rastlöshet

Vad finns bakom rastlösheten?

josefine bengtssonIf I stop. Just stop. ✨

Putting the work aside. ✨

Turning off the phone. ✨

In silence. ✨

In stillness.✨

Alone. ✨

 

Allowing every single cell of my body to be in the restlessness. Usually, pain is showing up from behind. Tears will flow on my cheeks. Anger will heat my body. Fears will shake me up. Darkness will knock me down.

 

My whole being wants to run but if I am forcing myself to stay with that pain – surrendering to it – something else most often starts to emerge on an even deeper level.

 

The something else that gives me the sensation of connection, truth, love, being hold, and alive. Actually, the something else that gives meaning to my life.

 

So a key for me to be fully alive, is actually to allow myself to be restless. Of course, my first impulse, and what I have done most of my life, is to run away from it by working, teaching, exercising, controlling, being busy, starting a fight etc. But those times when I am managing to stay with it, and even allowing the pain behind to take me over, that beautiful something else starts to shine through every part of my being. So for me it goes, Restlessness – Pain – Aliveness.

 

How does it work for you?

Vad Vipassana visade mig denna gång…

5 (2 av 2)-2

Foto – Peter Sahlberg

Vipassana ger mig visdom. Varje retreat visar något nytt. Förra veckan var jag bara på ett tre-dagars retreat (normalt är de 10-dagar långa) men trots det fick jag många lärdomar och läxor.

 

De första dagarna brukar vara svåra (mycket tankar och rastlöshet) men den här gången var det värre en någonsin. Mitt huvud gick på lheeeeel spinn, kroppen gjorde ont och kände sig instängd i meditationssalen. Hela mitt väsen ville ut och leka bland träden.

 

Ahhhh…. jag som brukar kunna sitta still på meditationskudden i timmar, fullkomligt fokuserad på mitt andetag och sensationerna i min kropp. Nu skrek kroppen av smärta efter typ 15 minuter och sinnet var någon helt annanstans.

 

Schemat på ett (Goenka) Vipassana retreat är strikt och samma varje dag….

04.00-04.30 Vakna

04.30-06.30 Meditation

06.30-08.00 Frukost

08.00-11.00 Meditation

11.00-13.00 Lunch

13.00-17.00 Meditation

17.00-18.00 Te

18.00-19.00 Meditation

19.00-20.00 Teori

20.00-21.00 Meditation

 

Allt som allt är det alltså 10 timmars sittande meditation om dagen så på 10 dagar blir det 100 timmar. Helt galet om man tänker efter. Hursomhelst, nu var det ju ett 3-dagars retreat jag var på så 30 timmars meditation förväntades men jag lyckades nog knappt sitta hälften denna gång. Det gick inte. Jag smet. SKOLKADE.

 

Jag struntade i väckningen kl 04 och istället låg jag kvar under det varma täcket. Jag skippade timmar av meditation under dagen för att hänga under ett  träd i den lilla skogen. Det var skönt och kanske exakt vad jag behövde dessa dagar.

 

Vissa av meditationerna är omöjliga att skolka ifrån (lärarens assistenter söker upp en, inte så svårt eftersom området är litet och inhägnat) men ibland går det.  Detta kanske låter lite lustigt, jag åkte ju trots allt dit helt frivillig för att meditera…..så egentligen borde jag ju alltså inte ha någon anledning att skolka… men jag visste liksom inte innan hur mitt sinne och kropp skulle må.

 

Jajaja…. även om det bara blev några timmars meditation om dagen så gjorde dessa dagar underverk. Jag är otroligt tacksam för 3 dagar av tystnad, 3 dagar utan mobil och sånt. V A C K E R T.

 

Nu ska jag ut och leka i skogen igen…skriver mer om det jag faktiskt lärde mig av mitt skolkande imorgon!

 

Läs gärna mer om Vipassana här.

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!