Foto – Martin Vallin

Edith, 5 år är vår sötaste och yngsta gäst någonsin på Yogiakademin. Häromdagen ville hon vara med på yogan men efter ca 5 minuter blev hon rastlös och lämnade salen. Igår ville hon att jag skulle lära henne meditera men det blev inte heller långvarigt.

Efter några dagar insåg jag istället att jag hade mer att lära mig av henne (än hon av mig) när det kom till dessa övningar.

De främsta anledningarna till att jag yogar och mediterar är ju för att bli mer närvarande, leva med mina känslor och framförallt inte ta livet så seriöst – istället hitta in i leken.

Det är ju exakt som barn lever helt naturligt. Edith tänker ju inte på dåtiden eller framtiden – hon är ju närvarande hela tiden. Hon stänger inte heller in sina känslor utan släpper ut dem så fort de kommer (kanske inte något som alltid funkar som vuxen men vi skulle nog må bra av att uttrycka lite mer…. ).

För att behålla Edith ska kunna behålla denna femåriga närvaro tror jag däremot att det vore magiskt att ganska tidigt börja smyga in övningar från yoga, meditation, dans, tantra etc.

Att ta fem minuters break för dans och shaking under kemiklassen eller byta ut en matteklass mot en stunds ögonkontakt och sharing tror jag skulle göra magi i skolan. Inte bara för att behålla det lekfulla sinnet utan även för att utrota mobbing.

Om jag får barn vill jag att de ska gå i en skola med yoga på schemat och skogen runt knuten. En skola där de lär sig…Om sig själva. Om andra människor. Om naturen.