturen? Yogan? Ögonkontakten? Sharingen? Meditationen? Dansen?… Vet inte hur det händer men det otroliga är att vackra vänskaper mellan deltagarna har uppstått på resten av reteaten också. Behöver inte förstå – att observera dessa nyvunna vänskaper räcker gott – det gör mig överlycklig och oändligt tacksam.
Läs gärna mer om Yogiakademin HÄR.
