Vi vaknar som vanligt med tystnaden och väcker kroppen med YA-sekvens. Och vi har ögonbindel på oss från början till slut och det är sån otrolig skillnad. Det är något jag verkligen måste ta med mig hem. Man blir så mycket mer medveten och närvarande. Vi börjar med shaking och sedan kommer min favorit – Lektid. Jag älskar hur man bara släpper allt seriöst och strukturerat. Står på sin mattan med ögonbindeln och bara blickar inåt. Lyssna inåt. Känna in kroppen. Låta musikens toner träffa ens celler. Låta hjärtat leda rörelserna. Känna vad som behöver röra sig. Hur varje kroppsdel känns..fortsätter lektiden med en sekvens som får kroppen att vakna på ett kärleksfullt sätt och avslutar med sittande meditation. Under den här dagen satt vi längre än vanligt och konstigt nog blev mitt monkeymind inte rastlös som vanligt. Jag ska vara ärlig med att sittande meditation is a real struggle for me, for the most. Men det är därför det kallas meditationsÖVNING – vi behöver öva på det hela livet. Det kommer passera saker i vårt liv, allt förändras ständigt och vi kommer utmanas av prövningar så jag tror inte på att kommer till en punkt där man är färdig men okej övning ger färdighet och man kommer kunna sitta längre med fokus inåt innan tankarna attackerar en men med meditation så är man aldrig klar utan det behövs i vår vardag som en spännande resa.

Vi fortsätter hela dagen i tystnad (40h tystnad) äter den himmelskt goda lunchen med händerna, sittande på yoga däcket och blickar ut över havet. Njuter av varje tugga och känner hur smaklökarna hurrar. Jag älskar att äta indiskt med händerna och speciellt i tystnad. Man blir så mycket mer närvarande, det förändrar en måltid från prat och fokus utåt till en meditativ upplevelse.

Den här tysta dagen var en speciell dag, på ett positivt sätt. Mycket tid till ens tankar och känslor. Att istället för att stimulera sig med en massa saker och fly från sina tankar. Att verkligen vara med dom. Sätta sig ned och skriva av sig i dagboken och bara lyssna inåt, vad säger det dig? Vad känner du?

På kvällen gick jag ned till stranden, kolsvart ute och knäpptyst förutom mother earth’s ljud. Jag la mig på sanden och kollade upp. Kände varma sanden under kroppen, salt från vågorna som bröt några meter bort och den mjuka sköna vinden som smeker mot huden. Ljudet av hur vågorna bryts och väller över stranden. Stjärnorna lyste upp himmeln så man såg hur palmbladen dansade. Det var sån fin stund. Älskar den där känslan när man bara är ”ett med Universeum”. Så levande och ”connectad”.

We all are one. / @freespiritbylisa

Vi hade tystnad varje morgon fram till lunch, vilket jag tycker är fantastisk men jag måste säga att första dagen var lite svår då det var 15 nya människor man ville lära känna och prata med men det kanske var tack vare tystnaden man lärde känna alla på sånt fint sätt. Genom ens kroppsspråk, energi och ansiktsuttryck. Det var alltid en sån lugn och tyst atmosfär på morgnarna. Alla sitter och dricker sin kopp te på olika ställen innan det är dags för Malin’s morgonklass. Vi gör hela klassen i tystnad, äter frukost och har egentid tills Josefine’s flow klass börjar. Jag tror verkligen att den här tystnaden på morgonen påverkar en mer än vad man kan tro. För vi blir mer medvetna i allt vi gör. Vi observerar allt med andra ögon. Jag känner mig mer grundad när man börjar morgonen så och inte kollar på mobilen och söker stimulans från tidningar, Ipad osv. Jag slog på flightmode dagen jag kom hit och älskar hur jag glömde bort telefonen under veckan. Hemma är det som en dålig vana att plocka upp den under dagen och börja scrolla igenom en massa egentligen onödiga saker som ökar intryck och skapar ibland omedveten stress. Förut var mobilen det sista jag kollade innan jag gick och la mig och det första jag gjorde när jag vaknade. Men ändrat mina rutiner hemma som jag verkligen mår mycket bättre av och upplevelser under veckan tar det till nästa nivå.

