Josefines Yoga

De flesta av oss är genier på att fylla våra dagar med att pressa oss själva, bocka av grejer på to-don, finnas där för alla andra – VARA DUKTIGA. Samtidigt som vi helt glömmer oss själva och våra kroppar. Vi alla vet också att det inte är en hållbar strategi att leva efter i längden.

Det mest ultimata vore nog att vi skalade bort typ hälften av alla våra punkter på to-don och la den tiden på återhämtning istället… men det är nog ett tag kvar (i all fall) för mig innan jag förstår det. Tills vidare tror jag att en timme någon gång i veckan, som verkligen tillägnas till oss själv,  kan göra stor skillnad och ge tillbaka den där energin vi är menade att ha.

Här är mina favorit aktiviteter för återhämtning som jag gör för att ge mig själv kärlek. Kommentera gärna nedan hur du bäst ger dig själv kärlek.

Unna dig en massage

Jag älskar massage och unnar mig det ganska ofta. På våra retreat finns det alltid grymma massörer eller bodyworkers på plats, då är det enkelt att få till. I Stockholm är det svårare att hitta rätt eftersom det finns så stort utbud som dessutom är av galet varierat kvalitet. Att gå på en dålig massage tycker jag är ett straff snarare än en belöning. USCH, avskyr verkligen att ligga på massage bänken med en person som tar på mig utan närvaro. Det som främst skiljer en dålig massage mot en bra tycker jag nämligen är närvaro snarare än teknik. En person som har en förmåga att vara närvarande kommer också kunna ge en bra massage. Jag var precis på en helt magisk thai-massage på Siam House i Stockholm som varit ett av mina favvo ställen under i tio års tid. Vidare, älskar jag alla bodyworkers på Urban Om och Yogayama – så närvarande. Men mitt favvo massage ställe i världen ligger nog i Halmstad och heter Siam Royal. Övriga Sverige har jag dålig koll på men tipsa gärna nedan i en kommentar.

Släpp taget på Restorative yoga

Att ta ge mig själv tid att fullkomligt låta kroppen slappna av i sköna positioner på bolsters och filtar tycker jag är en otrolig lyx. För er som är nya till Restorative yoga så är det en form av yoga som syftar till att landa i det parasympatiska nervsystemet där våra kroppar kan läkas inifrån. Man ligger ofta i samma sköna position i ungefär 20 min. Att ibland våga byta ut den flowiga vinyasa klassen mot en lugnare klass vet jag att alla våra kroppar behöver. Förhoppningsvis finns denna typen av yoga på en studio nära dig. Om du är i Stockholm kan jag rekommendera Sarah Jonssons klasser på yogayama.

Ta ett varmt bad

Älskar känslan av att låta hela kroppen smälta i ett varmt bad. Det händer något när alla kroppens delar är i samma temperatur. Har du inget badkar hemma, låna av en kompis som har eller gå till ett badhus/spa där det finns. I Stockholm älskar jag Central badets bubbelpool.

Landa i naturen

Ta dit ut i naturen och sätt dig där. Skippa power-walken och joggingrundan för att istället njuta av att slå dig ner vid ett träd i skogen eller i sanden på stranden. Det är under dessa ögonblick av stillhet i naturen som jag ofta känner dess läkandekraft på den djupaste nivån.

Ligg kvar i sängen

Våga gå och lägga dig utan att sätta väckarklockan. Låt kroppen vakna när den vill. När den vaknar se om du tom kan stanna kvar i sängen. Detta är en galet stor prövning för mig eftersom jag oftast nästan automatiskt stutsar upp och ut till yogamattan när jag vaknar. Men när jag väl ”tvingar” kroppen att ligga kvar i sängen inser jag ofta hur mycket jag behöver det, hur läkande det är att ibland gosa in mig i täckena och slumra om eller ta upp en mysig bok.

Jag kokar över. Tårar inom mig som försöker hitta en väg ut. En önskan om att släppa allt ansvar och lägga mig ner i en hög på golvet och låta dem rinna.

Jag är 5 år igen. En liten flicka som tvingas möta den läskiga världen men denna gång i en vuxen kvinnas kropp. Denna gång utan föräldrar. Denna gång utan samhällets acceptans. Denna gång tvingas hon hålla emot.

Eller?

Kan vi låta 5-åringen inom oss få ta plats?

De flesta av oss har blivit genier på att ignorera barnet inom oss. Vara stora och starka – dygnet runt, året om. Alltid hålla ihop oss själva. Aldrig släppa kontrollen, ge upp och lägga oss i den där lilla högen på golvet.

Det är nog ingen bra idé att lägga oss ner på golvet på kontoret och skrika som ett barn så fort vi blir hungriga eller får ett mail som känns övermäktigt men jag tror det är viktigt att observera känslan inom oss. Känslan av det inom oss alla, trots att vi nu är vuxna, finns ett litet barn som ibland behöver få ta plats. En del inom oss som precis som ett litet litet barn kan känna sig rädd, ensam, ledsen, arg och fullkomligt förvirrat.

Jag har nämligen märkt att om jag inte låter detta barn få komma fram ibland så säger min kropp ifrån. Jag sover oroligt. Min mage skriker. Jag får ont i musklerna. I dessa stunder är det som att mitt oroliga lilla barn gör allt för att få min uppmärksamhet. Gör allt för att få mig att ”ge upp” och låta känslorna komma fram.

När jag tillslut tvingas ge upp (för kroppen gör för ont) och tillåter barnet inom mig att få ta plats och existera så märker jag ofta hur magen genast lugnar sig, hur jag sover godare och hur kroppen öppnas. Jag märker även att det inte var så farligt. Att världen inte gick under för att jag släppte kontrollen en stund.

