Foto – Yogobe

Igår skrev jag om min passionerade kärleksrelation till Ashtanga yogan (läs gärna HÄR). Precis som i ett passionerat förhållande så har mina känslor till Ashtanga yogan pendlat i ett brett spektrum – hat har varvats med kärlek. Ibland har vi helt gjort slut för att en tid senare hitta tillbaka till en ännu starkare attraktion.

Igår delade jag med mig om min kärlek, idag är det dags att uttrycka mitt hat. Hatet ligger mest i att denna praktik gett mig (och galet många andra) skador. Grunden till dessa skador vet jag ligger i mig själv (eller beroende på hur man ser det vårt prestationsinriktade samhälle). Eftersom det finns 6 olika serier i Ashtanga yogan finns det också en naturlig trappstege… man kan verkligen mäta när man blir ”bättre” (vigare/starkare). När man får en ny position eller får gå över till nästa serie har man ”lyckats”. Av miljontals människor som praktisera Ashtanga så vet jag ingen (det kanske finns någon) levande person som faktiskt behärskar alla serier. Inom det finns också inbyggt att man aldrig blir nöjd. I början fastnar nästan alla nyfrälsta Ashtangis i denna prestationshets eftersom vi är så vana vid att ”sträva” någonstans i vårt övriga liv.

Jag fastnande definitivt i detta träsk – ville hela tiden få nya positioner och blev överlycklig när jag fick det (en liten liten stund i alla fall tills jag ville ha ytterligare en position). När jag den andra dagen inte kom in i position blev jag frustrerad och arg.

Denna strävan och tävlan är ju låååångt ifrån vad yoga handlar om. Då kan man fråga sig – vad spelar det för roll? Man kan väl helt strunta i vad yoga handlar om? Alla har väl rätt att köra sin grej se yoga som en sport, som gymnastik? Yes, det skulle ju kunna vara ”fine” men då Ashtanga yogan innehåller många ”extrema” kroppspositioner som kräver år av tålamod för att komma in i (utan skador) så blir det farligt. Om man för över sin tävlingsnerv in i Ashtanga yogan får man nog räkna med en poppad hamstring eller trasigt knä.

När jag gjorde Ashtangan till prestation så fick jag också leva med skador vilket gjort att jag ibland helt gjort slut och utövat andra yogaformer istället. Hursomhelst, när jag hittade Vipassana meditationen hände något – jag hittade det meditativa lugnet i Ashtangan. Det blev en helt annan grej och jag slutade bry mig om vilka positioner jag gjorde, det viktiga blev istället hur närvarande jag var i en position, hur kroppen kändes på insidan, hur jag andades…

Jag hittade helt enkelt MAGIN i praktiken och lustigt nog så öppnades min kropp upp i samma veva – de positionerna jag tidigare pressat mig in i gick nu som en dans. Mina skador försvann. Jag tror därför att Ashtanga yoga kan vara rent farligt om man lever ett prestationsinriktat liv och inte mediterar, risken för skador blir gigantisk och yogaformen förstör nog snarare kroppen än läker den.

Kanske spelar det ingen roll vad jag skriver, kanske måste alla gå igenom skadan själv…för att förstå att det inte spelar någon roll vilka positioner vi kan eller inte kan göra. Att det är upplevelsen av att vara fullt närvarande i kroppen, med andetaget, i stunden som är det vitala i praktiken.

Läs gärna även…

”Min kärlek till Ashtanga yoga”

”Vad är vipassana meditation?”

”Yogan – såhär hittade den mig”

Foto – Yogobe

Den första yogan jag kom i kontakt med (och en av de mest populära yogastilarna i världen) är Ashtanga Yoga. Det blev kärlek vid första ögonkastet (jag skrev om denna magiska upplevelse i inlägget ”Yogan – såhär hittade den mig”). Sen den dagen har jag haft en passionerad relation med Ashtanga yogan där jag många morgonar de senaste åren tillägnat den omkring 2 h.  Jag valde även att gå min första yogalärarutbildning i just Ashtanga yoga.

