Foto – Adam Falk

Meditation kan vara lika starkt som alkohol och vilken drog som helst, inte för att jag provat allt men några saker har min nyfikenhet inte kunnat hålla sig ifrån. Både vin och andra droger kan säkert ha sin poäng ibland. För alla som lever ett stressigt liv – jobbar heltid och hänger de flesta timmar framför en datorskärm – så förstår jag fullständigt att man ”behöver” ta de där glasen vin på helgen för att lugna ner sig och kunna släppa jobbet en stund.

Jag tror att de är nästintill nödvändigt att på ett eller annat sätt komma bort från sitt ”mind” ibland, komma utanför sina begränsande och upprepande tankar som ständigt invaderar oss. Helt enkelt få ett större perspektiv på livet. Men jag vill påstå (med risk för att låta präktig) att meditation fungerar precis lika bra som alkohol och droger.

Under min tid på handels och som konsult minns jag hur det där suget efter att fly från ”allt” kunde komma. Även om jag hade hittat meditationen och yogan då kunde jag bli lat, alkoholen är ju en enklare (och snabbare) teknik att använda för att fly. Och när jag var så mitt uppe i all stress och press så tänkte jag inte klart – jag visste bara att jag behövde komma bort från all stress. Numera när jag verkligen fått uppleva meditationen magi upprepade gånger så är det snarare suget efter upplevelsen i meditation som kommer när jag blir stressad och levt för mycket i huvudet i några dagar. När jag då väl lyckas sätta mig ner i fred så uppstår precis samma ”lättnad” som efter det där glaset vin. Å det tycker i alla fall jag är mycket coolare. YEAH!

KOMSI, KOMSI å yoga med mig på yogayama imorgon kl 10.15. Vi kör ett spännande FLOW i nästan två timmar med målet att släppa prestation, perfektion och det där med att nå ett framtida mål för att istället helt landa i vår kropp – känna hur den känns på insidan. Yoga kan ju ibland upplevas väldigt strikt vilket kan vara härligt men också leda till prestationsångest. Det struntar vi i på morgondagens klass och försöker istället hitta en lekfull inställning till positionerna. Imorrn tänkte jag att vi fokuserar på bröstöppnare för det är ju sååå nice :-). Är du inte medlem så går det att köpa en drop-in klass på plats.

Hoppas vi ses imorrn. <3

Heeeeej! Vill dela med mig av en vacker delning som Lisa skrivit till inlägget ”Skapa utan prestationsångest”. En klok kommentar om att välja efter hjärtat eller samhället…. TACK LISA!

Läsarkommentar: Josefin, tack för inlägget! Känner igen mig. Den där prestationsångesten som aldrig lämnar än ifred.
Jag har ofta en stark känsla av vad jag borde göra. Ofta verkar min känsla dock ologiskt, både enligt mig, andras och samhällets värderingar. Men eftersom jag känner så starkt vad jag borde göra (även om det verkar ologiskt) brukar jag följa det. Men även om jag gör valet utifrån min känsla, är det inte alltid jag kan landa i det valet. Ska försöka förklara..

Ett exempel: I trean på gymnasiet har man ett individuellt val, vilket innebär att man själv väljer ett ämne som man vill läsa under året 3h/vecka. Jag som läst ett yrkesgymnasier borde enligt alla välja engelska, eftersom engelska krävs för att vara behörig till högskola. Om jag inte väljer engelska kan jag inte gå på högskola (om jag inte kompletterar senare på komvux, men det är inget man vll enligt ”alla”). Eftersom jag inte vill jobba med yrket på min linje, borde jag därför välja engelska så jag iallafall kan läsa vidare. Men jag visste inte vad jag ville göra, och känner inte för att läsa vidare. Engelska har alltid varit jätte svårt för mig, och därför kände jag att det var bättre att välja något annat än engelska som individuellt val, eftersom stressan kring engelskan skulle bryta ner mig och göra att jag tillslut inte skulle orka med de andra ämnena heller. Ett bättre alternativ skulle vara att välja något roligt eller enklare eftersom jag dels skulle slippa en stress- och ångestfaktor och dels skulle ha mer energi till resten av skolans ämnen. Dock krävs engelskan för att vara behörig högskola så att välja bort engelskan var enligt alla DUMT, men jag kände att det inte gick för mig. Så jag valde bort engelskan, och läste istället bild som jag tycker om. Med facit i hand var det helt rätt, vilket jag kände under terminen också. Men trots att jag både kände och visste att det var rätt för mig, kunde jag inte släppa oron och ångesten som påminde mig om att jag egentligen borde valt engelska eftersom det är smartare att ha behörighet till högskola.