Vi hade en mysig och lugn relax/yin yoga klass på eftermiddagen och efteråt när vi satt med korslagda ben, namaste mudra och slutna ögon fick vi frågan ”Vad är du redo att släppa? Vad är du redo att gå vidare ifrån?” vi satt kvar, kände hur frågan träffade en. Vad kommer upp? Vilka känslor? Vad är du färdig med? Vi skulle ta penna och ett tomt blad i vår dagbok och skriva vad vi var redo att släppa. Sen skulle vi riva ut den bladet och behålla det till kvällen…

..efter vår fantastiska middag så samlades vi alla för vi skulle gå in i 40 timmars tystnad och Josefine & Malin hade ordnat en brasa på stranden vid havet. Vi gick ned dit tillsammans och satte oss runt elden för att ha en ceremoni innan tystnaden. Vi mediterade och gick en och en fram till brasan för att slänga in lappen i elden. Det var sån härlig upplevelse att sitta där i tystnad, höra vågorna, kolsvart himmel fullt med stjärnor, brasan brinner och alla är där.

/ @freespiritbylisa

Vaknade av mig själv som en automatisk väckarklocka kl 6.00. Det var VÄLDIGT varmt när jag skulle somna på kvällen, jag brukar ligga på sida / fosterställning men vi alla låg som X i sängen för att så lite hud som möjligt skulle ta mot varandra. Men det blev morgon och fåglarna kvittrar. Jag smög ut ur bungalowen och tog mig ner till stranden.  Sån härlig och lugn morgonluft och solen var påväg upp.

Vi startade med en klass med Malin, ”YA-sekvens” (en och samma sekvens som vi gjorde varje morgon för att lära oss den utantill och kunna ta hem) och meditation – i tystnad. Sen var det frukost, även den i tystnad. Ett härligt fat färsk frukt och en skål gröt. Avnöjt den på stranden, man kan väl inte få nog av havsvy.

Sen 10.30 var det dags för nästa klass, flow klass med Josefine. Huuuuuuur bra som helst. Det känns som lite hopplöst att försöka förmedla det jag upplevde under klassen genom en blogg med några meningar. Men ska försöka. Föreställ er att börja yogaklassen med att ligga ner i Savasana. I yogashalan på stranden med vy över havet. 32 grader i skuggan men det fläktar från havet. Du hör vågorna som brusar mot sanden. Känner den varma luften mot huden. Babyfjunen vid hårfästet rör sig med vinden. Och du känner den där mysiga tropiska doften vid varje inandning och hur kroppen blir mer och mer avslappnad vid varje utandning.  Musik börjar spelas och Josefines ord guidar oss igenom en två timmars klass. Orden träffar mig rakt in i hjärtat. Vi flowar genom klassen med medveten närvaro och fokus. Vi närmade oss slutet och la oss i childpose, för att landa och hitta tillbaka andetaget. När vi ligger där spelas en låt som får hela mig att bli så känslosam och Josefine ger oss dagens fråga ”Vad har du för relation till din kropp?”. Tårarna rann för kinderna och jag blev så berörd.

Vi fortsatte flowa lite och sedan satte vi oss mot varandra två och två. Sharing. Jag började att dela med mig och hann bara börja meningen med ”Jag har nog alltid varit lite för hård mot mig själv..” å så började jag gråta. Vi släppte inte blicken från varandras ögon. Tårarna rann för båda oss. Jag delade med mig och öppnade upp mitt hjärta. Min Sharing-partner lyssnade, utan att få svara eller bekräfta med att nicka. Fortsatte blicka in i ögonen. Har ni hört ”Eye is the mirror of the soul”? And yes I can feel that. Det är väldigt mäktigt och läkande. Dagen satte fart på många tankar och känslor för mig då detta var en fråga som verkligen träffade mig. Jag har bra relation till min kropp på det sätt att jag tar hand om den väl fysiskt t ex med växtbaserad kost, sömn, naturliga produkter och träning. Jag tar hand om en del av insidan genom att meditera, lita på magkänslan och följa det som får mig att må bra.  Jag tänker ofta glada och tacksamma tankar. MEN, det här med att lyssna på kroppens signaler. Det gör jag, idag. Men jag har inte alltid gjort det. Jag har varit väldigt hård mot min kropp. Jag har varit dömande och kritisk. Jag har bara kört på. Velat för mycket och inte gett vila som kroppen ibland behöver. Det var en känslosam klass för många och jag tycket att det är så fint hur alla delar och öppnar upp sig.

Josefine sa under klassen ”Från och med nu, låt dig och din kropp spela i samma lag” och det har jag lovat mig själv. Vi har bara en kropp och ska leva i den hela vår livstid, så gör den relationen till en kärleksfull en. Jag har bestämt mig för att vara lite mer ödmjuk, inte tuta och gasa på när kroppens ropar efter vila. Låt oss alla bli lite bättre på att lyssna på kroppens signaler. Kram / @freespiritbylisa