Och kanske viktigast av allt, insikten om att den vuxna Josefine numera är mogen nog och kapabel att faktiskt ta hand om och trösta den lilla Josefine. En uppgift som ingen annan längre ska utföra – varken mina föräldrar, vänner, terapeuter, älskare – något som bara den vuxna Josefine kan göra.

När barnet får sin uppmärksamhet kan vi så småningom tillsammans, hand i hand, gå tillbaka ut i världen. När vi kommunicerar med varandra på en daglig basis så avtar även det där starka behovet av att lägga mig ner i en hög på golvet. När jag oftare inkluderar och lyssnar på min lilla flickas känslor så kör jag inte heller över henne. Det blir liksom ett samspel mellan oss.

Jag har en vän som, när jag frågar vad hon gjort i veckan, brukar svara att hon varit upptagen med att sitta barnvakt åt sig själv. Haha…älskar det uttrycket.

Glad lördag! Jag har varit i Stockholm i någon vecka nu och inser hur svårt det är för mig att stanna i kroppen här. Staden blir liksom lite överväldigande för mig. Jag märker det speciellt när jag är på yogamattan, i sittande meditation samt när jag ska somna. Så mycket tankar samtidigt. Så svårt att vara i kroppen.

När jag bor i naturen som jag ju gör stora delar av året blir jag automatiskt mer närvarande i kroppen. Det är som om naturen påminner mig om att landa och grunda mig själv. I stan, fastnar jag mycket lättare i huvudet och undre längre perioder. FRUSTRERANDE men antar att jag bara måste hitta fler tekniker och rutiner för att kunna vara närvarande även här.

Hursomhelst, imorse började jag dagen med Dynamisk meditation på Urban Om. Vilket var superbra för den är så kraftfull att jag liksom svingades ner i kroppen. Tvingades släppa allt ältande och planerande i huvudet. SÅ SKÖNT!

För er som är nya till detta så är Dynamisk meditation en aktiv form av meditation som vi också börjar varje morgon med på alla retreat på Baravara. En meditationsform som är speciellt utformad för att hjälpa oss västerlänningar att (under kontrollerade omständigheter) att få LEVA UT hela vårt register av känslor och på så vis bli av med kroppsliga och mentala blockeringar. Den indiske mystikern, Osho, introducerade denna meditation i västvärlden redan på 1960-talet. Idag används den på mängder av platser runt om i världen. Det finns nog knappt en storstad som inte har ett ställe för Dynamisk meditation. I Stockholm hittar du det exempelvis på den underbara studion Urban Om, tisdagar och torsdagar kl 6.45 samt på lördagar kl 08.

Meditationen pågår i en timme och är indelad i fem faser: andning, utlevnad, utmattning, stillastående och celebration. Under hela timmen brukar man ha ögonbindel eller slutna ögon för att kunna fokusera så mycket som möjligt på sin egen inre upplevelse.

Fas 1. Anding

Det första steget är till för att syrsätta kroppen och få energin att flöda fritt. För att göra det andas vi kraftfullt och ”kaotiskt” ut genom nästan samtidigt som vi försöker röra armarna och höfterna. Det kan kännas lite trögt i början men efter ett tag brukar jag verkligen känna hur varenda cell i kroppen vaknar till liv.

Fas 2. Utlevnad

Efter fas 1 brukar känslorna fullkomligt explodera för det flesta. Folk skriker, slåss med kuddar, stampar, gråter, skrattar (de flesta verkar ha mest ilska som vill uttryckas men alla känslor får plats här) ….det är KAOS. Jag älskar det! Jag minns dock första gången jag var på en sådan här meditation –  jag var i chock. Det var riktigt läskigt att höra alla obehagliga vansinnesskrik och själsord. Men ju fler gånger jag gjorde det insåg jag att det var väldigt skönt att få leva ut utan att bli dömd eller inspärrad.

Fas 3. Utmatting

Nästa fas är sjuuuuuuukt jobbig. Man hoppar upp och ner med armarna över huvudet samtidigt som man uttalar mantrat WHO. Ett gammalt Sufi mantra som härstammar från frågan ”Who Am I”. När vi hoppar vill vi landa på hälarna för att få hela höftpartiet och bäckenbotten att vibrera. Precis som första fasen så kan denna kännas galet jobbig till en början men efter ett tag när energin börjar flöda uppåt kan det kännas som om man får någon form av superkraft och kan fortsätta i en oändlighet. Man kommer liksom utanför sin kropp.

Fas 4. Stillastående meditation

Efter 10 minuter, hör man en röst som skriker STOP då ska man stanna helt blickstilla där man är och bara observera vad som sker i nuet. Om armarna landar ovanför huvudet bör man låta dem vara där (oftast brukar de i alla fall för mig sakta smyga sig neråt under fasens gång).

Fas 5. Celebration

Meditationen avslutas sen med valfria rörelser till musiken som spelas. En form av dans som inte ska förväxlas med att ”dansa” fint. Det är ett sätt att fira den kommande dagen och livet!

Första gången man provar i grupp kan det vara lite som en chock i alla fall i fas två då alla verkligen LEVER UT de känslor som annars inte riktigt går att leva ut, vilket för många som sagt betyder ILSKAN. Efter ett tag brukar de flesta bara se det härliga i att faktiskt låta det som finns på insidan då ett uttryck.

Vill du prova hemma med musik så finns en Spotify-lista med alla fem faser HÄR.