Varför älskar jag då denna yogaform? Det jag gillar mest med Ashtanga yoga är att det är en väldigt meditativ yogaform. Traditionellt utövas den nämligen i någon som heter Mysoreform vilket betyder att man gör den i tystnad efter sin egen förmåga. Det finns 6 olika serier (sekvenser) i Ashtanga yoga (dessa är skapade av en omtalat man vid namn Pattabhi Jois, Guruji). Första gången man går på en Ashtanga yoga Mysore klass så får man helt enkelt börja lära sig delar av serie 1.  Med tiden när kroppen börjar öppnas upp (vilket ju tar olika lång tid för alla) så får man lära sig fler och fler positioner. Efter några år (för de flesta) så har man lärt sig serie 1 och kan sen påbörja serie 2… osv.

I Mysore salen så gör alltså alla sin egen serie i tystnad vilket blir väldigt meditativt och vackert. Detta gör också att man kan hitta sin egen takt och kan följa sitt eget andetag. Eftersom man gör samma sekvens varje dag så upplever jag också att det hjälper mig att lära känna min kropp på ett vackert sätt. Jag märker liksom subtila skillnader från dag till dag – ena dagen kan en position kännas skön och lätt att göra medan andra dagen kommer jag inte alls in i den. En övning blir då att hitta ett neutralt sinne till dessa svajningar och acceptera var kroppen är just den dagen, den stunden.

Läs gärna –  ”Yogan – såhär hittade den mig”

Namaste! Jag är otroligt lycklig över att min kloka och fina vän Anna Gordh Humlesjö är en del av team Yogiakademin och hänger med oss till Costa Rica. Vi åker om bara 3 dagar….wihoooo!!!!

I helgen höll vi en underbart mysig Relax Yoga Workshop tillsammans på Urban Om och vi fick lite tid över att snacka yoga. Anna Gordh Humlesjö – vad är yoga för dig?

Yoga för mig handlar om att vara modig och att göra medvetna val. Det handlar om att våga känna efter så att vi kan se oss själva och världen vi lever i utan att blunda.

Vad som sker på yogamattan när vi länkar samman uppmärksamhet, andning och rörelse är att vi blir medvetna om vad vi känner och det är en otroligt kraftfull process. Många av oss har ägnat hela livet åt att hitta olika strategier att stänga av. Det vackra är att ju mer vi vågar känna desto mer hittar vi hem i vår egen kropp. Både fysiska och mentala spänningar släpper och vi kommer i kontakt med ett inre lugn och en kärlek och acceptans.

Det krävs en hel del mod att se att vi inte behöver vara perfekta för att ge och ta emot kärlek i en värld där vi bomarderas med budskap om att vi inte duger som vi är. Genom att praktisera yoga blir vi modigare och modigare.

Den allra viktigaste yogan sker utanför yogamattan, att lyfta blicken från “me, myself & I” och se hur vi är en del av världen omkring oss och hur våra val påverkar oss själva och andra. Den viktigaste yogapositionen är att göra plats för allas yogamattor i yogaklassen även när rummet börjar bli fullt och att skapa plats för alla människor i samhället.

Yoga är att se vad som händer i våra möten med andra människor, hur andra människor omkring oss har det, hur människor på andra sidan jorden har det och vad som sker med naturen. Ju mer vi vågar se desto mer medvetna val kan vi göra eftersom vi inser att vi har ett val. Att välja att möta oss själva och världen med kärlek och medkänsla kräver mycket mod men det ger så otroligt mycket tillbaka.

För mig betyder yoga att vara i kontakt med det som är allra viktigast i livet. När vi agerar utifrån den platsen i oss själva så tror jag att vi förändrar världen andetag för andetag.

Läs gärna fler kloka tankar om yoga från mina fina vänner här:

Jessika Bungum 

Neo Moreton

Estelle Nordenfalk