Hej fina ni!

De senaste åren har jag jobbat otroligt mycket med denna fråga genom övning, böcker och på alla möjliga galna retreats. Den inre dömande rösten som vi ju alla har, den där inre kritikern som ibland tar över våra liv fullständigt.

Steg 1 är ju att se att vi har en sådan röst i huvudet, att förstå att det ”onda” den ständigt säger till oss inte är sant. Nedan kommer en grym övning som jag delade på Instagram häromdagen :-).

Are you aware of your inner critic, your judging voice?

I am soooo done with mine, the awful judging voice constantly telling me how I should act in a given situation, what is wrong and right, and exactly how I should live my day. Actually, most of the time ruling my whole life.

However, I have come to realise that this voice is not me, and even more importantly – what she is telling me isn’t necessarily true. It is just a voice in my head trying to protect me – in other words, minimize pain and maximize love in my life.  

But, Miss Inner Judge, I am done with you now. I don’t need your help anymore. I am ready to live from my heart fully. Ready to be free.

For me it really helps to see this voice clearly so that I understand…what it is saying is NOT true. If you are done with yours to…try this great and simple exercise…

Put a timer on 5 min, without stopping to think… complete the sentence…again and again…

My inner judge is saying…

My inner judge is saying…

My inner judge is saying…

…

Just allow your pen to flow until the time is out.

Do you realise how sick it is that we are talking to ourselves like this almost all the time? Ahhhh. Let’s move to our heart instead. ❤️

Morning kära ni! Jag har precis varit ute på en vacker äng här i Bretgane och SJUNGIT ut. Sååååå härligt. Precis innan jag åkte hit var jag på ett så kallad Voicing retreat med en otrolig kvinna i sjuttioårsåldern som heter Pratibha. Ett retreat som gick ut på att använda rösten som uttrycksätt. Jag har ju länge använt kroppsrörelser (yoga och dans) för att uttrycka mina känslor så det här med att använda rösten i samma syfte var något helt nytt för mig.

På tal om rädslor – förutom att surfa i stora vågor så har en av mina största rädslor varit att sjunga inför andra människor (misstänker att jag inte är ensam om att känns så). Jag var därför rätt nervös inför detta retreat… och redan på vår första session tillsammans fick jag möta denna rädsla. På introduktionen uppmanade Pratibha nämligen oss att, en och en, ställa oss i mitten av rummet och sjunga inför alla andra. FETT LÄSKIGT!  Men I DID IT. Efteråt kändes det skönt, jag kände mig levande.

Här handlade det alltså INTE om att sjunga vackert eller träffa någon särskild ton, det handlade om att sjunga med själen. Om att uttrycka en inre känsla. När de andra i gruppen lyckades göra det på ett ärligt sätt, kom de vackraste tonerna jag någonsin hört.

Under veckan utforskade vi olika känslor och satte toner på dem. Vi tog ljudet dit känslan satt i kroppen. Vi sjöng vår smärta, sorg, skam, ilska, kärlek, glädje etc. Jag hittade toner jag inte trodde var möjligt. I stunder kände jag inte igen min egen röst. Jag var fullkomligt ETT med sången och stunden. Jag var i djup meditation.

Under veckan märkte jag också att saker hände i min kropp. Precis som under långa meditationsretreat så började kroppen tala till mig. Tonerna gjorde att inre spänningar släppte och djupa vibrationer uppstod. Under dagarna upplevde ALLA känslor, från djup djup sorg och nästintill religiös kärlek. SANN MAGI.

Jag är sååååå galet tacksam att jag fått ett nytt uttrycksätt i min repertoar.