Min kropp skriker efter stillhet. Mitt själ efter tystnad. Mitt hjärta efter kärlek.

Jag vet att det är dags för tystnad, för meditation. Idag åker jag till Vipassanacentret i Ödeshög för att få 3 dagar med tystnad och meditation. Det ska bli magiskt. Vipassana är min medicin.

Läs gärna om betydelsen av Vipassana meditation i mitt liv här.

ANICCA.

Jag fick frågan i en liten intervju för grymma Dailybitsof (ta förresten min online-kontors-yoga-kurs där) häromdagen hur jag skulle beskriva min bokhylla samt vilka böcker jag skulle rädda om det började brinna.

Diggar frågan. Man kan nog förstå en hel del om en person bara genom att spana in bokhyllan därhemma. Så om någon vill lära känna mig lite mer så delar jag mina svar här också…

Titeln på min bokhyllan skulle nog bli något i stil med ”Förstå min kropp, min själ och universum i stort”. Hyllan bredvid sängen är nämligen framförallt full av visdomsord från stora spirituella ledare som Dalai Lama, Eckhart Tolle, Osho och Byron Katie. Detta blandas upp av lite mer traditionell och (i mångas ögon) ”flummig” indisk filosofi där Bandhas, Mudras, Ayurveda och Kundalini flitigt diskuteras. I sin tur konstateras det av mer västerländsk och forskningsbaserat synsätt på samma ämnen där böcker som ”Människokroppen”, ”Varandets Väv” och ”Näring och hälsa” har sin plats.

Vid en brand skulle jag rycka med mig Eckhart Tolles magiskt formulerade böcker ”A New Earth” och ”The Power of Now” (som jag för tillfället lånat ut till grannen. Martin Palm, hur går det med läsningen egentligen?). Dessa böcker har liksom varit lite av dörröppnare för mig in i den spirituella världen. Böcker jag under åratal läst om och om igen. Så mycket visdom mellan dessa pärmar. Jag kan bara öppna en av dem, läsa några rader och genast känna mig klarare och i mer harmoni. Här finns en form av sanning med ord som talar direkt till mitt hjärta. Obeskrivligt tacksam att jag hittat hit.

Vilken bok skulle du rädda?

Styrketräning, vad är grejen? För ett tag sen var i Thailand och undervisade yoga på en träningsresa tillsammans med underbara PTn och bloggerskan Ida Warg. Jag har egentligen aldrig tidigare varit på gymmet och lyft tynger men på resan var det liksom läge att prova. Jag insåg dock ganska snabbt att det inte är något för mig, varför ska jag ta ut en specifik muskel tills den värker när jag kan röra hela kroppen samtidigt på yogamattan och dessutom njuta av varje position?

Men min negativitet mot styrketräning är främst mot den där extrema formen, där överdimensionerade muskler är idealet. Jag ser liksom inte poängen med dem, de används ju inte mer än på just gymmet. På yogaklasserna ser jag ofta också en negativ korrelation mellan mycket muskler och kontakt med insidan av kroppen.

Styrketräning kan säkert vara grymt om man har en skada (en specifik muskel man vill bygga upp) men jag tror att man lätt tappar kroppen som helhet och blir för fokuserad på att bygga vissa muskelgrupper (kanske de som syns mest i den där gymspegeln). Vilken ofta verkar leda till obalanser i kroppen och utseendefixering i sinnet.

Läs gärna…

Yoga utan prestation

Var jogging min Yoga?