Foto – Peter Sahlberg & Jonathan Kjell

24 december, julafton – för många den viktigaste högtiden på hela året. Jag befinner mig som ni vet i Costa Rica och håller Yogiakademiretreat för ett 20-tal svenskar. Yogiakademins storebrorsa, Surfakademin ligger ett stenkast från oss och har också fullt hus under denna period.

Vi ville givetvis skapa en magisk julafton för våra deltagare så vi hade sedan länge tillbaka bestämt att anordna akroyoga (en lekfull yogastyre som handlar om tillit till varandra) för både surf-och yogagänget och sen hade vi bokat upp byns bästa restaurang (en av de få ställena som faktiskt ligger på stranden, annars är det bara djungel).

Efter akroyogan i solnedgången vandrar vi i samlad trupp mot restaurangen. Alla är glada efter en underbar dag med yoga och surf.

När vi anländer till restaurangen är live-bandet i fullgång och vi ca 60 personer sprider ut oss på olika bord och sätter oss ner under det vackra månljuset. Mitt bord är fylld av ett gäng härliga yogisar och en surfare. Vi beställer förrätter, de kommer in. Vi beställer varmrätter, de kommer in. Det är väldigt mysigt och gott. Stämningen är långt ifrån julig men underbart härlig i alla fall!

Mot slutet av min varmrätt ser jag hur ett gäng på 5-6 personer sittandes på andra sidan restaurangen reser sig upp och börjar gå med snabba steg går ut från restaurangen. De har inte fått någon mat på 2 h och 20 minuter. De är ursinniga. Besvikna. Med all rätt. Det är julafton och vi har utlovat et magisk 3-rätters middag och här har de suttit i över två timmar med endast en fördrink. Hela teamet springer in i köket, snackar med kocken, ägaren…..det är kalabalik. Vi gör vårt bästa för att alla ska stanna och få mat men 5 av våra deltagare drog hem, hungriga på julafton. Katastrof.

Hela teamet hade lagt ner sin själ för att få allt att bli perfekt på denna dag så händer detta. Vi är förtvivlade, ledsna, hjälplösa. Deras julaftonskväll är förstörd. Gästerna gav sin tillit till oss. Vi gav vår till restaurangen. Vi alla blev bedragna. Det gör ont i oss alla och det enda vi kan göra är att säga FÖRLÅT.

Det är ett väldigt stort ansvar att styra upp julafton för 60 personer och snart är det nyår med ett nytt gäng….ahhhh….men nu är det nya tag. Vi måste främst öva på att hitta tillbaka till tilliten till oss själva, till restaurangerna här i Costa Rica. Nyårsafton ska bli magisk!

Läs gärna mer om tillit HÄR.

Wihoooo…fullt ös med vårt första Yogiakademiretreat i Santa Teresa (Costa Rica) – vi är igång. Det känns helt MAGISKT. Ett tjugotal härliga svenskar har lämnat svenska julen för att yoga med oss i värmen.

Jag är alltid lite nervös den första dagen på ett retreat, innan deltagarna vågat släppa taget och ge sin tillit. Tillit till Yogiakademin, till mig, till de andra lärarean, till processen, till varandra,  till sig själva. Just tillit tror jag nämligen är den viktigaste nyckeln för att kunna njuta av ett retreat. Kunna hänge sig och bli ledd. Det går inte på noll-tid såklart men jag brukar känna att efter en första yogaklass så brukar alla pusta ut…släppa taget, släppa kontrollen. Så min taktik är att ha en yogaklass så fort som möjligt efter att deltagarna har anlänt (det spelar alltså ingen roll att de rest i över 12 h och är trötta) – vi börjar med lite yoga i alla fall! Även denna gång körde vi ett pass innan vi knappt visste varandras namn. Yoga är också helt klart bästa sättet att landa efter en lång resa.

På kvällen kom alla Surfakademins deltagande och åt middag med oss här på Yogaretreatet där vi bor. Med andra ord satt vi 60 underbara svenskar här på andra sidan jordklotet och njöt av en fantastiskt veganskbuffe å live-musik. På ett sätt helt galet att vi alla valt att flyga så långt men samtidigt en självklarhet för Santa Teresa är ett PARADIS.

Läs gärna mer om våra magiska Yogiakademiretreat HÄR.