Alltså – även när jag gör ett val för att jag känner och tror att det är rätt, så blir jag inte av med ångesten som talar om hur jag borde ha gjort. Hänger du med?

Du skriver ”små envisa prestationsångest tankar kan försöka smyga sig på men dessa säger jag vänligt men bestämt NEJ till – slänger bort så långt jag kan. ”. Hur gör man för att bara säga nej till ångesten? I mitt exempel handlar det kanske inte om prestation, men jag kom ändå att tänka på det här när jag läste. För mitt problem är inte att jag inte känner efter.. Utan jag känner efter, gör valet, men får ändå ångest över vad jag enligt alla borde göra istället. Är du med? Hur gör jag för att landa i mitt val och inte tänka på vad som hänt om jag gjort annorlunda, och bortse från vad jag borde..? För att inte känna en ångest över hur jag borde gjort? Har du någon tanke?

Hoppas det går att förstå, haha.

Och lycka till mitt boken! Hur den än blir så är du modig som vågar prova <3

Svar: LISA – återigen tusentusentack för din ärliga och utförliga delning. Tror att många av oss känner igen oss i den där beslutsångsten och ältande ”Valde jag fel?”.

Det du beskriver känns som en kamp mellan ”Vad du vill” och ”Vad samhället vill”. I den kampen tror jag alltid på att följa vårt hjärta och strunta lite i vad andra tycker eller vad samhällsstrukturerna försöker få oss att välja.

Att välja det det som känns kul och hjärtat slår för (i ditt fall verkar ju det vara måla och skapa) kan ju aldrig bli fel. Hade du valt engelska men inte känt motivation tror jag inte du hade lärt dig mycket i alla fall. Hur många ämnen har vi inte tvingat oss igenom i skolan utan att egentligen ta in det läraren säger eller vad som står i böckerna?

För mig var engelska mitt ”hat” ämne i skolan också. Trots det tvingade jag mig igenom kurserna (tog tom några extra) och pluggade glosor för fullt MEN jag var fortfarande helt värdelös. Det var inte förrän jag fastnade för yogan och märkte att de flesta yogaböcker bara fanns på engelska och många av min favvo lärarna inte var svenskar… som jag helt plötsligt kände motivation att lära mig just engelska och då gick det som en dans. Från att vara mitt ”hat” ämne så väljer jag numera oftast att läsa böcker på engelska (även om de finns på svenska), skriva min dagbok på engelska och jag tycker det flödar bättre när jag undervisa yoga på engelska.

Long story, short… :-). Men min poäng är att väljer vi inte från hjärtat så kommer vi inte bli nöjda i alla fall. Det blir bara en omväg.

Och när det kommer till att säga NEJ till ångesten så är min teknik att landa ner i kroppen… märker jag att prestationsångesten smyger sig på så går jag och dansar, shakar, mediterar eller logar och känner hur den där ångesten känns i kroppen. Låter den vara där men observerar den…då brukar den också försvinna. Jag vet att prestationsångesten kommer komma igen (kanske kommer vara med mig hela livet) men för varje dag tror jag mig kunna hantera den bättre.

MEGA STOR KRAM