Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Kan meditation leda till depression?

josefine bengtsson”Josefine, nu får du allt sluta med all den där meditationen”, ”Ska du verkligen vara ensam när du mår dåligt?”, ”Sluta ifrågasätta så mycket, varför kan du inte bara leva som alla andra!”

När jag berättar om mina tårar och min smärta är det ofta sådant jag får höra. Kanske låter jag deprimerad?

 

Yes, i stunder kan jag känna mig galet vilsen, förvirrad, rädd, ensam –  då är det som om tårarna inte vill ta slut. Ju djupare jag går inom mig, desto mer smärta tycks jag få uppleva. Yoga, meditation och annan så kallad spirituell praktik är helt enkelt långt ifrån bara bliss, harmoni och kärleksupplevelser – det innehåller även upplevelse av smärta. En smärta som i perioder förvirrar och liksom förgiftar hela vårt tillvaro.

 

Då kan man fråga sig – vad är grejen? Varför ska man medvetet utsätta sig för något som ger smärta?

 

För mig har det aldrig varit något val. Längtan efter att förstå är för stor. Livets existentiella frågor har poppat på min uppmärksamhet och som en konsekvens har smärtan sköljt över mig, omöjlig att ignorera. Jag kan liksom inte bara leva på när något inom min gnager. För att leva behöver jag helt enkelt gå igenom denna smärta då och då. Jag behöver ibland sätta mig ner och få det större perspektivet. Sätta mig ner och möta det jag sprungit ifrån när jag snöat i vardagens görande. Sätta mig ner och bara vara, timme ut och timme in, igen och igen. Tills acceptansen uppkommer.

josefine bengtsson

Vissa människor tycks kunna leka sig igenom livet utan att möta det där obehagliga men när det knackar på dörren verkar de flesta av oss efter en stund tvingas stanna upp, blicka inåt och låta det göra ont. Givetvis är det omöjligt för mig att veta vad som händer hos någon annan men jag vill dock tro att vi alla har en existentiella smärta inom oss som tittar fram när vi lägger listan åt sidan för att istället känna in livet. Sätt vem som helst ensam i ett rum utan yttre stimulans och se vad som händer.

 

I vardagen har vi ju alla hundratals strategier för att slippa möta det som gör ont. För att slippa möta dessa olösliga frågor. För att slippa känna den där ensamheten, utanförskapet, ilskan, sorgen, svartsjukan, förvirringen, hopplösheten…

 

I perioder behöver vi ignorera (springa ifrån) dessa frågor och känslor för att orka, för att leva, för att överleva. En genialisk strategi på kort sikt. Men flykten och ignoransen gör ju tyvärr inte att känslorna försvinner för alltid, vi har bara sparat dem till senare, lagrat dem i kroppen en stund. När vi flyr ifrån dem är det som att ta ett lån som gör att vi kan överleva i stunden men någon gång måste det där lånet betalas tillbaka.

 

För många av oss, har vi lånat och lånat i flera år. Men någon gång kommer det där lånet att krävas tillbaka – kanske kommer det i form av en skada, sjukdom, dödsbesked eller bara en inre röst som säger STOPP. Vi blir helt plötsligt medvetna om hur mycket vi lånat och inser att vi måste börja betala tillbaka.

josefine bengtsson

Det är då ”retreaten” är en räddning för mig. I vardagen finns inte den tiden det tar eller den tryggheten som behövs för att gå igenom smärtan. På ett retreat kan jag sätta mig ner i stillhet och observera. Låta känslorna komma upp till ytan. Låta smärtan vara. Låta transformationen ske. I takt med att jag låter det göra ont minskar också det där lånet. Jag känner mig rik igen. Jag är redo att släppa grubblandet ett tag och låta mig leka i världen igen.

