Glad midsommar kära ni! Hoppas ni hade en magisk dag. Jag har haft galet många yogaevent de senaste dagarna vilket har varit superkul men också gjort att bloggen kommit lite i kläm.

Jag insåg just att jag inte ens bloggade på den Internationella Yogadagen som ju ägde rum i onsdags. Hursomhelst, nu har jag tid och är taggad på att skriva igen.

Min midsommar började med en lång och härlig yogapraktik på balkongen. Jag behövde verkligen landa tillbaka i mig själv efter de senaste väldigt intensiva dagarna.

Efter yogan så lagade jag och Peter en midsommar-picknick för att sedan ta en härlig tur med segelbåten. Såååå mysigt. Vi badade, åt massa god mat, dansade & drack ett glas Champange (inte varje dag min kropp får alkohol i sig så det var lite härligt!).

En underbar och kravlös dag, helt enkelt. Tidigare fick jag ofta beslutsångest och prestationsångest på ”aftnar”. Jag hade svårt att välja vad ska skulle göra (vem jag skulle vara med, vilken middag, vilken fest) och jag ville att allt skulle bli perfekt. Att alla jag känner skulle vara där, solen skina, maten vara god, alla traditioner följas, jag skulle vara snygg etc. Mina förväntningar var skyhöga och allt som oftast blev jag besviken. Jag var missnöjd med mitt val – önskade att jag var någon annanstans. Jag glömde att njuta av det som var.

För några år sen slog det över till det motsatta och jag började nästan ”hata” på traditioner. Jag hade något år där jag på julafton stängde in mig på något meditationsretreat utan internet, på nyårsafton hängde för mig själv i djungeln och på midsommar sa jag att jag var sjuk för att kunna vara ensam på landet. Man skulle kunna hävda att jag hamnat i någon slags ”trotsålder” men du har jag mognat lite och tror mig ha hittat en mer balanserad syn på dessa högtider – jag njuter av dem och ser det vackra i att följa traditioner.

Kärleksfull midsommar till er!

Glad måndag! Hur mår ni?

Ahhh… jag är lite trött på att vara i stan. Jag försöker göra det bästa av det – äter typ alla måltider på balkongen och försöker leka lite med träden i Liljanskogen varje dag. MEN jag har ändå svårt att hitta där där lugnet här. I naturen blir jag automatiskt grundad och närvarande…här är det som om jag behöver ”jobba” så mycket för att hitta samma lugn. Även om jag ofta börjar morgonen med yoga och meditation så är det som om dess effekt försvinner när jag går ut på stan…så mycket folk, bilar och intryck överallt ju. Blir liksom matt av det.

Kanske kräver jag för mycket av livet, kanske är det omöjligt att vara i hjärtat och närvarande hela tiden. Jag vet inte. Det jag vet är dock att jag har svårt att släppa min ”craving” efter klarhet, svårt att acceptera när jag känner mig disträ och frånvarande.

På något vis är det som om all meditation och yoga gör mig känsligare. Innan var jag nog bättre på att stänga av när det var för mycket intryck.

Min dröm är att hitta en ö i skärgården och leva i harmoni med naturen tillsammans med alla jag älskar. Kanske en lite naiv dröm men den tanken gör mig glad.

Nu ska jag gå och krama ett träd.

Kärlek till er!