”Hatred does not cease by hatred, but only by love; this is the eternal rule.” – Buddha

Hälsningar från Portugal! Efter att jag tillbringad 3 veckor ”instängd” på slottet i Bretagne (jag lämnade inte slottsmarken en enda gång..hahaha…) så begav jag mig nu ut i världen igen till min äldsta väns bröllop i Portugal. Jag hade fått äran vara hennes tärna men istället för att vara med henne och ”preppa” hela dagen blev jag sittande på Paris flygplats inväntandes mitt försenade flyg. Ahhhh… jag hade gått upp kl 04.00 för att anlända flera timmar innan och kunna vara med Elisabeth men tyvärr slutade det med att jag landade i Lissabon 20 minuter innan vigseln skulle äga rum. Jag slängde på maskaran på flygplanstoaletten, lämnade väskan på bandet, långklänningen som lyckligtvis låg i handbagaget åkte på i bilen påväg till kyrkan…haha…GALET men jag hann precis till vigseln. Eller snarare min kropp hann precis till vigseln… min själ var fortfarande ”hooovrades” i luften någonstans mellan Frankrike och Portugal. Jag hatar att stressa sådär och försöker bli bättre på att planera och prioritera men just i detta fall ville jag varken missa sista dagen på retreatet i Bretagne eller min bästa väns bröllop. Försening kan förekomma det vet jag ju men jag tog helt enkelt en chansning. Det gick ju nästan, min kropp hann dit och andetag för andetag började även min själ landa i Portugal.

Efter vigseln hann jag smita in på en toalett och göra lite Shaking och meditation för att ladda inför festligheterna på det fantastiska slottet där bröllopsfesten ägde rum. Jag var närvarande, pigg och taggad igen! Så tacksam över att yogan, meditationen, shakningen funkar i dessa krislägen, när jag som mest behöver det!!!

Bettan & Dan – tusentusentack för en magisk dag och afton. Ni är vackrast ihop!!!!! Heja heja kärleken! <3

Hej då Bretagne. Så otroligt tacksam över ALL MAGI jag fått uppleva på slottet de senaste tre veckorna. Jag känner bara en ENORM ENORM KÄRLEK till alla 75 deltagare som rest med oss denna sommar. De flesta anländer till slottet PÅKLÄDDA med mängder av lager och masker som skyddar mot samhällets kyla och världens galenskap…många är lite tillbakadragna, lite avvaktande, lite stängda och förmodligen ganska nervösa när de kommer med tankar som…

”Jag har ju bara yogat några gånger tidigare och ALDRIG mediterat – hur ska det här gå?”

Vi börjar alltid genast med en yogaklass för att alla ska få möjlighet att släppa alla sådana tankar, hitta tillit och landa ner i kroppen efter resan. Hehe…men då brukar snarare tankarna skifta till…

”Vad är det här med shaking, trodde att vi skulle yoga?”, ”Ögonbindlar, ska vi ha det på alla klasser?”, ”Ahhhh…jag har ingen lust med att titta någon i ögonen, jag är här för mig själv.”

Hursomhelst, när varje deltagare inser att man på Yogiakademin får vara och göra exakt som man vill. På Yogiakademin kan man lägga alla sina lager och masker åt sidan. Låta alla sidor synas, ”dålig” som ”bra”. Låta alla känslor levas ut, ”dålig” som ”bra”.  När insikten kommer att man under en vecka får vara sig själv FULLT UT –  försvinner också den där första skepsismen och nervositeten. Alla slappnar av och ger sin tillit.

Dag för dag faller lager för lager av masker bort… och fram kommer ett gäng skimrande individer med ögon som gnistrar av kärlek och kroppar som dansar av eufori.

Då blir jag blixtförälskad. En kärlek som är personlig men inte exklusiv för jag blir helt galen i varenda en. Det vackraste jag vet är nämligen att se en människa fullständigt släppa taget i Savasana eller helt obekymrad låta kroppen röra sig i yogan och dansen. Det uppstår MAGI i yogasalen. Folk slutar lyssna på mig och börjar istället följa sin egen kropp, lita på sin egen kropp. När de efter en vecka lämnar är de NAKNA – masker och lager har tagits av – och nu finns istället en öppenhet för den kärlek som faktisk existerar i världen och dessutom är så mycket mäktigare än all den onska och galenskap som vi ser på nyheterna.

Häromdagen blev det dags att säga Hej Då till sista gruppen i Bretagne. Retreaten är över och som vanligt känns det så sorgligt att jag bara vill gråta som om mitt hjärta krossats och kärleken lämnat mig. I dagar, ja veckor, så poppar olika deltagares lysande ansikten upp i mitt bakhuvud som strålande änglar. Jag vet att det är farligt att blanda ihop kärlek med jobb men jag tror inte att jag någonsin kommer bli kapabel till att hålla dessa två isär – det är helt enkelt omöjligt att hålla hjärtat utanför allt det vackra som uppstår framför mina ögon.

Otroligt TACKSAM över den tilliten varenda deltagare givit mig och Yogiakademi-teamet i sommar. Galet TACKSAM över att få göra detta ihop med Peter, Jens, Ida, Andreas, Anna & Malin. Enormt TACKSAM att jag får jobba med det jag gör, att jag får känna en sådan här kärlek på jobbet i min vardag :-).

NAMASTE