Foto – Adam Klingteg

I eftermiddag går vi in i 24 timmars tystnad här i Bretagne. Vi är 15 personer här på slottet som alltså kommer bo och vara tillsammans men inte prata med varandra och heller inte omvärlden för mobilerna kommer vara av. Hur känns det?

Skrämmande för vissa men för mig är tystnad magi. Jag brukar ha egna tysta dygn där jag stänger av mobilen och mest hänger för mig själv i skogen, det är fantastiskt lugnande och helande. Som den introverta person jag är så får jag massor av energi av det.

Hursomhelst, det finns en extra dimension av att ha ett tyst dygn ihop, något vackert med att umgås tillsammans i tystnad. Under tystnad brukar jag känna människorna omkring mig på ett annat sätt – annars är det så lätt att orden tar över. I tystnaden är det som att magkänslan får en större plats.

Under de tysta Vipassana retreaten jag brukar göra (Läs mer HÄR) så gäller en så kallad ädel tystnad vilket betyder att man inte bara är tyst med orden, här har man varken kroppskontakt eller ögonkontakt med andra människor. Det ska liksom vara som om man var själv på en bergstopp eller i en källare där ingen annan människa tar ens uppmärksamhet.

På Yogiakademiretreaten är det bara orden vi tystar – det är givetvis ett dygn där vi känner oss själva och kanske får en insikt eller två men också 24 timmar där vi känner människorna omkring oss, kanske på ett djupare plan. Vi tittar alltså fortfarande varandra i ögonen, äta måltider runt samma bord, yoga och meditera tillsammans.

Läs går mer om tystnad och Vipassana HÄR.

Vipassana meditation, jag vill så gärna kunna beskriva vad det är för mig…men det är inte lätt att hitta ord. Dessa foton säger liksom ingenting om hur det faktiskt känns att vara ovanstående cell, timme ut och timme in. Hur det är att vara instängd med mig själv i 10 dagar innanför höga murar med taggtråd sittandes i meditation i 10 timmar om dagen – utan yttre kontakt, utan att prata, utan yoga, utan träning, utan ögonkontakt, sovandes på en brits, ätandes 2 ris-portioner om dagen. Ett fängelse för många. En fristad för mig. Med risk för att låta nyfrälst – det har förändrat mitt liv!

Jag har hittills suttit fyra Vipassana retreats och är inbokat om ett tag. Det är väldigt svårt att sätta ord på upplevelsen under ett sådant här retreat, den är personlig och olika varje gång. Förmodligen är det den traditionella definitionen av Vipassana som beskriver det bäst – ”Vipassana gör att man upplever den sanna och obeständiga naturen av verkligheten”.

Bliss kommer och Bliss går. Smärta kommer och Smärta går. Vipassana lär mig att börja släppa den där stävan om att alltid vilja förändra och förbättra livet. Att släppa motviljan mot det obehagliga och suget efter mer behagliga känslor. Tekniken lär mig att sluta försöka kontrollera vår ständigt föränderliga verklighet. Istället acceptera att det alltid kommer att vara en bergochdalbana som varvar toppar med dalar. Det går ju inte att alltid vara på toppen.

När jag först kom i kontakt med Vipassana gjorde det mig ledsen – jag trodde att det innebar att det inte var någon idé att njuta av det härliga i livet, eftersom det snart kommer att vara borta i alla fall. Jag hade verkligen fått det som bakfoten, givetvis är sanningen den motsatta. När jag är på en topp och känner härliga känslor ska jag såklart vara helt i nuet och njuta fullt ut eftersom även det kommer att förändras. Det jag behöver göra är dock att släppa suget efter mer. Inte helt lätt men jag övar!

Min slutsats är att Vipassana hjälper mig att vara mer närvarande i mitt liv. Det funkar inte alltid men ibland och då är det fantastiskt. För det är ju inte i någon dåtid eller framtid vi kan känna riktig lycka, kärlek och harmoni – det är NU!!

Om du är sugen på att boka ett retreat, kan du spana in dessa sidor, www.dhamma.org och www.sangha.nu.