Foto – Adam Falk

Det är dagligen människor som skriver till mig och säger att de är sugna på yoga och meditation men inte riktigt vet hur de ska komma igång. Kommentarer som…

”Jag är för stel för yoga”, ”Yoga verkar spännanade men det är nog för långsamt för mig”, ”Vad ska jag ha på mig?”, ”Vilken studio är bäst?”, ”Jag vill hitta det där lugnet”…

Mitt svar brukar bli – KÖR, BARA KÖR! Men här är fyra lite mer utförliga tips…

1. Våga vara sämst i klassen!

Som med allt man lär sig handlar det nog mycket om att våga vara nybörjare. Jag fattade ingenting på min första yogaklass. Det är ok att inte vara ”bäst” i klassen! Alla har ju varit nybörjare någon gång.

2. Ge inte upp efter första försöket!

Det finns 100-tals fantastiska yogalärare och nästan lika många yogaformer bara i Sverige. Vilket ju är magiskt eftersom vi alla är olika. Du kommer inte att digga alla lärare eller yogastilar men provar du dig fram kommer du hitta rätt. Mitt tips är att du bestämmer dig för att testa minst fem olika typer av yoga och yogalärare den kommande månaden.

3. Ha tålamod!

Det tar tid att öppna upp kroppen och att hitta lugnet i meditation. Pusha inte dig själv (som du kanske gör med andra grejer i livet), låt allting ske i sin takt. Mitt tips är att bestämma sig för att köra lite yoga och meditation varje morgon i en månad och se vad som händer. Min filosofi (och de flesta andra yogalärares) är att 5 minuter om dagen ger mycket mer än 90 minuter varannan vecka.

4. Häng med Yogiakademin på retreat!

Schemat hemma kan ju kännas fullproppat som det är, man kommer liksom aldrig iväg på den där yogan. Och när man väl gör det kanske det bara blir ett enda försök. Därför kan jag verkligen rekommendera att sticka iväg på ett lite längre retreat för att komma igång och skapa en rutin som sen är lättare att fortsätta med hemma. Givetvis är jag partisk och tipsar om Yogiakademin! Vi har massor av nybörjare på våra retreat.

Här är en beskrivning av min första yogaklass, Yogan – såhär hittade den mig.

Efter timmar av dans, meditation, tystnad, skrik, gråt, skratt och annan galenskap är det med ett översvämmande hjärta men utan röst och svullna knän som jag lämnar Sunrise Ranch i Loveland (yes, det är namnet på staden!), Colorado.

En vecka i kroppen och framförallt i hjärtat. Ett ärligt möte med mig själv, med naturen, med andra människor och med något som är mycket större än oss, något som vi nog aldrig kan förstå.

Jag vill kunna överföra min upplevelse till dig men bättre än såhär har jag tyvärr svårt att formulera mig just nu. Det kommer säkerligen fler ord senare när jag smält denna vecka som snarare känns som en livstid.

Någon förvarande mig om att ett ”Life-changing experience” väntade… och utan att veta än så är min känsla att detta blir sant även för mig.

Path of Love, jag är förevigat tacksam.

Nu är jag på flygplatsen för att snart lyfta mot San Diego. Dax att leka med underbara Peter och härliga surfgänget…wieeeeee!

PS. Ligan i säkerhetskontrollen misstänkte mig just för att vara hög…men mitt sinnestillstånd har uppkommit utan minsta droppe vin eller andra substanser.