Det är i naturen jag känner mig levande. Bland träd och djur – långt långt bort från staden och skärmar. Efter bara några timmar på Pacha Mama insåg jag hur frånkopplad jag varit senaste tiden. Uppkopplad till datorn men frånkopplad mig själv, från livet. Jag har kört på alldeles för hårt på sistone. Liksom fallit tillbaka till gamla mönster av görande, duktighet och prestation. Virrat bort mig i ytligheter. Glömt bort hur det är att vara fullt närvarande. Glömt bort hur jag vill leva. Glömt bort min sanning, mig själv. Gett för mycket till andra. Till viss del gett från en tom plats. Tillåtit mig själv att bli påverkad av stress och negativitet.

Men nu ere nya tider!!!!! Nu är jag tillbaka. Nu känner jag min kärna igen. Wihooooo….TACKSAM.

Av alla vackra städer, schyssta hotell & coola restauranger jag har besökt så är detta vad jag går igång på allra mest. Att leva i  enkelhet i naturen, med naturen. Kan jag alltid leva såhär? Vill jag det?

På ett sätt har jag provat denna livsstil under mina senaste äventyrliga vintrar i Indien. En del av mig fullkomligt älskar det, jag är så grundad, närvarande och i kontakt med mig själv. Men jag vet också att det alltid kommer till en punkt när jag vill dela igen. När jag vill vara med människor jag älskar. Denna gång krävdes det bara några dagar i min djungliga eremitiska koja på Pacha Mama för att jag skulle känna mig full av inspiration och energi.

Därför känns det fantastiskt att få vara tillbaka i Santa Teresa nu med människor jag älskar och att få möta en ny grupp av svenskar som kommer hit för att göra det jag brinner för – yoga, meditation, bada, dansa, leka.

Läs gärna mer om mina djungeläventyr HÄR.

Det är alltid med ett motstånd, en tveksamhet som jag placerar fingret på flithtmode och drar åt vänster. Ska jag avvakta lite till? Njuta lite mer? Jag vet att mitt vackra tillstånd av närvaro snart kommer vara ett minne blott. Allt det magiska vi upplevt i naturen, i stunden, i kroppen kommer förmodligen inom kort kännas långt långt borta.

Jag bävar för att sugas in i skärmen och fastna i huvudet. Inte längre vara med det som händer just NU.

Men, samtidigt som fingret gör den där vänsterrörelsen känner jag en viss nyfikenhet….

Vad har mailkorgen fyllts med Denna gång? Några nya likes som dykt upp? Har det ploppat in ett gäng härliga Yogiakademibokningar?

En hatkärlek. Denna device, hjälper mig att hålla kontakten med alla jag älskar, ger mig massor av information, gör att jag kan jobba världen över och nå ut med något jag tror på…

Ibland undrar jag dock om den är min slav eller om jag är slav under den? Kan jag använda den i måttliga mängder när jag behöver den eller styr den över mitt liv mig? Hur beroende är vi egentligen av dessa apparater? När hade du senast ett dygn, en vaken timme, utan att hänga med telefonen?

Heeeeeello amigos!

Nu är det dax att lämna vackra Encinitas för att röra oss upp mot Big Sur i Norra Kalifornien. Jag har aldrig varit där tidigare men bara genom att kolla på bilder så ser jag att det kommer bli en favorit. Naturen ser heeeelt magisk ut. Till min glädje finns det knappt internet däruppe så det kommer därför bli FLIGHT-MODE igen för mig i en vecka. Att vara i naturen utan mobil och dator är definitionen av LYX för mig! Väldigt tacksam för att jag får sådana här stunder av närvaro. Otroligt.

Men jag har förberett massa härliga övningar, dikter och texter om livet :-). Svarar på kommentarer, mail och sånt när jag är tillbaka i Sverige nästa vecka.

KÄRLEK FRÅN MIG.