En dag helt i tystnad. Fram till lunch går det lätt, de tidigare dagarna har ju även dessa varit tysta fram till lunch men därefter blir det svårare. Har egentligen inget behov av att prata men det händer ganska mycket mentalt när man är tyst- man ”tvingas” umgås med sig själv på ett helt annat plan än tidigare och kan inte fly ifrån sina tankar. Det är mycket blandade känslor under dagen, under vissa stunder känner jag mig enormt ensam för att senare känna frustration och en rastlöshet i kroppen. Stundtals tycker jag att tystnaden är fruktansvärt jobbig och stundtals tycker jag att den är oerhört skön.

Under yogaklasserna kommer jag ännu mer till insikt och det är som att känslorna är utanpå kroppen. Malin tar med oss på en fantastisk meditativ stund där vi i tystnad promenerar i den varma sanden bort till stenklipporna där vi mediterar till solnedgången. Det är en helt magisk stund och jag får nästan nypa mig själv i armen för att förstå att jag sitter i Indien och mediterar till solnedgången- overkligt och det vilar en magisk aura kring stunden.

Den tuffaste stunden av tystnaden är under middagen, jag som är en social prick har svårt att inte delge mina upplevelser under dagen men bestämmer mig för att hänge mig åt smakerna i den ayurvediska maten, tuggar varje tugga lite extra och känner verkligen in smakerna.

Somnar med en viss tillfredsställelse i kroppen, jag har klarat en hel dag – nu är det bara en natt och morgon kvar av tystnaden.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om dag 3.