Igår var jag på Darkness Meditation på Urban Om i Sthlm. WOW. Så häftigt. Jag mediterar ju mycket annars och visste inte riktigt vad den extra dimensionen av mörker skulle ge mig. Men när jag läste detta väcktes min nyfikenhet…

”Falling into darkness is falling into ultimate stillness. Sitting silently in total darkness with the eyes open. With nothing outside to see, project upon or categorize, awareness is naturally directed to focus deeper inside, allowing a melting into the unknown. This is an opportunity to experience the expansion of your very own soul.”

Så jag anmälde mig och cyklade till Urban Om igår och tänkte att vi skulle var ett gäng som satt och mediterade tillsammans med i yogasalen med lamporna släckta. Men jag hade lite fel… när vi kom dit skulle vi nämligen ta oss ner i ett skyddsrum lååååångt nere under marken. Ett skyddsrum där det var fullkomligt KOLSVART. Ahhhhh!

Det började med att Agni (en grym Thereapeut från bara vara) läste en vacker text av Osho som förklarade lite tanken bakom Darkness Meditation.

Osho beskriver metoden ungefär såhär:

”Sit in a dark place with open eyes and stare into the blackness. The real blackness is possible in a rainy night because the sky is covered with clouds and there is no star to disturb the blackness. Have a communion, a deep friendship with darkness.

Don’t close your eyes, because with closed eyes you have a different darkness. That is your own, mental. It is a negative part; it is not positive darkness. With open eyes you will have a positive darkness that is always there. Stare into it. You will be utterly relaxed. You may feel that the waves of darkness are entering you from all sides. Accept them without fear.

Many fears will come up. Feel them. Be aware of them. Bring them to your conscious. They will come by themselves, and they will disappear by themselves.

Then a very beautiful phenomenon happens. You feel , darkness is the womb, the cosmic womb. You can rest, and dissolve yourself into it. ”

Alltså det var såååå häftigt. Även om jag sitter en timme i vipassana meditation flera gånger i veckan så kändes detta som en evighet, fast inte på ett rastlöst och jobbet vis utan på ett spännande sätt. Mina känslor växlade mellan rädsla för mörkret (jag kände mig klaustrofobisk) och en enorm trygghet (lite som den vi säkert kände i mammas mage). Jag kände min kropp ännu tydligare än under Vipassana meditationen, var energin flödade och var mina blockeringar satt. Det var dessutom så sjukt att sitta i en timme med öppna ögon, efter en stund slutade jag blinka och det var som det brände i ögonen. Efter meditation när kollade mig i spegeln såg jag nästan lite hög/upplyst ut…haha!!!

Jag vill göra det igen men det är ju inte helt lätt att hitta ett sådant där kolsvart rum i stan.

Våld. Omedvetenhet. Aggressivitet. Mörker. Förtvivlan. Sorg. Vrede. Tragedi. Katastrof. Förtryck. Ondska. Falskhet. Hopplöshet.

Är jag egoistisk om jag lägger bort tidningen, slår igen datorn, trycker på OFF…när jag har fått nog? När jag inte orkar se mer? Vad hjälper det att jag känner till varenda förlopp och händelse?

Jag är sedan länge väl medveten om att världen är i ett kaotisk tillstånd. Det är fruktansvärd. Men behöver jag grotta in mig i alla detaljer? Detaljer som media valt ut som viktiga. Den media som valt att prata om Paris men struntat i Beirut. Den media som pratar om tragedier med helt glömt bort positivitet.

JA, det är tydligt att stora delar av mänskligheten är påväg i fel riktning just nu. Det är viktigt att veta. Men genom att fokusera hela vår uppmärksamhet på katastrofer tror jag att det finns en risk att vi alla blir lamslagna. Sugs in i en oändlig negativitet. Ner i en slags hopplöshet där vi helt omöjligt kan skapa handling. Där vi helt omöjligt kan hjälpa till och göra världen till det bättre.  För det är väl det du vill? Det är väl därför du lusläser nyheterna och försöker hålla dig informerad om vad som pågår i världen?

Dalai Lamas uttalande efter Parisattacken känns viktigt att ta i beaktning…

”Violence is a reaction by short-sighted, out-of-control people. At 81, I believe it cannot be resolved through prayers or government help. We have to begin the change at individual level and then move on to neighbourhood and society.”

– H.H. the 14th Dalai Lama

Jag sitter på flyget och tänker på flygvärdinnans uppmaning om att ”sätta på sin egen syrgasmask först, innan man hjälper någon annan….”. Hur kan vi rädda världen om vi först inte räddar oss själva? Som kloka herr Lama hävdar bör vi först skapa ett skifte på individnivån. En person som inte är i kontakt med sig själv kan ju såra och förstöra utan slut. En sådan person är livsfarlig för sig själv, för sin omgivning, för världen.

Det är nog hopplöst att försöka förändra andra men vi har makten att förändra oss själva. När vi skapar detta skifte inom oss blir vi starka, på riktigt. Denna styrka gör att vi per automatik inspirerar andra vilket således…steg för steg… förbättrar världen.

Det är inte lätt men kanske kan meditation vara en början?

Personligen viger jag mitt liv till att skapa detta skifte hos mig själv och förhoppningsvis inspirera andra att göra detsamma. Ju fler vi är desto starkare blir vi.

Om du är nyfiken på yoga och meditation har jag en klass på Lululemons Showroom på lördagsförmiddag på temat ”Explore meditation”. Håll utkik här för mer info. Alla är välkomna, for free!!! Under helgen kommer jag också att assistera på Awakening of Love på Urban Om. En kurs byggt på meditation där deltagarna oftast genomgår ett stort skifte…hmmm….landar i sina hjärtan. När vi lever i hjärtat, är det omöjligt att skada och såra någon eller något annat. Vi möter automatiskt mörkhet med ljus, våld med kärlek.

”Darkness cannot drive out darkness, only light can do that. Hate cannot drive out hate, only love can do that.” Martin Luther King, Jr.

 

Om du är sugen på att delta på Awakening of Love nu i helgen, vilket jag rekommenderar av hela mitt hjärta så finns mer info här. Skrev lite om min upplevelse under Awakening of Love för två år sedan här.