Farväl Biarritz! Igår avslutade vi vårt sista retreat i Biarritz för i år så det har blivit dags för mig att åter en gång lämna den trygga ”Yogiakademinbubblan”. Det känns tomt och lite skrämmande. Utanför vår bubbla känner jag nämligen att det finns som en stark kraft som gör allt i sin makt för att försöka få mig bort från hjärtat och upp i huvudet.

Väl där uppe blir jag rädd och sätter genast på mig fasader och masker för att skydda mig på bästa sätt. Jag stänger in mig. Klär på mig. Blir osynlig. Denna gång gör jag allt i min makt för att jobba emot denna starka samhällskraft. Försöker stanna i kroppen och hjärtat – där är jag trygg oavsett omständigheter.

Jag känner så otroligt mycket tacksamhet över alla KÄRLEK jag får uppleva gång på gång i våra olika bubblor runt om i världen. Under september har bubblan bildats i en fantastisk villa utan för Biarritz. En villa lååååångt ifrån allt annat. En villa där vi varken sett något annat hus eller hört bilar, bara sprudlande natur och fågelkvitter. I denna villan har jag fått äran att lära känna över 60 spännande personer de senaste veckorna.

Som vanligt på våra retreat blev jag påmind om hur vackra människor är när de plockar bort sina lager och masker, när de vågar visa sig själva. Precis som jag anländer de flesta nämligen till retreaten med mängder av fasader som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap. Hursomhelst, bara efter första klasser brukar det där börja försvinna litegrann och varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. De träder in i bubblan där man kan lägga undan sin välpolerade utsida och få känna inåt istället. Låta alla sidor synas, ”dåliga” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dåliga” som ”bra”.  När insikten kommer att man under dessa dagar får vara sig själv fullt ut slappnar de flesta av och känner en FRIHET de nästan glömt existerade.

Och det är just då – när både mina och deltagarnas lager har skalats av och jag ser vad som finns där bakom som jag blir KÄR. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Jag kan bara stå där mitt i yogasalen fylld av kärlek när jag blickar ut på alla euforiskt dansande kroppar med ögon som tindrar.

Trots att jag nu i 3 års tid har bevittnat hur denna magi har uppstått på över 50 yogaretreat runt om i världen så blir jag lika förvånad varje gång. Det enda vi gör är ju att på olika sätt guida deltagare från huvudet ner i kroppen. Vi gör liksom inget särskilt eller extremt. Vi har ingen hemlig formel. Det verkar dock som det där lilla räcker. Min teori är att vi alla har en längtan efter att att bli sedda för den vi är på riktigt. När vi lever i huvudet kan vi lura oss själva och förtrycka denna längtan men när vi kommer ner i kroppen så kan vi inte ljuga längre. Kroppen talar klarspråk. Kroppen är vis.

Väl i kroppen är det som att vi automatiskt blir nakna, sårbara och fyllda med kärlek.

Foto – Adam Klingeteg

Njuter av varje sekund i Biarritz. Just nu har vi sista gruppen deltagare här innan vi packar ihop och återvänder till Stockholm. Ska bli lite sorgligt att lämna för har det sååå himlahärligt.

Jag har nog aldrig landat såhär mycket själv under ett retreat och framförallt tillåtit mig att vara sårbar. Brukar liksom oftast känna mig lite tom och utmattat efter att ha hållit många retreat på rad men nu känner jag mig verkligen närvarande, harmonisk och energisk på samma gång. Detta tackvara teamet tror jag. Ett heeeeelt fantastiskt gäng tjejer som jag litar på i vått och torrt. Vi har det så galet mysigt, ärligt, varmt, öppet och härligt ihop.

Eftersom jag ju har en ledarroll med deltagarna så kommer längtan ibland under retreat att få gå in i motsatsen, bara släppa taget och vara liten. Det underbara är att med teamet kan jag verkligen vara mig själv. Gråta och skratta om vart annat. Vara fullkomligt sårbar utan lager och masker. Få ligga i deras famn och bara bli klappat på när det behövs. WOW! Så himlatacksam för det. Det ger mig den där inspirationen , viljan och glädjen att få leda retreat från hjärtat. Känner hur bra det är för mig att bo såhär i ”kollektiv” med människor jag tycker om och som brinner för liknande saker.

TACK, Tessan, Lisa, Mickis & Karin <3 <3 <3 <3.

NAMASTE <3

Hej underbara ni!

Alla som följt mig ett tag har märkt att jag tenderar att checka ut lite från bloggen när jag håller retreat. Jag liksom sugs in i Yogiakademin-bubblan varje gång. Det är verkligen härligt att få vara så närvarande på en plats och fokusera på allt som händer här. På hemmaplan känns det ofta som om jag försöker jonglera mängder med bollar samtidigt vilket jag klarar av  men det blir ofta mer spretigt och jag tappar min närvaro. Jag älskar helt enkelt att gå ALL-IN med en sak i taget, det är lyx för mig. På retreaten kan jag vara här med hela mig.

Just nu sitter jag i villan och fick feeeling för att blogga lite. Vi har precis haft en underbar kundalini meditation under solen i vår magiska trädgård. Att öppna ögonen efter en timmes meditation och låta blicken falla på bergen där långt långt borta är ren njutning. Just nu håller underbara Lisa en relax klass i salen bredvid och jag sitter i gräset med en kopp te och skriver lite.

Ikväll ska vi ha en tystnadsceremoni i trädgården så vi har förberett med facklor, massa levande ljus och kuddar. Ska bli sååå mysigt att träda in i tystnaden tillsammans igen.

Men nu ere slut på datortiden för poolen står där och lockar mig för mycket. Wiiiieeeee!!!