Efter fyra mellanlandningar så fick jag kliva ut och andas den härliga varma luften. AHHHH – love it! Redan vid mellanlandningar i Bombay så kände jag lugnet välla över mig. Jag kom på mig själv då alla gick längs korridorerna på flygplatsen med ett helt annat tempo. Jag gick förbi alla i racer fart trots att jag inte hade bråttom till nästa flyg. Det är ett helt annat tempo här. Ingen stress i luften.  Jag saktade ner, gick så där obehaglig sakta. Det spelades nå tibetansk musik ur högtalarna och det luktade Sandelwood-rökelse i vänthallen och då kände jag i hela kroppen Yes, India baby Im back!!

Satte mig i bilen som skulle ta mig till Agonda beach, chauffören sa inte ett ord. Han var helt knäpptyst under hela färden på 1,5 timme utom en gång då han sa ”ATM?”. Jag njöt av tystnaden, satt och blickade ut över den nya miljön. Luften, lukten, naturen och atmosfären var densamma som sist. Solen hade precis börjat gå upp. Himlen var så vacker. Följde solens uppgång med blicken hela resan, såg hur den förändrade färg från ljus rosa. Palmerna svingade. Jag fick sån varm och lugn känsla inom mig. Så kallat ”wanderlust heart, when going away i feel like coming home” känsla.

Och, HEJ ALLA FINA! Lisa heter jag och gästar Josefines blogg denna vecka för att berätta om min vecka på Yogiakademin på Khola Beach i Indien. Det var HELT magiskt och jag tänker dela med mig av något från varje dag i sju dagar. Kraaam / @freespiritbylisa