Foto – Peter Sahlberg (Min favvokille på yogamattan)

I New York (och de flesta andra storstäder jag varit i) är yoga en mer naturlig del av ALLA människors liv – inte bara något slanka kvinnor i 25-45 år åldern testar för att haka på en trend. I dessa städer verkar folk inte heller ha lika många fördomar om yoga som jag ofta utsetts för i Sverige. Istället har de insett att man varken behöver vara vig, kvinna eller flummig för att yoga. På gatorna är det inte bara kvinnor som springer runt med yogamattan runt axeln – alla gör det utan att skämmas eller behöva förklara sig. Män, kvinnor – unga, gamla.

På klasserna jag tog nu i New York slog det mig att det var minst lika många killar som tjejer som deltog. Rätta mig om jag har fel men enligt mina erfarenheter så ligger nog procentfördelningen i Sverige snarare på 95/5. Ett litet undantag är Urban Om (en charmig studio på Wallingatan i Stockholm) där det är förhållandevis mycket killar. Främsta anledningen till att jag diggar att undervisa där så mycket…haha… nämen skämtochsido… Vad kan man göra för att få fler killar att börja yoga? I nuläget förstår jag att många grabbar känner att de hamnat fel när de kommer till i en sal fylld av 25 viga tjejer i tights.

Min fina vän Ashkan har gjort sitt bästa för att göra yoga mer tillgängligt för killar genom att skapa specifika ”Yoga for Guys” klasser varje vecka på bästa yogayama. Och han höll även ett ”Yoga for Guys” retreat i Costa Rica samtidigt som vi var där med Yogiakademin. Med Jonas Pineke i spetsen börjar även Boys of Yoga spridas i Svea. För att det i framtiden ska bli 50/50 på klasserna även i Sverige så kanske det måste börja just såhär – att killar får köra sitt eget race i yogasalen ett tag.

Läs gärna också inlägget ”Är yoga för tjejer?”