kvinnor

Yoga med killar i New York

Yoga med killar i New YorkYoga med killar i New York Yoga med killar i New York1-2

Foto – Peter Sahlberg (Min favvokille på yogamattan)

I New York (och de flesta andra storstäder jag varit i) är yoga en mer naturlig del av ALLA människors liv – inte bara något slanka kvinnor i 25-45 år åldern testar för att haka på en trend. I dessa städer verkar folk inte heller ha lika många fördomar om yoga som jag ofta utsetts för i Sverige. Istället har de insett att man varken behöver vara vig, kvinna eller flummig för att yoga. På gatorna är det inte bara kvinnor som springer runt med yogamattan runt axeln – alla gör det utan att skämmas eller behöva förklara sig. Män, kvinnor – unga, gamla.

 

På klasserna jag tog nu i New York slog det mig att det var minst lika många killar som tjejer som deltog. Rätta mig om jag har fel men enligt mina erfarenheter så ligger nog procentfördelningen i Sverige snarare på 95/5. Ett litet undantag är Urban Om (en charmig studio på Wallingatan i Stockholm) där det är förhållandevis mycket killar. Främsta anledningen till att jag diggar att undervisa där så mycket…haha… nämen skämtochsido… Vad kan man göra för att få fler killar att börja yoga? I nuläget förstår jag att många grabbar känner att de hamnat fel när de kommer till i en sal fylld av 25 viga tjejer i tights.

 

Min fina vän Ashkan har gjort sitt bästa för att göra yoga mer tillgängligt för killar genom att skapa specifika ”Yoga for Guys” klasser varje vecka på bästa yogayama. Och han höll även ett ”Yoga for Guys” retreat i Costa Rica samtidigt som vi var där med Yogiakademin. Med Jonas Pineke i spetsen börjar även Boys of Yoga spridas i Svea. För att det i framtiden ska bli 50/50 på klasserna även i Sverige så kanske det måste börja just såhär – att killar får köra sitt eget race i yogasalen ett tag.

 

Läs gärna också inlägget ”Är yoga för tjejer?”

Heja Livet!

Heja livet-2

Heja livet-3

heja livet

För något år sen startade Caroline Levy och Emely Crona Stenberg en magisk Facebook-grupp som heter Heja Livet. Den började som en kul liten grej men såhär något år senare är det en galen aktivitet i gruppen och antalet medlemmar växer så det knakar. Varför?

 

Förhoppningsvis är det så att vi kvinnor drömmer om att hitta en genensam kraft. En plats där vi stöttar varandra istället för att konkurrera. En plats där vi får utbyta erfarenheter, såväl framgångar som motgångar. En plats utan pekpinnar, trender eller strikta regler, en plats med tid för drömmar, reflektioner och fria tankar. En plats där man får vara exakt den man är.

 

Deras beskrivning i gruppen är vacker och talande…

 

”..För oss med huvudet högt och blicken framåt.

För drömmare, realister och optimister.

För oss som tror på att det finns fler vägar att gå än de med deadlines och kniven mot strupen.

Något för oss tjejer, där vi är med varandra, inte mot varandra.

Där vi lär oss vad mod och styrka är utan att behöva offra något av oss själva..”

 

Imorse hade jag en yoga och meditationsklass på vackra Element Spa för ett gäng av de fina tjejerna från gruppen. Jag har ju undervisat galet många klasser på alla möjliga ställen så känner mig oftast väldigt trygg i det jag gör. Imorse när jag cyklade till Element spa så kom jag dock på mig själv med att vara lite nervös. Intressant! Jag tittade närmare på den känslan och insåg att jag var rädd för att bli dömd av dessa kvinnor. Jag har alltid tyckt att för många kvinnor i grupp (speciellt i samma ålder) kan vara lite läskigt – som att konkurrens, jämförelse och skitsnack ligger i luften. Alltså exakt motsatsen till vad denna grupp står för.

 

Jag gick emot nervositeten och kom tillbaka till anledningen varför jag gör det jag gör. Anledningen som är så mycket större än min egna små rädslor. Jag hittade ner i min kropp och mitt hjärta. Därifrån kände jag tydligt hur mycket jag önskade att få dela min passion för yoga och meditation med dessa kvinnor. Den där lilla nervositeten försvann. Om någon ville döma mig var det helt OK – jag ville oavsett dela det jag har och tror på.

 

Det blev en underbart mysig morgon och när klassen väl var igång hade jag helt glömt bort det där med dömande. TACK, TACK, TACK alla ni som var med. Och TACK Carro och Emely för att ni skapat den fina gruppen.

 

HEJA LIVET!

 

Lär gärna mer om mina tankar om livet i kategorin Tankar om livet!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!