Inte alltid men jag kan ibland älska att äta ensam. Det kan liksom bli som en meditation för mig, en stund när jag är helt närvarande med maten. Jag njuter liksom alltid som mest av mat när jag ger måltiden mitt fulla fokus, vilket ju är lättare om jag inte samtidigt pratar med någon annan. Dessutom, mår min mage mycket bättre när jag äter långsamt med mitt fulla fokus på det som får komma ner i magen.

Under mitt första tysta Vipassana retreatet, var en av de största insikterna – min relation till mat och framförallt ätande. Jag insåg att jag liksom sällan satt ner och verkligen var närvarande med varje tugga och kände smaken av maten. När jag åt med vänner var mitt fokus mer på våra diskussioner än på själva smakupplevelsen. Och åt jag själv satt jag antingen med datorn, mobilen eller en tidning bredvid mig (Under min Handelstid, passade jag ofta på att vara effektiv och läsa en finansartikel mellan tuggorna). Var det då konstigt att jag så ofta hade ont i magen? Jag varken tuggade maten ordentligt eller kände mättnadskänslor.

Under det där mindfulness retreatet fick jag uppleva hur det var att sitta där i tystnad med min risportionen som jag skivat lite banan över. Jag insåg att jag njöt mer av dessa enkla måltider än vad jag någonsin gjort på en lyxkrog. Jag kände smaken av maten på riktigt och hur den processades i kroppen. Hunger och mättnadskänslorna började tala mer klarspråk. När jag äter på detta sätt får jag aldrig ont i magen eller problem med matsmältning. Men…. jag säger inte att det är lätt, speciellt inte om vi är hungriga!!! Jag försöker öva varje gång jag äter, varje dag :-).

Som med allt annat så kan ätandet bli en meditation – det finns ju till och med någon som heter ”Mindful eating”.

Hej kära ni! Nu sitter jag på Sjögull, ångbåten som tar mig tillbaka från vackra Vättersö till stora staden. I söndags när solen stod som högst var jag ute på promenad på djurgården och kände….hmmm en light variant av klaustrofobi…

”Jag måste till RIKTIG natur. Jag måste bort från alla bilar och människor ett tag. Jag pallar inte alla intryck . Jag vill vara själv med träden, fåglarna, vattnet…”.

Så när jag kom hem från min promenad satte jag mig vid datorn och gick in på airbnb…  Sökning: STUGA I SKÄRGÅRDEN. Åh då hittade jag denna lilla pärla. Dagen därpå satte jag mig på Sjögull som på två timmar tog mig ut till Vättersö, en ö utan varken bilar eller affärer. Och såhär års även en nästintill folktom ö.

Under några dagar har jag verkligen fått EGENTID i naturen, inte träffat en enda människa…haha! De första timmarna kändes lite ensliga men efter en yogasession och en timmes meditation hade jag fullkomligt landad DÄR. Eller snarare HÄR i mig själv. Dagarna har bestått av många timmars meditation, yoga och shaking men jag har även gått vackra promenader, läst OSHO och umgåtts med naturen. Jag vill inte leva såhär alltid men några dagar då och då skapar verkligen magi för min själ. Det är som om jag hittar tillbaka till det som är på riktigt, till det som betyder något EGENTLIGEN. När jag varit i stan, för mycket online eller bland människor för länge så förlorar jag min riktning. Mitt fokus är utåt istället för inåt. Jag snöar in mig på småsaker. En tomhet uppstår. Jag är inte längre kapabel att ge till någon annan. Min kreativitet försvinner. Med andra ord, jag tappar bort mig själv och med det också meningen med allting.

Nu har jag dock lärt mig att det inte krävs mycket för att känna mig levande igen. I sådana lägen behöver jag bara några meditationer och lite egentid för att komma tillbaka till min fulla potential, min energi och kreativitet. Känna mening igen.

Och efter några dagar som eremit vill jag inget annat än att leka med mina nära och kära igen. Relationer är det som gör livet värt att leva men för att kunna vara i relationer behöver jag också egentid. Annars är det som att jag tappar bort mig själv i relationerna och då finns det ju ingen poäng för mina nära och kära att vara i relation med mig eftersom jag ju är borttappad!

Om du känner igen dig (jag tror inte alla har detta behov) så kan jag varmt rekommendera att spana in något ”eremit-vänligt” boende på airbnb eller någon annanstans. Lite läskigt till en början men sååååå välbehövligt!

FULL AV KÄRLEK!

Hejsan käraste ni! Efter att ha bott på retreat nu med massor av människor de senaste 7 veckorna börjar jag få lite av en ”socialöverdos” :-). Att bo i ”yogakollektiv” är min dröm och jag är galet tacksam över att jag får göra det så stora delar av året. Tacksam över alla nya härliga vänner det ger mig och alla otroliga historier jag får möta dagligen.

Jag får absolut min egentid här varje morgon på yogamattan när jag gör min practice. Det är underbart men det är som om jag inte fullständigt kan koppla av då jag har klasser strax därefter och känner ansvar för alla deltagare som är här. Jag vill ju av hela mitt hjärta att alla ska få en MAGISK upplevelse här men ibland vill jag nog lite mycket och glömmer mig själv…

Min kropp och själ börjar nu längta lite efter ensamtid och att inte ansvara för andra människors resa och välmående. Så jag och kära Malin bokade just in oss på ett litet Ayurvediskt retreat i Södra Goa dit vi ska åka på måndag när vår sista retreat för denna perioden är slut. Det ska bli sååå mysigt och skönt att släppa taget en stund, bli omhändertagen och få ny kraft och pepp till nästa retreats trä i slutet av feb. Känns sååå kul att få komma tillbaka igen men nu kommer 3 veckors ledigt göra MAGI för oss. WIHOOO!

KRAMAR