Hej hopp från Ida i Indien! Grundschemat ser ut som gårdagen med väckning 07.00 där jag även hinner med en kort löptur, yoga med Malin, frukost, flowklass med Josefine följt av lunch vid halv ett-tiden där vi även bryter tystnaden  och därefter lite ledig tid fram till sista yoga/meditationspasset på eftermiddagen. Man kommer snabbt in i detta härliga ”schema” och jag njuter för fulla muggar, eller som vi säger i Göteborg – jag har det riktigt gött!

Flowklassen med Josefine är idag galet jobbig med fokus på höftöppningar och i slutet skakar musklerna av anspänning. Josefine är otrolig- så duktig på att guida och få en att utvecklas i såväl positioner som i det mentala. Hon har känsla för att trycka på precis rätt knappar, ibland lägger hon bara en hand på höften som gör att man direkt kommer djupare in i en position och ibland säger hon ett ord eller en mening som går rakt in i hjärtat. Min favoritform av yoga är när jag får utmana mig själv och våga pusha mig själv lite längre- det är då jag når ett totalt fokus. Dock är min egen utmaning denna vecka att släppa prestigen, lyssna på kroppen och försöka slappna av och därför är de meditativa delarna under veckan så viktiga för mig! Eftermiddagen spenderas med en lugnare flowklass med Malin följt av en Kundalinimeditation på stranden med shaking, ”playtime”, sittande meditation och Savasana. Äntligen börjar jag få in shakingen, är inte längre yr utan nu börjar kroppen röra sig själv till den återkommande shakingmusiken, det är som att varenda cell i kroppen vill röra på sig när den rytmiska musiken börjar spelas. 

Efter middagen inleds det som jag har sett framemot med skräckblandad förtjusning, någonting som jag aldrig tidigare har gjort och som jag inte riktigt vet hur jag kommer att reagera på – nämligen 40 timmars tystnad. Josefine och Malin har ordnat en fantastiskt fin ceremoni för oss med en brasa på stranden. Under dagen har vi skrivit ner vad som hindrar oss från att nå våra drömmar- jag fyller ett helt blad som jag sedan slänger in i flammorna. Eldar upp alla hinder från att leva mitt liv till fullo. Denna ritual inleder således den 40 timmar långa tystnaden och när jag lägger mig ner i sanden ser jag plötsligt två stjärnfall och tänker tyst för mig själv ”att detta är början på något nytt”- både med lappen som nu är ett minne blott efter brasans lågor och två (!) stjärnfall.

Namaste / Ida Lindman

Läs gärna om min dag 2.