 

I don’t know. Kanske är jag helt ute och cyklar. Kanske borde jag sluta grotta så mycket i mitt innersta och istället börja leva som majoriteten av 30 åringar. Men jag vet faktiskt inte hur man gör – min längtan efter äkthet, frihet och förståelse för mig själv och världen är för stor. Så jag kommer helt enkelt fortsätta min vandring inåt.

 

Någon som känner igen sig?

 

Tack för att ni läser.

 

KÄRLEK

josefine bengtsson

Foto – Mohammed Salik

 

Kommentera

Skicka Kommentar
Sparar din kommentar...
12kommentarer
  • Vær du glad for at du allerede som ung har funnet veien til indre fred og selvrespekt❤️ Jeg måtte bli over femti og bli slått fullstendig i bakken fysisk, psykisk og mentalt, alvorlig syk, før jeg besluttet å ta meg selv på alvor, gi opp, slutte å kjempe og gjøre som deg, la smerten få ta sin plass og det ble heftig. Det har tatt meg flere år å komme noenlunde i balanse, men nå har jeg det mye bedre enn jeg noengang har hatt det selv om angst og dyp sjelelig smerte kan komme og kreve sin plass, men nå lar jeg den komme, lar den ta den plass den behøver og slipper taket. Jeg blir så glad når jeg leser din historie. Jeg håper ditt budskap når fram til mange, for det er en god måte å leve på. Jeg er så takknemlig for det valget jeg tok for ca fem år siden om å ta meg selv på alvor, satte meg ett eneste mål: å ha det godt. ”For et sinn som er i stillhet, vil hele universet overgi seg” ~Chuang Tzu~

    Thorbjørg 2018-05-15 08:45:56
    Svara
    • Svar på Thorbjørgs kommentar.

      Tack kära du för att du delar. Så fint att läsa att du mår bättre och är påväg i rätt riktning nu. All kärlek till dig <3

      josefinebengtsson 2018-05-18 12:29:16
      Svara
  • Det här är bland det mest genomtänkta jag läst inom området. Aristoteles o Kazantzakis klass. Tror du finner äkta o insiktsfullt om du söker vidare o håller dig i balans.

    Kent Andersson 2018-05-08 21:58:07
    Svara
  • Håller helt med i det du skriver! Så sant att det blir som ett lån som så småningom måste betalas tillbaka! <3

    Frida 2018-05-08 11:47:53 http://togethercoaching.se/
    Svara
    • Svar på Fridas kommentar.

      Exakt så. Vi kan liksom inte fly från det där jobbiga. Tack för att du läser och delar. <3

      josefinebengtsson 2018-05-10 16:50:32
      Svara
  • Jättebra skrivet<3

    Martina 2018-05-07 09:31:21
    Svara
  • Kloka ord. Tack för att du delar med dig och sätter ord på det som jag så ofta känner

    Sara 2018-05-06 16:57:36
    Svara
    • Svar på Saras kommentar.

      Tack tack tack för att du läser och kommenterar Sara. De värmer mitt hjärta. <3

      josefinebengtsson 2018-05-07 10:21:05
      Svara
  • Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! ❤️
    Att sätta sig ner med bara sig själv oh våga möta sig själv är bland det svåraste och modigaste man kan göra, tror jag och det är så många som inte förstår varför man väljer att utsätta sig för något sånt när man hellre kan ”fly” och välja att leva utan alla dessa jobbiga tankar som ploppar upp när man tillåter sig att känna efter.
    Fina modiga du!! Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar.
    ❤️❤️❤️

    Madde 2018-05-06 12:30:14
    Svara

senaste från Hälsa

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Mode
Mathilda Weihager
Hälsa
Joanna Swica
Lifestyle
Sophia Anderberg
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Marie Serneholt
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Evelina Andersson
Home
Jannike Ebbing
Hälsa
Jenny Sunding
Lifestyle
Emelie Walles
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Sassa Asli
Mode
Paulina Forsberg
Home
34 kvadrat
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Sara Che
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand